”Jag vet inte vad jag vill”
Jag vet faktiskt inte vad jag vill. Jag är skild sen länge, barnen lever sina egna liv och jag mitt. I ensamhet. Och jag trivs rätt bra med det. Men innerst inne skulle jag så klart vilja leva med en man, ha en tvåsamhet, någon att dela livet med, prata, ha sex.
Fast jag vågar inte ge mig ut och leta och pröva något nytt. Jag sänder nog inga signaler heller om att jag vill. Bara själva flirtandet gör mig förskräckt, döljer mig i stället bakom en käck och kamratlig ton, både mot män och kvinnor. Är nog egentligen bara helt naturlig och avspänd när jag är med barn och barnbarn. Och det blir av olika skäl inte så ofta. Vi bor på skilda håll.
Jag har försökt några korta förhållanden, aldrig som sambo, men det har alltid slutat med att jag dragit mig ur. Jag är nog rädd att bli sviken igen, tror jag. Jag vet att man har sin egen del i att äktenskap knakar, men jag har ändå svårt att förlåta.
I alla fall försöker mina väninnor, både gifta och ogifta, att peppa mig att träffa någon ny. De drar ibland ut mig på krogen och till en början tycker jag det är rätt kul. Men jag går alltid hem först, dricker minst. Jag känner mig trängd och liksom rädd om någon man visar sitt intresse, då smiter jag.
”Du kan väl gå ut på nätet, det gör alla”, säger väninnorna. Och jag tänker på följderna, om en man skulle komma in i mitt liv, kanske flytta hit med böcker och möbler? Nej, jag har inte plats. Ändå vill jag, kanske.
Maggan
Relationsexpert Anne-Marie Furhoff:
”I ett annat läge känner du dig kanske mer beredd”
Att vara i det läge du är nu, att både vilja och inte vilja, kan man vara i nästan hur länge som helst. För din del verkar det inte heller så problematiskt så att det driver dig mot förändring.
Det finns förstås ibland djupare skäl till varför rädsla väcks för att bli uppslukad av någon annan eller sviken och sårad. I det fallet kan man ha god hjälp av terapeutiska samtal för att komma vidare.
Det som normalt sett kan bryta ett sådant här läge är annars två saker. Antingen kanske du till slut helhjärtat känner att du inte vill leva ensam resten av ditt liv och aktivt söker en partner. Det andra är att du råkar träffa någon som kommer ”som en stormvind”.
I båda fallen blir du mer beredd att anpassa dig och kompromissa än vad du är nu. Då känns det inte så svårt.
