Jag vill inte fira min pappa på fars dag – är det jag som har fel?
Se också: Mikael Tornving om att vara pappa
Jag har sedan jag var liten och mina föräldrar skilde sig en minst sagt komplicerad relation till min pappa. Jag träffade honom regelbundet under hela min uppväxt, men oavsett ålder har han aldrig visat något intresse för mig eller mitt liv.
Det, och en del isolerade händelser, gjorde att jag föret antal år sedan mer eller mindre bröt med honom. Det var inget dramatiskt uppbrott, snarare bara att jag slutade att höra av mig, och sedan slutade jag även att svara när han hörde av sig. De första åren skickade jag ett sms och kanske ett kort på Fars dag, men sedan jag själv blivit förälder har jag ofta avstått även från det.
I en diskussion om det här med några bekanta fick jag höra att jag gör fel. Att man bara har en pappa och att man borde visa sin uppskattning så länge han finns kvar.
Men jag håller inte med. Varför ska jag fira någon som aldrig har brytt sig om att fira mig och mitt liv?
Måste man verkligen fira en förälder som inte lever upp till titeln?
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Varje måndag och fredag hittar du nya dilemman och svar på allas.se.
Allas svarar
Kära frågeställare,
Vad tråkigt att höra. Det är nog många som känner igen sig i din berättelse.
Gällande din fråga får jag gå till mig själv som far. Hur skulle jag tänka om mina vuxna barn inte firade eller uppmärksammade mig på fars dag? Skulle jag bli besviken? Även om jag kan få kli på handelns alla hittepådagar som fars dag, alla hjärtans dag, kladdkakans dag och allt vad det heter så blir nog svaret: Ja, lite besviken skulle jag nog bli.
Men, och det här tycker jag är viktigt. De ska inte fira mig för att de måste eller borde. De ska fira mig av helt egen vilja. Och vill de inte. Ja, då är det deras val. Det kanske dessutom skulle få mig att fundera över anledningen?
Så i det här fallet håller jag faktiskt inte med dina bekanta. Men skulle du av någon anledning vilja återknyta kontakten med din pappa, så kanske en hälsning på fars dag är ett ypperligt tillfälle för att bryta isen.
Men att göra det bara för att, för att dina bekanta tycker det, det är inget jag tycker du ska känna dig skyldig till att göra. För till syvende och sist är det barnet, alltså ditt val och ingen annans.
Jakob