Jag blir obekväm i helt vardagliga situationer – vad kan jag göra?
7 tecken på att du har en högkänslig vän
Jag har oftast inga problem med att vara social. Jag har vänner, jobb och familj och kan prata helt normalt när jag känner mig trygg. Ändå blir jag märkligt obekväm i vardagliga sociala situationer.
Saker som att gå in ensam på ett kafé kan kännas som ett stort projekt. Jag vet inte var jag ska sätta mig eller vad jag ska göra medan jag väntar på kaffet. I hissen kan jag bli stressad av att någon börjar småprata med mig. Om jag träffar en bekant i mataffären hoppas jag nästan (oftast) att personen inte ska se mig, eftersom jag inte vet vad jag ska säga.
Samtidigt har jag inga som helst problem med att hålla en lång och intressant konversation igång med någon jag känner. Det är just det där lilla sociala spelet – hälsa, småprata, stå bredvid någon och säga något lagom trevligt – som får mig att känna mig tafatt.
Är jag bara ovan vid situationen, eller finns det något jag kan göra för att sluta överanalysera varje liten social kontakt?
Vilsen
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Varje måndag och fredag hittar du nya dilemman och svar på allas.se.
Allas svarar
Kära Vilsen,
Vad skönt att du har vänner och familj att prata med, men vad jobbigt att otryggheten sätter in när du hamnar i samma rum som okända eller ytligt bekanta.
Om du varje gång du går in i en butik eller på ett kafé känner dig obekväm och tafatt, låter det som att ditt problem går ut över din vardag. I alla fall verkar det som att du får olustkänslor, och så ska du inte behöva ha det.
Jag har två olika svar på din fråga, beroende på hur du vill att din framtid ska se ut.
1. Om du inte vill bli mer social behöver du inte det. Det finns ingen som kräver av dig att du ska kunna småprata. Alla är vi olika, och de som tycker om att socialisera med främlingar i hissen och bekanta i mataffären får gärna göra det. Men du är inte skyldig att vara som alla andra – du är du och ingen annan.
2. Om du däremot vill bli mer social i sådana här situationer tycker jag att du först och främst ska ta reda på varför du känner som du gör. Beror det på blyghet, eller på något som hänt tidigare i ditt liv? Hur trygg är du i dig själv generellt? Är du rädd att någon ska döma dig?
Oavsett rekommenderar jag kognitiv beteendeterapi. Där får du hjälp med att först identifiera varför du känner dig obekväm i vissa situationer, och därefter, i lugn och ro, öva på hur du kan göra för få obehagskänslorna att försvinna.
Jag önskar dig all lycka till i framtiden, med eller utan småprat i hissen!
Elin