Linnea: Jag kom för nära min kollega

När jag för tre år sedan påbörjade min nya tjänst på ett försäkringsbolag upptäckte jag snabbt att det var övervägande kvinnor som arbetade där och att jag var överlägset yngst.

Efter reklamen: Se också: 6 saker du aldrig ska säga till din kollega

Det var mitt första riktiga jobb efter studierna, och jag såg verkligen fram emot att få kollegor. Efter en vecka kände jag mig dock helt utanför, för ingen ansträngde sig för att lära känna mig utan utbytte bara de mest nödvändiga orden. Därför blev jag väldigt glad när en kvinna i min mammas ålder som hette Vivianne kom fram till mig efter min första vecka och uppträdde vänligt och tillmötesgående. Vivianne sa att hon var gift för andra gången med en man som också hade barn som nyligen tagit sin examen och att det inte var lätt för oss ungdomar. Jag är själv uppvuxen med både en bonusmamma och en bonuspappa, så jag kunde lätt relatera till familjesituationen.

relationerLäsarberättelse: Hon var den värsta sortens chef

De första veckorna var jag glad över att lära känna Vivianne. Om vi träffades i korridoren eller i trappan ville hon alltid ha en pratstund och hon satte sig alltid bredvid mig i matsalen.

Så småningom var det bara hon som pratade, och det handlade alltid om personliga saker som gjorde mig nästan generad och obekvämt.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Hon viskade alltför intima detaljer om samlevnad, hälsoproblem och konflikter med sin man och sina barn, och jag hade ingen aning om hur jag skulle reagera. Det hjälpte inte att försöka undvika henne, för hon hittade mig alltid. Det blev så illa att jag började bli rädd för att gå till jobbet. Jag kunde också känna att de andra tittade på oss, och jag hade för länge sedan kommit på att Vivianne hade kastat sig över mig för att de andra helt enkelt hade tröttnat på henne.

Blev rasande

En dag skulle jag ha några namnunderskrifter från Anne, som var näst yngst efter mig. Hon tog tag i mig och sa:

– Jag gick i samma fälla som du. Så småningom sa jag vänligt men bestämt till Vivianne att jag hade svårt att gå in i så privata diskussioner, och föreslog att hon i stället skulle prata med en terapeut.

relationerLäsarberättelse: Ilskna kollegan blev min bästa vän

Jag gillade det inte, men till slut tog jag Annes råd på allvar och tog upp det där om en terapeut med Vivianne. Det fick henne att bli rasande, för hon ville tydligen inte ha professionell hjälp för att lösa sina problem. Det var ändå en lättnad att bli av med Viviannes förtroenden, och som en följd lärde jag känna Anne och två andra kollegor bättre och pratade mer med dem på luncherna.

Nu jobbar jag någon annanstans, men erfarenheterna från min första arbetsplats lärde mig mycket om samspelet mellan kollegor. Någonstans måste man ju ändå sätta en gräns.

/Linnea