Min man är FÖR social på semestern – pratar med alla
Se också: Vett och etikett med Sofia – På semestern
Jag älskar att resa med min man – förutom en sak då... Han pratar med precis alla, utan undantag. Knappt har vi hunnit komma in till hotellfrukosten innan han plötsligt kan några gästers livshistorier, semestrar vi på en camping blir han kompis med grannarna i en handvändning och ger vi oss ut på en enkel utflykt stannar han mer som regel än undantag för långa samtal med den ena främlingen efter den andra.
Själv längtar mest efter lugn när vi är lediga, och jag erkänner villigt att jag är långt mer reserverad som person. Jag tycker att det är fint att han är social, men ibland känns det som att jag är på semester med någon sorts turistguide som ska inkludera alla. Det är nästan så att jag knappt hinner sätta mig ner innan han bjudit in någon på kaffe.
Jag vill (trots allt) inte vara den tråkiga och osociala partnern, men ibland drömmer jag om en semester där det bara är vi. Hur kan jag ta upp det här utan att såra honom? För jag vet ju att han egentligen bara är väldigt öppen och vänlig...
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Allas svarar
Kära frågeställare,
jag förstår att det är en knivig fråga, det är alltid svårt att kritisera någon – speciellt när det handlar om någons personlighet. Men om vi ska försöka vara positiva så är det lättare att kritisera någon för att den är för trevlig än att behöva säga till sin man att han är en dryg snåljåp eller liknande.
Jag tror du måste berätta tydligt om dina behov, att du åker på semester för lugn och ro, inte för att fylla på det sociala kontot. Fokusera på att du vill vara med honom, det är ju din man du vill umgås med, inte någon främling. Att du ser semestern som en tid där ni två kan hinna prata på djupet, att det inte ger dig så mycket att kallprata med främlingar.
Vi är ju olika, och din man får säker energi av att lära känna nya människor. Han har dessutom forskningen på sin sida – småprat med grannar och kassörskan ökar generellt vårt välmående.
Kanske kan ni kompromissa? Att vara social är ju ett fint personlighetsdrag man inte vill att han ska ändra på – men kanske kan ni komma överens om några enkla regler? Bjud inte över folk utan att du tillfrågats. Se till att ta vissa kvällar bara för er själva. Kanske ska du läsa i en solstol medan han minglar runt själv?
Det viktiga är att du framhåller hur fin han är men att du har andra behov, att du bara längtar efter att få vara en del av hans nyfikenhet. Och kanske erkänna att du kan bli lite avundsjuk på den uppmärksamhet som alla andra får?
Tove