Julia: Vi har redan börjat bråka inför jul – förstår mig inte på min svägerska

Måste man köpa julklappar till alla på firandet?

Efter reklamen: Måste man köpa julklappar till alla på firandet?

Min svägerska sa orden men utan att hon hade en aning om hur mycket de smärtade mig att höra dem. Vi satt och åt middag, det var höstlov och vi hade åkt och hälsat på dem över helgen.

– En av mina syrror kan inte komma på julafton, sa hon medan hon skar i kycklingen som log på tallriken.

– Julafton? sa jag.

Då förstod hon och blev likblek i ansiktet. Hon förstod att min bror och jag inte hade pratat om julafton ännu, och för mig kom det som en chock att han inte tänkte fira den med oss.

I stället hade han planerat att fira den med sin fru och hennes familj som bor flera mil ifrån oss. Samma sak var det förra året och året innan dess, och både jag och min mamma har försökt att prata med honom om hur tråkigt vi tycker att det är, och jag trodde att han till slut hade lyssnat, men uppenbarligen kunde han inte gå emot sin fru ...

Jag känner att min bror väljer bort sin familj. Väljer bort relationen till mina barn, vilket också smärtar mig. För jag vill ju att de ska lära känna sin morbror, men det är som om han inte bryr sig om dem.

Och han verkar inte bry sig om sin sjuka mamma heller som är sjuk i cancer och vi inte vet hur många år hon har kvar i livet.

Hans fru bestämmer allt

I stället är det alltid hans frus vilja som räknas över allt annat. Så klart förstår jag att han måste hålla henne glad, men det är som om han har glömt att han har en annan familj också, sin gamla familj.

Eller är det så man gör – när man bildar en ny familj så struntar man i sin gamla?

Det tycker inte jag. Jag prioriterar mina föräldrar och syskon och deras barn, och jag prioriterar att även min man har en god relation till sina föräldrar och syskon.

Det ena utesluter inte det andra.

Vi firar julafton varannat år hos mina föräldrar och varannat hos hans. Det gör att ingen känner sig bortvald och alla får bra relationer till varandra.

Men min bror resonerar uppenbarligen annorlunda. Det fick jag veta i förbifarten i går, och det är så sorgligt.

Jag funderar på om jag ska vara tyst och inte ta upp det med honom, eller om jag ännu en gång ska påpeka hur ledsen jag och våra föräldrar blir. Samtidigt vill man ju inte tvinga någon till umgänge. Vill han fira sin jul på annat håll är han trots allt fri att göra det ...

Men ibland undrar jag hur fri han egentligen är i den där relationen till min svägerska...

En god jul, blir det i alla fall inte.