Nygifta Michele fick veta att hennes man har hiv!

På julafton brukar humöret vara på topp och stämningen härlig. Men inte den här julen. Michele Evers Poulsens nyblivne make, Rasmus Nielsen, lades in på Hvidovre sjukhus. Ända sedan parets bröllopsresa i september hade han dragits med andningssvårigheter, tappat i vikt och mått allmänt dåligt.

Sex dagar innan julafton kulminerade det. Rasmus fick akut andnöd och blev inlagd. Trots de trista omständigheterna hade Michele beslutat sig för att fira jul som vanligt och förberedde den stora julmiddagen tillsammans med föräldrarna hemma i köket i Albertslund. Allt skulle packas ner och tas med till sjukhuset. Men julstöket avbröts av ett telefonsamtal.

– Det var Rasmus som var ledsen och ville att jag skulle komma till sjukhuset med detsamma. Ensam, berättar Michele.

Rasmus fick besked om hiv

Michele körde till sjukhuset och slussades vidare till infektionsavdelningen där isoleringsrummen låg på rad och personalen gick omkring i ”rymddräkter”. I en av salarna satt Rasmus på en stol i hörnet med en syrgasapparat bredvid. Han grät.

– Och så stängdes dörren bakom mig. Först då upptäckte jag att även överläkaren var där. Hon bad mig sitta ner. Jag blev skräcklsagen och bad henne berätta vad som händer, minns Michele som befarade att Rasmus hade fått en dödsdom.

När Michele satt sig, släppte läkaren bomben – Rasmus har hiv.

– Och där slutade min värld snurra. Jag tänkte ingenting, allt var så overkligt. Det kändes som om Rasmus var döende, berättar Michele.

Men innan hon hann fråga något, sa läkaren att Rasmus inte ska dö.

Så dök nästa fråga upp i Micheles huvud:

– Kan vi få barn?

Undrade om hon blivit smittad

Det hade bara gått ett halvt år sedan Michele och Rasmus gift sig och de hade redan pratat om hur många barn de skulle ha. Den drömmen håller läkaren vid liv genom att säga att de säkert kan få barn. Men bara inte just nu.

Michele och Rasmus tittade på varandra medan tårarna rann ner för kinderna. Och först nu går det upp för Michele att hon kanske är smittad.

– Och jag då? frågar hon.

Genast ser läkaren mycket allvarlig ut.

– Ja det är nästa fråga, säger hon och föreslår att Michele ska testas en annan dag, för att slippa risken att få två dåliga nyheter på själva julafton.

Men Michele har redan glömt julen och övertalar läkaren att få göra testet med detsamma.

Medan de väntade på resultatet satt paret och höll om varandra. Tankarna flög runt i huvudet på Michele. Hennes man hade hiv. En surrealistisk tanke eftersom hon alltid fruktat att det skulle drabba hennes homosexuelle storebror, som ju verkligen var i riskzonen.

Ville inte berätta om smittan

Men nu var hennes man Rasmus drabbad.

– Han bad mig flera gånger att inte lämna honom, berättar Michele.

– Lämna dig? Vi har ju precis gift oss. Jag skulle aldrig kunna lämna dig, lugnade hon sin man som också insisterade på att hon inte skulle berätta för någon att han drabbats av hiv.

Men den vädjan sa Michele blankt nej till.

– Det kunde jag ju inte gå med på. Så jag sa: ”Det är julafton. Du har hiv, jag vet ännu inte om jag är smittad. Mina föräldrar sitter hemma i vår lägenhet och väntar på att få komma hit och fira jul tillsammans med oss. De måste få veta.”

Så kom svaret på Micheles test: Negativ.

På vägen hem för att hämta föräldrarna och julmaten bröt Michele ihop. Men hon var fast besluten att genomföra det planerade julfirandet med familjen hos Rasmus. Förklaringen fick familjen vänta på tills de packat ner julduken, julmiddagen, klapparna och anlänt till Rasmus på sjukrummet.

Det var lugnt och stilla på sjukhuset, nästan alla patienter var hemskickade på julpermission. Trots att både Michele och Rasmus var rödgråtna skulle det firas jul. Så familjen dukade upp ett fint julbord och försökte komma i stämning i den kalla och sterila sjukhusmiljön.

När julmiddagen och klapputdelningen var överstökad kunde Micheles mamma inte hålla sig längre:

– Nu måste ni berätta för oss, vad är det som har hänt? frågade hon.

Och nu fick de, utan omsvep, nyheten om att Rasmus hade hiv presenterad för sig.

Astmaliknande symtom

Michele och Rasmus möttes under påsken 2012 och gifte sig den 7:e september 2013. Veckan efter gick bröllopsresan till grekiska ön Kos och där blev Rasmus sjuk.

– Det kändes som om mina lungor knycklades ihop. Vi skulle åka ut och dyka men måste ställa in det. Och en kväll skulle vi gå in till staden, men måste stanna halvvägs och ta en taxi tillbaka till hotellet. Jag fick inte luft och man kallade på en akutläkare som gav mig medicin mot lunginflammation, berättar Rasmus.

– Jag hade köpt ”Fifty Shades of Grey”-trilogin som jag inte trodde jag skulle ha tid att börja på ens, men jag hann faktiskt läsa alla tre böckerna under resan, avbryter Michele.

När det nygifta paret kom hem från bröllopsresan gick Rasmus till läkaren och fick medicin mot astma. Den hjälpte inte utan hans tillstånd förvärrades.

– Som fitness-instruktör brukade Rasmus ropa i träningslokalen utan mikrofon. Det kunde han inte nu på grund av andningsbesvären, utan måste använda mikrofonen, berättar Michele.

Inför vigseln hade Rasmus gått ned en del i vikt. Men det skyllde han på den hårda träningen han körde för att vara i form och se bra ut till bröllopet. Vikttappet fortsatte dock även utan träningen och läkarna förstod inte vad som felade Rasmus.

– Jag trodde att det bara var en kraftig influensa. Efter att ha legat på soffan i flera dagar sa jag åt honom att stiga upp och röra på sig för att komma igång igen, säger Michele.

Hivtest för besked

Men Rasmus kunde inte ens stå på benen. Han hade 40 graders feber!

Onsdagen den 18 december var en katastrof. Den vältränade Rasmus hade ingen energi kvar i kroppen. Han var helt dränerad, både fysiskt och psykiskt.

– Det kändes som om jag somnade så skulle jag inte vakna igen, minns Rasmus.

Michele körde Rasmus till sjukhuset. När han bad henne hämta en rullstol svarade hon irriterat: ”Nu får du väl lägga av.”

Men så fort sjukhuspersonalen tagit ett par prover på Rasmus lades han in akut eftersom han saknade tillräckligt syre i kroppen.

Han hade varit rädd för att inte vakna igen och läkaren bekräftade den känslan. Om Rasmus hade somnat hemma på soffan den kvällen skulle han ha varit död nu.

Michele var lättad över att det äntligen hände något samtidigt som hon skämdes för att hon inte tagit Rasmus tillstånd riktigt på allvar.

Från den 18:e till den 24:e december hade Rasmus syreslangar kopplade till sig. Det togs en massa olika prover och man testade olika mediciner men läkarna kunde inte hitta vad som var fel.

På julaftonsmorgonen flyttades Rasmus över till ett annat sjukhus. Där ställde sjuksköterskan alla möjliga frågor, en del var både provocerande och märkliga tyckte Rasmus. Bland annat undrade hon om han delat kanyl med någon?

Till slut frågade hon om hon fick ta ett hiv-test på honom. Rasmus enda tanke var: ”Visst, om det kan få dig att sluta med dina dumma frågor så…”

Hade han smittat henne?

Sjuksköterskan sa att hon skulle komma tillbaka med svar efter 20 minuter. Men det dröjde. När det gått mer än en timme och hon fortfarande inte kommit tillbaka, förstod Rasmus att något var på tok. Och när hon äntligen kom hade hon ett par läkare med sig. Han förstod att de inte bar på goda nyheter.

Läkaren förklarade att hiv-testet var positivt. Nästan innan han sagt det klart avbröt Rasmus med frågan om han skulle dö? Men det förnekade läkaren direkt och berättade om hiv-behandlingen. En tablett om dagen är allt som behövs för att man ska kunna leva med den kroniska sjukdomen.

Under tiden dök en massa andra frågor upp i Rasmus huvud.

– Hade jag smittat Michele? Skulle folk ta avstånd från mig? Jag fick en känsla av att ha något i mig som inte skulle vara där. Känslan av en stor orm i min kropp, berättar Rasmus som nu måste samla mod innan han ringde Michele.

Rädd att berätta

Micheles föräldrar tog nyheten med lugn. Eftersom deras son är homosexuell hade de tagit reda på en del om hiv. Men det var inte alla som visste så mycket om sjukdomen.

När Rasmus skrevs ut den 2 januari 2013 hade han inte lust att få besök. Han oroade sig på goda grunder för folks reaktioner.

– Den förste, efter Micheles föräldrar, som jag berättade för var min barndomsvän. Honom hade jag stort förtroende för. När jag berättade var hans första reaktion: ”Oj”. Sen tyckte han synd om mig och trodde att jag skulle dö, minns Rasmus som nu började isolera sig i hemmet.

Rädd att bli utstött

Han var dock tvungen att ge sig ut när det var dags för kontroll på sjukhuset. Varje gång var han rädd att möta någon han kände. Det skapade ångest. Men Rasmus ville inte att hemligheten skulle slippa ut. Han var rädd för att bli utstött om vänner och bekanta fick reda på sjukdomen.

För Michele var det frustrerande att hålla sjukdomen hemlig och hon kände sig ensam med sina tankar.

Inte ens med Rasmus kunde hon dela dem.

– Jag vågade inte prata med honom om det eftersom jag var rädd för att göra honom ledsen. Varje dag när jag kom hem kollade jag av hans humör. Var det dåligt så smög jag omkring på tå.

Fyra år skulle gå innan Rasmus valde att avslöja sin hemlighet och när han väl gjorde det var det inte bara till sina närmaste, utan till hela Danmark i ett tv-program där deltagarna testar om de har vad som krävs för att bli elitsoldat.

– Det var som att ta av sig en 30-kilos ryggsäck, så mycket lättade det, säger Rasmus.

Michele har valt att skapa en blogg där hon skriver öppet om parets historia och samtidigt informerar om hiv.

Från det att man blir smittad med hiv tills det bryter ut tar det normalt åtta år. Rasmus har räknat ut att han fick det som 23-årig singel, när han hade både ett eget fitnesscenter och ett diskotek. Han vet inte vem som smittade honom etersom han precis som många andra hade oskyddat sex.

Vill inte ge upp

För var dag som han bearbetat ”ormen i kroppen” har den blivit mindre och viljan att bryta tabut kring hiv större. Rasmus håller bland annat föredrag om sjukdomen, parallellt med en hektisk vardag som egenföretagare med Michele, familjeliv och motion.

– Rasmus har blivit mycket mer impulsiv och det beror nog på att han varit så nära döden, berättar Michele som har fått en man som ändrat sig på många sätt.

– Det negativa är att det också påverkat vårt familjeliv. Rasmus gick från att vara mannen jag förälskade mig i till någon helt annan, så vi har haft våra bråk och går nu i parterapi, säger Michele.

– Det är ju ingen mening med att ge upp när vi i dag har tre underbara barn och drömmer om att vara tillsammans.

Fakta om hiv

* Hiv smittar bara via blod, sekret, sädesvätska och bröstmjölk.

* Hiv-viruset måste komma in direkt i blodomloppet för att smitta.

Läs också: Lina var gravid och fick malignt melanom – ny medicin ger hopp

Av Pernille Magaard Bøgh
Foto: Morten Mejnecke