Jag träffade min första kärlek – 30 år senare
Jag hade varit gift med Tomas i 19 år. Vår son Oskar hade just flyttat hemifrån för att börja läsa på universitetet. Tomas och jag kände för att få uppleva något nytt så vi bokade en tvåveckorsresa till Dominikanska republiken. Vi bodde på ett hotell med underbart läge precis vid stranden och njöt av lata dagar i solen.
Men en dag när vi skulle äta lunch stötte jag ihop med en gammal bekant, ett osannolikt möte som man kan fantisera om, men aldrig tror ska ske. För första gången på trettio år stod jag öga mot öga med min första kärlek, Patrik! Han och hans fru Susanne bodde på samma hotell och han föreslog att vi skulle äta lunch tillsammans.
Patrik och jag lärde känna varandra på gymnasiet. Vi var klasskompisar och jag var hemligt förtjust i honom i två år innan han blev singel. Det hade funnits kemi mellan oss hela tiden, men nu tog den fart och vi blev häftigt förälskade.
Gled isär
Efter studenten gjorde han värnplikten i en annan del av landet. Under tiden som han var borta fick jag jobb i en butik och väntade på att han skulle komma hem igen. Vi pratade om att flytta till någon universitetsort tillsammans när han hade muckat. Men vi var unga och tillbringade mycket tid ifrån varandra. Livet drog oss åt olika håll.
Han var ute mycket med sina nya lumparkompisar och stannade allt oftare kvar på regementet över helgerna istället för att komma hem till mig. Våra gemensamma planer verkade inte längre betyda så mycket för honom. Jag blev besviken, men tänkte inte sitta hemma och vänta på ett liv som kanske aldrig skulle bli av så jag flyttade på egen hand och började plugga.
Nu var det Patrik som blev sur. Vi var båda svartsjuka och hade för lite erfarenhet av kärlek och relationer – och så gick det som det gick. Vi bröt upp och det dröjde inte länge förrän jag hörde rykten om att han hade träffat någon ny.
Under åren som gått sedan vi skildes åt hade jag pluggat och jobbat med språk i Spanien och Italien. Jag hade varit förälskad några gånger och förlovad en gång, men min stora kärlek mötte jag först när jag flyttade hem igen. Tomas och jag fick vår son, gifte oss och har haft ett väldigt bra liv tillsammans. Men självklart har det hänt att jag lekt med tanken – hur hade livet sett ut om jag gift mig med Patrik istället?
På tu man hand
Den unge man jag känt hade blivit en mogen och stilig 52-åring, men han var sig fortfarande lik. Vi gav varandra en kram och det var nästan overkligt att känna hans armar omkring mig igen.
Patrik och Susanne hade kommit dit en vecka före oss så de kunde tipsa om matställen och shopping. Vi åt lunch och middag tillsammans ett par gånger, men det blev allt tydligare att Susanne inte var särskilt road av att umgås med oss och detsamma gällde väl Tomas. Det blev lite krystat när vi fyra umgicks, men det hade varit roligt om Patrik och jag fått chansen att prata med varandra på tu man hand.
Och några dagar innan de skulle resa hem fick vi tillfälle att göra det. Jag drack kaffe vid hotellets poolbar när han kom förbi och slog sig ner. Både Susanne och Tomas var på rummen för en siesta. Nu blev det lättare att prata fritt om gamla minnen. Samtalet gick vidare in på våra nuvarande liv. Jag visste redan att Susanne var Patriks andra fru och att han hade två vuxna barn från sitt första äktenskap och sedan två små med henne. Men nu fick jag veta lite mer om situationen.
– Susanne ville ha barn, så det blev småbarnsliv igen. Men ärligt talat så avundas jag det liv som du har. Jag skulle gärna vara lite mer fri och obunden.
Det kunde ha varit ett ärligt erkännande utan några baktankar, men jag insåg genast att så inte var fallet. Det fanns något inviterande och flörtigt i hans blick och tonfall. Jag blev paff och visste först inte vad jag skulle säga och jag hann knappt tänka efter förrän han la sin hand över min.
– Jag skulle vilja träffa dig igen när vi har kommit hem.
Berättade aldrig
Jag tappade nästan hakan innan jag återvann fattningen och drog undan handen. Jag vet inte om han var ute efter en affär eller något mer än så, men det spelade ingen roll. För oavsett hur förälskad jag hade varit i honom en gång i tiden så fanns det en stor skillnad på då och nu – och den skillnaden var jag. Jag hade mognat mer än han gjort och jag hade redan den man i mitt liv som jag ville ha.
Det blev sista gången vi pratade med varann. Några dagar senare flög de hem och Tomas och jag hade en ännu bättre andra vecka i paradiset tillsammans.
Jag berättade aldrig för honom vad som hade hänt. Det fanns ingen anledning att göra honom upprörd och Patrik hör hemma i det förflutna. Han har ingen betydelse i mitt nutida liv. I efterhand förstår jag honom lite bättre, hur han är och fungerar. Han har nog alltid varit den som tror att gräset är grönare på andra sidan.
Att få träffa honom igen gav mig åtminstone delvis svar på frågan om hur livet skulle ha blivit om vi hade stannat hos varandra och jag kan ärligt säga att jag är övertygad om att det inte hade blivit bättre! Jag är tacksam för den väg som livet har tagit. Patrik var min första kärlek, men Tomas är den stora – och den enda jag vill ha.
Joanna