Mina kollegor vabbar hela tiden – varför får jag inte vara hemma med min sjuka hund?
Jag är så fruktansvärt trött på orättvisan!! Mina kollegors VAB-dagar avlöser varandra. Vi är nästan aldrig fulltaliga på min avdelning och dessvärre har jag gått och blivit någon slags slasktratt för andra personers arbetsuppgifter, eftersom jag är en väldigt hjälpsam kollega som tidigare erbjudit mig. Kanske också för att jag inte har barn och därmed ingen VAB i sikte? Må hända en cynisk åsikt, men det är så det känns.
Men det är inte en ökad arbetsbörda som gör mig trött, frustrerad och förbannad. Det som skaver är att jag inte kan göra detsamma. Jag tillhör nämligen den kvinnliga delen av befolkningen som aldrig känt en stark barnlängtan. Däremot har jag tre hundar som jag älskar som om de vore mina egna barn. Mina pälsbeklädda, fyrbenta adoptivbarn.
Min yngsta pälskling Doris, en lekfull och envis borderterrier, har nyligen varit med om en olycka där hon blev attackerad av en annan hund. Hon behöver få medicin vid speciella tider och hennes sår ska dräneras och läggas om flera gånger dagligen. Dessutom får hon inte gå på sitt vanliga hunddagis nu när hon är skadad.
Jag behöver vara hemma med henne och har dessvärre ingen partner som kan hjälpa till. På jobbet har de NOLL förståelse. Med skyhöga veterinärkostnader känner jag knappast att jag har råd att inte jobba. Vad ska jag göra? Jag har svårt att inte känna bitterhet gentemot min chef och mina kollegor just nu.
// Frustrerad matte
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Allas svarar
Hej kära hundälskare och matte! Jag kan verkligen relatera till din frustration. Att ta hand om en älskad fyrbent vän i nöd är inget litet ansvar — det är en känslomässig, praktisk och ekonomisk belastning. Du borde inte behöva känna skuld för att du ställer upp för lilla Doris. Jag är själv uppväxt med en borderterrier och vet att de är väldigt emotionellt intelligenta hundar.
Ekonomisk ersättning från Försäkringskassan för VAH (vård av husdjur), på samma sätt som föräldrar får ersättning för vård av barn, är dessvärre ingen realitet i dagens samhälle. Detta trots att det finns statistik som tyder på liknande samhälleliga vinster.
Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings Universitet, lyfte ämnet i en intervju med SVT redan 2017, strax efter att en amerikansk studie om husdjursägares hälsa hade publicerats.
Vi har även sett liknande tendenser i Sverige där nära hälften av alla djurägare ljugit för sin arbetsgivare för att kunna vara hemma med ett sjukt husdjur, enligt en undersökning från 2024. Du är med andra ord inte ensam i dina känslor!
Med det sagt skulle jag rekommendera dig att boka in ett möte med din närmsta chef eller HR för att försöka hitta en rimlig väg framåt för alla parter. Även om förståelsen är låg kan det finns utrymme för vissa justeringar under en tidsbegränsad period, så som exempelvis flexibel arbetstid eller möjlighet till hemarbete. Kolla upp vad som står ditt kollektivavtal och i en eventuell företagspolicy inför mötet, så har du lite kött på benen kring generell praxis.
Senaste från Allas
Du kan även testa att dokumentera belastningen av ditt vårdansvar. Det vill säga hur ofta du behöver kontakta veterinär, administrera medicin och så vidare. Konkret information gör det svårare för arbetsgivaren att förminska din situation.
Sist men inte minst: sluta göra dina vabbande kollegors arbetsuppgifter! Att sätta gränser handlar om att visa respekt för dig själv och din egen hälsa. Bevisligen har du ingenting för det när rollerna är ombytta.
Avslutningsvis vill jag skicka en varm tanke till dig och lilla Doris. Jag hoppas att hon snart mår bättre.
Lycka till,
Ebba S. Dahlman