Lotta: Mamma slutade kallas till mammografin vid 74 – fick bröstcancer två år senare

Ta kontroll över dina bröst - upptäck cancer tidigt

Jag har alltid vetat att det finns bröstcancer i min släkt på mammas sida. Både min mormors mor, mormor och min moster har haft det, men tack vare mammografin upptäcktes den tidigt och de fick behandling. Visserligen fick de jobbiga biverkningar, men det viktigaste är ju att de lever.

Genom åren har jag inte tänkt särskilt mycket på att bröstcancer är ärftligt, förmodligen för att min mamma själv inte hade fått sjukdomen. När jag var 40 började jag kallas till screeningprogrammet, och sedan dess har jag gjort det vartannat år. Jag skulle aldrig missa en mammografi.

I dag är jag 47 och har – peppar peppar – aldrig haft något i brösten som inte ska vara där.

Mamma gick på mammografi fram till hon fyllde 74 för fyra år sedan, eftersom kvinnor från och med den åldern inte omfattas av screeningprogrammet längre. Eftersom hon dittills inte hade fått cancer kändes det som att både hon och jag pustade ut efter hennes sista screening. Nu borde ju risken vara borta – hon hade klarat sig och därmed brutit ”trenden” med den ärftliga cancern i släkten.

Mamma fick bröstcancer

Men så en dag, när mamma precis hade fyllt 76, upptäckte hon en knöl i bröstet. Det tog några dagar innan hon ringde och berättade det för mig, men jag sa att hon direkt måste kolla upp det hos läkaren.

Beskedet kom såklart som en chock för henne. Hon hade ropat hej alldeles för tidigt, och nu var bröstcancern ett faktum.

Nu har två år gått sedan beskedet och mamma svarade bra på behandlingen. Men det har varit några oerhört tuffa år för oss alla i familjen. Mamma fick operera bort båda brösten, gå igenom fruktansvärda cellgiftsbehandlingar och var nästan nära att stryka med när hon dessutom fick lunginflammation när hon var som svagast.

Jag fick bli den starka av oss

Att följa hennes sjukdom som anhörig är bland det värsta jag varit med om. Min starka, friska och fina mamma, som nu blev skör som en liten fågelunge och behövde hjälp med precis allt.

Nu var det jag som behövde vara den starka av oss, samtidigt som mina egna tankar började snurra. Nu fanns alltså risken kvar för att jag också skulle kunna bli sjuk, jag som naivt hade räknat bort det helt.

Självklart pratade jag inte om det med mamma under tiden hon var som sjukast, och jag försökte fokusera på hennes tillfrisknande. Men nu när hon mår bättre har tankarna tagit mer plats i huvudet igen.

Nästa år blir jag kallad till mammografin, och det är svårt för mig att inte tänka på vad det kommer visa. Jag känner på mina bröst varje dag och tänker ofta på bröstcancer när jag vaknar på nätterna och inte kan somna om.

Tänker på mina döttrar

Självklart är jag glad att mammografin finns, men jag är heligt förbannad över att kvinnor över 74 inte testas. Mamma kan mycket väl ha 20 goda år kvar i livet, och hade hon själv inte känt den där knölen i bröstet kanske hon inte hade funnits med oss i dag. Att regelverket hade kunnat beröva mina barn sin mormor får det att koka i blodet på mig.

När jag pratar med mamma om det säger hon att jag inte ska tänka så mycket, att jag ska vara glad att hon blev bra igen. Jag hör vad hon säger, men har svårt att trolla bort tankarna på att mina två döttrar kanske också kommer bli drabbade. Peppar peppar.