Läsarberättelse: Vi struntade i alla måsten
Jag minns fortfarande dagen då jag såg Edward för första gången. Det var en lördag, på det mest populära kaféet i staden. Den gången bytte vi bara blickar, men lördagen därpå tog han mod till sig och bjöd ut mig. Året därefter gifte vi oss. Det kommer alltid att vara en av de lyckligaste dagarna och när en av mina vänner för några år sedan började förlora sitt minne blev jag extra medveten om hur tacksam jag är som fortfarande kan minnas den dagen, även de små detaljerna.
När man delar sitt liv med någon man älskar blir allt så mycket lättare. Det ger också vardagen och de små tingen i tillvaron ett högre värde. Edward var skogsarbetare och i perioder jobbade han långt hemifrån. Då såg vi varandra bara på helgerna, och ofta gick det flera veckor mellan varven. Det blev en vardag med mycket längtan. Mobiler fanns ju inte.
Jag minns när vår förstfödda Magnus var 11/2 år och blev svårt sjuk i feber. Det tog två dagar innan Edward fick mitt meddelande och då hade Magnus redan blivit bättre.
Det var det där som så småningom fick honom att byta arbete. Med tre små barn, med mellanflickan Ingrids astma och två sjukliga föräldrar som behövde tillsyn blev det för slitsamt för Edward att befinna sig hemifrån veckor i sträck. Han fick arbete på stadens industri. Jag vet att han saknade skogen, men detta var en nödvändig förändring, det kände vi båda.
Slutade med alla måsten
Sedan följde många år av familje- och yrkesliv och på det pension för oss båda. Vår äldste son Magnus hade bildat familj och köpte hus i hemstaden, medan våra båda yngre hade bosatt sig på annat håll. Det var trist att ha barnbarnen på avstånd, men vi träffades ändå ganska ofta och så hade vi ju Skype!
Vi hade haft det bra och det hade vi fortfarande. Min önskan var att vi alla skulle få ha hälsan, så länge som möjligt. För övrigt var jag nöjd med tillvaron. Inte hade jag väl kunnat tro, att jag som 68-åring skulle inse något som gav mig en helt ny känsla av frihet!
Det började tidigt på hösten en lördag förmiddag när jag drog på mig stövlarna för att ge mig ut i skogen och plocka lingon. Det var något som jag hade gjort sedan barnsben och som helt enkelt hörde till frampå höstkanten. Edward klippte gräsmattan i stället och skulle inte följa med. Det hade han slutat med efter att han börjat bli lite osäker på balansen. Det var inga problem i vardagslivet, men mer riskabelt i ojämn terräng. Dessutom tyckte han egentligen bättre om att vara hemma i trädgården och påta. Han hade följt med genom åren mest för att hålla mig sällskap och det hade jag uppskattat. Visst kunde det vara skönt med den friska skogsluften, men när jag dragit på mig stövlarna kom jag på mig själv med att sucka trött. Jag hade egentligen också hellre stannat hemma, pysslat lite i köksträdgården och druckit kaffe med Edward på altanen.
Viktigast att vara tillsammans
Jag stannade upp. Vad skulle jag då ut i skogen att göra? Jag insåg att tanken på att inte plocka lingon aldrig ens föresvävat mig förut. Genom alla år hade jag tagit det för givet efter att ha lärt mig det som barn. Man skulle plocka lingon så man kunde göra egen sylt till blodpuddingen. Jag som inte ens tyckte om blodpudding!
Jag började skratta. Jag brydde mig inte om att dra av mig stövlarna utan klampade ut i köket och satte på kaffe. Tankarna snurrade och jag kände mig uppspelt. Med en mugg i varje hand gick jag ut till Edward.
– Var inte du på väg ut i skogen? sa han.
Jag berättade vad jag just insett.
– Det finns sylt i butiken. Om vi nu får för oss att äta blodpudding igen.
Vi började skratta.
– Dessutom är jag hellre här med dig, tillade jag.
I det ögonblicket upplevde jag en ny slags frihet. Åren går och jag kände i den stunden hur viktigt det är att njuta av varje dag vi har tillsammans.
Gör bara sånt som vi vill
Den där insikten kom att påverka oss på ett genomgripande sätt. Den gav vår livskvalitet en riktig boost. Ju mer jag funderade desto mer insåg jag hur rutiner dröjde sig kvar i våra liv trots att vi egentligen varken ville eller behövde leva så längre. Som att vi fortfarande gick upp sex varje morgon för att ”göra bruk av dagen”. Nu unnade vi oss att sova någon timme extra eller bara ligga och dra oss en stund. Den som var uppe först hämtade kaffe till sängen. Vi gjorde morgnarna till något lugnt och njutningsfullt. Och det var ofta det som förändringarna innebar, att med enkla medel göra vardagen mer lustfylld, rolig och spontan.Vi började till exempel ge oss iväg på dagsutflykter av ett slag vi aldrig gjort förut. Vi satte oss i bilen och gav oss iväg, öppna för nya upptäckter.
När jag fyllde 70 ville jag ha mina nära och kära omkring mig, men jag ville att det skulle vara lättsamt och trevligt. Eftersom jag fyller på sommaren firade vi med en dag på stranden. Det blev ett stort knytis där vi dukade upp maten i skuggan.Vi badade, drack kaffe och barnen lekte. För mig var det en perfekt dag. Nu har det gått ytterligare ett år och allt det här har lett till är att jag känner mig yngre än jag gjorde för fem år sedan.
/Alva
Foto: Shutterstock/TT (Bilden är arrangerad)