Sölvi hade accepterat att hon aldrig skulle kunna få barn – så kom Erika

På mirakulöst sätt blev Sölvi mamma vid 42-årsålder. Dottern Erika är stolt över att ha en bonuskromosom.

Mor och dotter

Sölvi Jacobsen, 60 år, var ofrivilligt barnlös när hon fick reda på att hennes igensatta äggledare krävde provrörsbehandling om hon skulle vilja bli mamma.

– Jag avvisade det, jag orkade inte tanken på att gå igenom en sådan behandling om det skulle vara förgäves. Jag accepterade att jag skulle förbli barnlös, säger Sölvi.

Se också: Mamma Natalie: "Alla barn har rätt att känna kittlet i magen"

Efter reklamen: Mamma Natalie: "Alla barn har rätt att få känna kittlet i magen."

Gravid

Men mirakulöst nog blev hon gravid som 41-åring. Överraskningen var stor, och abort var aldrig ett alternativ.

– Jag var stolt, och förmodligen världens lyckligaste gravida kvinna. Åldern gjorde att Sölvi var medveten om att det fanns risker att hon kunde få ett barn med en kromosomavvikelse, men det var inte något hon ägnade någon tid åt att oroa sig för.

– Jag var glad över min gravidmage, och ville inte veta någonting i förväg. Barnet jag bar på skulle ju bli mitt första och enda. Jag hade ju aldrig trott att jag skulle få ett eget barn.

En mammas lycka

Erika föddes med kejsarsnitt, några dagar efter Sölvis 42-årsdag.

– Min lycka var inte mindre än någon annans. Mitt barn med 47 kromosomer är min bästa födelsedagspresent och julklapp någonsin! Visst fällde jag några tårar de första timmarna – och klandrade mig själv och min kropp. Men det gick över. Barnet som föddes var ju samma lilla liv som jag känt växa i min mage. Det var henne jag hade väntat på, och det var henne jag fick i min famn. Hon var underbar!

Flyttade till en liten gård

Familjen bodde mitt i stan när dottern föddes. Men önskan om att dottern skulle få en fin och fri uppväxt, gjorde att de så småningom flyttade till en liten gård. Erika och hennes mamma har bott här ensamma de senaste 11 åren, ihop med ett par olika katter.

Behöver mer stöd

– Många föräldrar tillbringar mycket tid med sina barn, men vår relation är nog bland de mer intensiva. Hon behöver mer stöd än barn i samma ålder, men det är varken svårt eller omöjligt, bara lite mer tidskrävande.

– Erika är stolt över att ha en bonuskromoson. Det hon kan lida av är människors fördomar. Samhället är mer stängt för barn och vuxna med funktionsvariation, säger mamma Sölvi.

Stolthet

När åren gick märkte Erika att hon skiljde sig från sina jämnåriga. Trots att hon pratat sedan hon var ett år, tog det lång tid innan hon kunde sätta ord på det hon ville säga.

Sölvi hanterade situationen genom att göra dottern medveten om att det finns något som kallas Downs syndrom genom att visa henne människor på tv, i böcker och andra barn i stan med Downs syndrom.

Erika blev så stolt.

– De har Downs syndrom, precis som jag!

Ett älskat barn

Dotterns reaktion fick Sölvi att fråga henne om hon visste vad det innebar att ha Downs syndrom. De hade aldrig diskuterat det innan, så Sölvi var nyfiken på dotterns tankar. Hon berättade att Erika var tyst länge, innan hon äntligen kom med svaret som fick mammans ögon att tåras.

– Det betyder att bli älskad, svarade Erika.

Stort ordförråd

Erika har fått uppleva världen i sin egen takt, men mamman har också varit noga med att dottern inte ska ha några speciella särfördelar.

– Saker ska vara lika, och möjligheter ska få utforskas. Men hon måste vänta på sin tur, dela med sig med andra och finna sig i att förlora om någon annan är bättre än henne. Erika lärde sig tidigt att tala tydligt och hon använder ofta överraskade och avancerade ord. Jag har alltid använt både enkelt och avancerat språk när jag pratar med henne. Då växer både förståelsen och ordförrådet, förklarar Sölvi.

Vill inte läsa

Även om Erika kan alla bokstäver i alfabetet är hon inte särskilt sugen på att lära sig läsa och skriva själv.

– Vi stressar inte över det. Min teori är att hon kan lära sig allt, tills motsatsen är bevisad. Och hon vet redan mer om bilar och bilmärken än jag, säger Sölvi.

– Jag vill köra taxi när jag blir stor, säger Erika.

– Vi tittar på Supernytt (Ett norskt program som tar upp vad som händer i Norge och världen, reds anmärkning) tillsammans, och jag har lärt mig mycket om den magiska kroppen, fortsätter 18-åringen.

Familjespel

De senaste åren har Erika gått en anpassad linje på gymnasiet, där hon går i en klass med andra unga med olika utmaningar.

– Erika har ett bra självförtroende, och har aldrig upplevt mobbning. Tvärtom, klasskamraterna i hela grundskolan var inkluderande och bra vänner, säger Sölvi.

– Jag är en mästare i spel, säger 18-åringen. Brädor och tärningar ligger framme på bordet. Det handlar om att komma till toppen först, i ett spel med tydliga regler och vinstchanser för alla. Erika är inte den som lägger band på sin glädje när tärningarna rullar ut till hennes fördel.

Filmkvällar

Erikas andra stora intresse är filmer. Hon har hundratals av dem, och gillar att se dem om och om igen. Först på norska, sedan på några av de andra tillgängliga språken.

– För det mesta går det väldigt bra när Erika styr fjärrkontrollen, säger Sölvi. Hon delar med sig av sin historia och vet att den nya biotekniklagen kan leda till att färre barn föds med Downs syndrom i framtiden.

– Det finns inget att vara rädd för. Träffa någon som har barn med Downs. Lyssna på hur deras liv är, men var också beredd på att det kommer ändra dina fördomar och missuppfattningar, säger 60-åringen.

Gemensamt projekt

Nu har mor och dotter ett gemensamt bokprojekt igång. Erika har huvudet fullt med spännande berättelser och fantasifigurer.

– Jag berättar och mamma skriver ner det.

Översättning och bearbetning: Jenny Lundberg