Linda: Jag ljög om min kropp – orolig för hur han skulle reagera
Efter skilsmässan hade jag svårt att komma igen. Min exman hade träffat en annan och var lycklig med sin yngre – och smalare – kvinna. Jag tröståt, gick snabbt upp mina första kilo, sedan några till.
Till slut skärpte jag mig och skaffade en profil på en dejtingapp för att pigga upp mig. Efter hopplösa försök att ta en seflie valde jag en gammal bild, där jag var förhållandevis smal, som profilbild.
Jag skulle ju bara flörta lite för min självkänslas skull.Många var intresserade, men de flesta bara flåsiga och jobbiga. En man, Niklas, verkade dock annorlunda. Han kommenterade inte bilden, utan var intresserad av det jag skrivit.
Ljög om min vikt
Jag hann inte svara på annat än Niklas frågor om mitt liv och mina åsikter och för första gången sedan skilsmässan var jag glad. Till slut bad jag om hans telefonnummer. Han hade en lugn och mjuk stämma och fick mig att skratta så tårarna rann. I nästa stund kunde vi prata om de allvarligaste ting.
Så en dag kom det oundvikliga – skulle vi inte träffas?
– Det är något jag måste bekänna, sa jag.
Jag väger mycket mer nu än på bilden.
– Skulle jag bry mig om din vikt? sa han och lät förvånad.
– Ja, men jag har ju ljugit, jag är inte säker på att jag skulle vilja träffa dig om jag visste att du fört mig bakom ljuset, sa jag.
– Jaså, men då så …
– Okej, vi ses, sa jag innan han hann ändra sig.
Vi bestämde att vi skulle träffas på restaurang. Jag hade bestyr med mina kläder som jag valde för att de skulle dölja min tjocka mage. Men jag var långtifrån nöjd när jag lämnade hemmet. Jag hade dock inte behövt oroa mig. Inte för just det…
– Åh Carina, du är ju jättesöt! skrek Niklas så det hördes över hela restaurangen.
Han var hörselskadad
Han, som var ännu snyggare än på sin profilbild, kom emot mig och vi slog oss ner. Men han var inte alls samma person som i telefon. Han verkade inte lyssna på mig och hade ett tonfall som hördes i hela restaurangen. När middagen äntligen var slut frågade han om jag ville gå vidare till en bar i närheten.
– Jag tror inte det, sa jag.
– Vänta, sa Niklas och började plötsligt gräva i fickorna.
Han tog upp en liten manick och i nästa sekund förstod jag vad det var för något – en hörapparat!
– Men varför sa du ingenting om det här?
– Jag trodde inte att du ville träffa en hörselskadad. Det märks ju inte i telefon.
Jo, jag följde med till baren och – ja, i dag är vi gifta. Men den här första träffen som nästan inte blev av för att jag var ”för tjock” och sedan nästan blev förstörd för att Niklas inte kunde höra – den återvänder vi ofta till och skrattar hysteriskt åt.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?
Mejla oss på [email protected]
Berättelsen eller delar av den kan komma att publiceras i andra tidskrifter eller digitala publikationer inom Aller Media Norden.