Ett försvarstal för en skrockfull farmor – jag blir mer och mer som henne
Hon gick inte ens ut. På andra sidan ytterdörren fanns en massa illavarslande tecken. Som svarta katter, stegar och sprickor i marken.
Även inomhus bestod av allsköns livsfaror vars blotta existens kunde omstöpa ens livsöde. Även där skulle man röra sig försiktigt. Helst inte alls.
I hemmet fanns ju speglar att förstöra och salt att spilla. Och nycklar som riskerade att hamna på ödesmättade ställen som.. bord.
En vanlig dag på året var allt detta illa. Fredagen den trettonde var det en katastrof.
Det var lika bra att hålla låg profil.
Farmor gjorde så lite som möjligt. Läste högst en bok. Kramade sin Torshammare som hon bar i ett lädersnöre kring halsen.
Farmor älskade asagudarna. De hade själ och karaktär. Brister och styrkor.
Jesus var en rätt slät figur, tyckte hon. För präktig. Att han gick på vatten imponerade inte. Hon hade ju uppfostrat flera ungar utan rinnande vatten.
Det är mirakel på riktigt.
Min farmor byggde istället en helt egen tro. Vi var omgivna av det gudomliga som guidade oss genom tecken. Om man lärde sig tyda signalerna var man trygg och säker.
Det är lätt att raljera över farmors skrockfulla ådra. Särskilt i dessa moderna dagar då människan sätter en stor tilltro till vetenskapen.
Men forskarna kan inte förklara allt, menade farmor. Det finns något mer i tillvaron. Något som inte går att bevisa.
En kraft kring oss.
Därför letade hon efter tecken. När hon såg dem blev hon lugn. Hon fick ett svar.
Se också: 5 tillfällen där skrock hjälper dig
Vi borde alla lära oss av henne.
När vi erkänner att det finns en större kraft säger vi också: Vi är inte ensamma. Det finns något där ute som vill oss väl.
Bara tron på detta är hälsofrämjande. Det är jag övertygad om. Farmor blev trots allt 101 år gammal. Och då ska ni veta att hon levde på klassiskt danskt manér. Fläsksvål, pilsner och wienerbröd. Hela kostcirkeln.
Se också: 5 tillfällen då skrock hjälper dig
Det ska också sägas att hon stressade aldrig. Sa alltid sin åsikt. Och gick långa promenader.
Själv har jag hunnit bli 38 år. Och för varje år som går blir jag lite mer som min farmor. En aning mer skrockfull, en aning lugnare.
Mer och mer fylld med tillförsikt.
Peppar, peppar, ta i trä.