Läsarberättelse: Jag blev kär i min bästa vän
Frank och jag träffades när vi läste samma kurs på högskolan. Vi blev snabbt goda vänner och detta trots att vi var olika när det gällde det mesta. Men vi hade samma livsfilosofi och i stället för att reta upp oss på våra olikheter skojade vi och drev hänsynslöst med varandra. Snart hade vår vänskap blivit något av det viktigaste i mitt liv.
Så mötte jag Anders och blev kär. Jag hann inte träffa Frank lika ofta men jag var noga med att vara rädd om vår vänskap. Till en början gick det bra men efter ett tag började Anders protestera mot att vi umgicks så mycket. Han sa att han kände det som att jag alltid satte Frank före honom. Inte lång tid senare tog det slut mellan oss.
Se också: Så blir kärleksåret 2021 – för ditt stjärntecken
Utan att jag reflekterade över det började jag umgås mer med Frank igen. När vi efter flera års studier var klara med högskolan började en ny fas i vår vänskap. Frank lyckades få en tjänst redan under sommaren men jag hade mindre tur. Under hösten fick jag napp på en tjänst i en stad långt norrut.
Det kändes tufft att lämna vänner, familj och framför allt Frank. Men jag tyckte inte att jag hade något val.
Samtalet vände upp och ner på allt
Den första tiden var allt nytt och spännande. Men när jobbet började bli vardag kände jag mig väldigt ensam. De flesta av mina arbetskamrater hade familj eller var mycket äldre än jag.
Efter ett halvår fick jag ett telefonsamtal från Frank som vände upp och ner på hela mitt liv. Han berättade att han hade blivit kär. När Frank berättade om Anna kändes det som om marken ryckts undan för mig. Jag var helt oförberedd på alla känslor som tumlade runt inom mig.
Jag gjorde mitt bästa för att inte avslöja hur chockad jag var och pladdrade på om hur glad jag var för hans skull. Men Frank hörde på min röst att det var något som var fel. Han försökte trösta mig med att han berättat om mig för Anna och att hon tyckte att det var självklart att vi skulle fortsätta att vara vänner.
Men redan första gången jag träffade Anna blev det tydligt att vi inte tyckte om varandra. Det gjorde att jag och Frank sågs alltmer sällan. Åren gick och jag hade ett par korta förhållanden men jag träffade aldrig någon man som jag ville leva med.
Men en dag ringde det på dörren. När jag öppnade stod Frank där. Trots att det gått nästan tio år kände jag genast igen honom. Det kändes som om åren aldrig gått. Den kvällen satt vi länge och pratade och Frank sov över på soffan.
Min kärlek gick inte över
Dagen efter visade jag honom staden och vi var båda som rusiga av att vår vänskap fanns kvar precis som förr. Frank berättade att han var skild sedan några år. När jag följde honom till tåget hade vi bestämt att vi snart skulle ses igen.
I fortsättningen träffades vi så ofta vi kunde. Men så upptäckte jag att Frank inte var sig lik längre. Han kunde vara tankspridd, inte riktigt lyssna på mig och ibland såg han ledsen ut. En dag berättade han att han förstått att han älskade mig, inte bara som vän, för honom var det mycket mer.
Först blev jag chockad och rädd för att vår vänskap skulle ta slut. Sedan insåg jag att mina känslor också hade förändrats. Jag hade blivit så van vid att bara se honom som vän att jag inte släppt fram min förälskelse. Men min kärlek till honom hade aldrig gått över.
Att vi äntligen erkände att vi älskade varandra blev början på många förändringar. I dag bor vi i ett härligt hus på landet och jag njuter av alla dagar vi har tillsammans. Det känns som om cirkeln har slutit sig för oss.
/ Linda