Min familj glömde bort min födelsedag – ska jag säga att jag är sårad?

Efter reklamen: Lösningar för bättre kommunikation i din relation

Jag har aldrig varit någon som brytt mig om att bli särskilt uppvaktad på min födelsedag. Men när min familj nyligen missade att uppmärksamma mig på min 42:a födelsedag, med så lite som en enda ynka grattisönskning, gjorde det faktiskt ont i själen.

Jag fick förvisso ”grattis på födelsedagen”-sms av min bror, min syster och många av mina vänner på dagen. Det är min man och mina barn som glömt bort mig. Men det är ju just deras uppmärksamhet som betyder mest.

Nu har det hunnit gå några dagar sedan jag fyllde år och ingen av dem har ännu insett vad som hänt. Jag känner att jag konstant går runt och är ledsen, men jag vet inte riktigt hur jag ska hantera sorgen.

Jag känner mig töntig som reagerar så här över huvud taget när det finns riktiga problem i världen, men kan ändå inte låta bli att överväga att blåsa upp det här till en stor grej... för jag känner liksom att jag har rätten på min sida. Jag är alltid först att gratta dem när de fyller år – för att jag älskar dem!

Samtidigt känns det som om jag förlorar oavsett vad jag gör, för ett ”grattis” eller ett ”förlåt” blir ju inte mycket värt om jag själv måste fråga efter det? Skadan är ju redan skedd.

//Besviken mamma och partner

Allas svarar

Kära besvikna du,

För det första: Stort grattis i efterskott! För det andra: Det är helt okej att känna sig besviken, ledsen och till och med arg över att bli förbisedd av de du älskar allra mest i livet. Det vill jag verkligen betona!

Jag förstår att alla våra vardagsproblem kan te sig som väldigt triviala, om man sätter det i relation till all världens hemskheter och katastrofer. Så kan man dock inte tänka. Det är ju som att jämföra äpplen och päron.

I slutändan är det ju DIN vardag (med alla dess problem, njutningsämnen och känslor) som ackumulerar till DITT liv. Det är inget trivialt över det. Känslan av att vara oälskad kan faktiskt vara otroligt stark, men kom ihåg att det bara är just det – en känsla och inte en sanning!

Nu till mina råd, som jag har valt att dela upp i två steg:

Tips 1: Hantera dina känslor

Mitt bästa tips för att hantera dina känslor är att utöva så kallad självmedkänsla. Det vill säga, bemöt dig själv med samma värme och kloka råd som du hade gjort om detta hade hänt din bästa vän.

Tips 2: Gå vidare

Steg två är mitt tips för att kunna gå vidare och lämna händelsen bakom dig. Jag håller med om att skadan redan är skedd, men bara till en viss del. Du kan absolut sörja att du inte fick ett ”grattis” av familjen på din födelsedag, det går inte att ändra nu. Ett ”förlåt” däremot kan vara mycket värt – även om du själv måste be om det och det kommer långt efteråt.

Låt mig utveckla: Jag är 100 procent övertygad om att din familj inte hade för avsikt att såra dig, eller att de glömde bort din födelsedag med flit. Därför tror jag att det är hjälpsamt att du berättar vad som hänt och hur det fick dig att känna. Både för dig själv och för din familj,

Med det menar jag dock inte att jag tycker att du ska blåsa upp det till en stor grej eller på något sätt skuldbelägga din familj, bara lugnt och stilla berätta hur deras handlingar (eller icke-handlingar i det här fallet) påverkade dig negativt.

Det är att hedra dig själv genom att uttrycka vad DU känner och behöver. Samtidigt förtjänar din familj en chans att uttrycka sin ånger över händelsen, utan att känna sig påhoppade. Först då kan du få en genuin ursäkt – och det tycker jag absolut att du är värd!

Varma hälsningar,
Allas redaktionen