Pernilla: Min man misshandlade mig psykiskt
Redan från början var det något som skavde i Pernillas äktenskap.
Hon mötte sin man 2000. Pernilla var sällan glad och kände sig ofta orkeslös. Hemma tassade hon på tå för att undvika att maken blev arg. Om han blev arg utsattes hon för hånfulla och nedlåtande kommentarer. Om han var missnöjd med hennes matlagning beställde han demonstrativt pizza till sig själv.
När deras två barn kom till världen i början av 2000-talet hjälpte han sällan till – och endast när han själv kände för det. Om Pernilla skulle gå ut med vänner gjorde mannen det så besvärligt och obehagligt för henne att hon till sista gav upp. Hon blev mer och mer isolerad hemma.
Han hånade mig alltid och såg ner på mitt arbete
– Under en period skrev jag ner varje gång han sa elaka saker till mig i en anteckningsbok. Han använde uttryck som din feta slyna. Han hånade mig alltid och såg ner på mitt arbete. Efter att vi fått våra två barn förväntade han sig att jag tog hand om allting därhemma. Om jag behövde hjälp måste jag be andra och när jag inte fick ihop det så förminskade han mig och min förmåga, berättar Pernilla.
Bestämde över henne
Utåt sett såg de ut att ha ett bra familjeliv. Både Pernilla och hennes man har bra utbildning, bra jobb, hus och barn. Pernilla trodde länge att deras äktenskap var som alla andras. Att alla har något att brottas med i sina äktenskap, men att ingen pratar om det. Därför höll hon tyst om det hon var med om. Hon trodde det var normalt.
När Pernillas man inte styrde hemmet med sina humörskiftningar och ilska så var han apatisk och frånvarande. Pernillas självkänsla bröts långsamt ner och hon tappade uppfattningen om vad som var normalt och onormalt i en familj. Efter att det andra barnet hade kommit till världen kom deras sexliv enbart att handla om honom. Det var hans behov som skulle tillfredsställas.
– Han bestämde att vi skulle ha sex varje onsdag och lördag. Vid det laget hade jag lärt mig att om jag inte lydde så skulle han bli arg nästa dag och stämningen blev otrygg och hotfull. Och det gick inte bara ut över mig utan det fanns även två barn att ta hänsyn till. Så jag gjorde det. Han tvingade mig inte fysiskt men mina behov var inte intressanta.
Psykisk misshandel
Pernilla oroade sig ofta för vad hennes man skulle göra nästa gång, men hon insåg inte att hon blev utsatt för psykisk misshandel.
På jobbet hade hon ett nätverk av snälla och engagerade kollegor. När hon hörde dem berätta om sina liv började hon ana att något inte var som det skulle i hennes liv.
– Jag började långsamt hitta mig själv och öppna mig för andra. Det var en omedveten process, men jag började till exempel föreställa mig hur en vardag där jag var ensam med barnen, utan honom, skulle se ut.
En självständighet började gro inom henne. Hon gick ut oftare, gjorde mer saker för sig själv och var mera utåtriktad.
Hennes man blev våldsamt svartsjuk och började övervaka henne via hennes mobiltelefon och samtalslistor. Han läste också hennes privata sms.
Vändpunkten kom när Pernillas äldsta barn 2013 ritade en bild hos skolsköterskan. På teckningen var pappan arg och stod en bit ifrån de andra. Skolsköterskan reagerade på teckningen och hennes reaktion gjorde det tydligt för Pernilla att barnen inte borde växa upp med all denna vrede och oförutsägbara humörsvängningar. Pernilla bestämde sig för att lämna sin man, både för sin och sina barns skull.
Jag hade inte planerat att säga något, men hör mig själv säga att jag tycker att vi ska skilja oss
– I början av augusti låg vi och pratade i sängen. Jag hade inte planerat att säga något, men hör mig själv säga att jag tycker att vi ska skilja oss. Vi pratade lugnt och stilla om det. Jag kunde nästan inte fatta det för det kändes så normalt. Men plötsligt satte han sig upp i sängen och sa: ‘Det enda jag vill göra är att skära halsen av dig och den enda anledningen till att jag inte gör det är att du är mamma till mina barn’.
Dömdes till fängelse
Pernilla tvingades lova sin man att stanna kvar, men efter en månad valde de i alla fall att flytta ifrån varandra. De lånade en lägenhet och skiftades om att bo i huset tillsammans med barnen. Under Pernillas sista vecka i huset, innan hon på allvar skulle flytta till en egen lägenhet, kom hennes man förbi. Hon var ensam med barnen när han kom in och tillvaron rasade samman.
Han stod över mig, slog mig, sparkade mig och bankade mitt huvud i golvet
– Han knuffade in mig i kylskåpet och började slå mig. Jag skrek att han inte skulle slå mig inför barnen men han knuffade ner mig på golvet. Han stod över mig, slog mig, sparkade mig och bankade mitt huvud i golvet. Min son försökte stoppa honom men han kunde inte få honom att sluta. Det är det jag minns starkast: Att han inte kunde stoppa honom.
I ett ouppmärksammat ögonblick lyckades Pernilla göra sig fri och sprang in till grannen. Hon tog sig till sjukhuset och sedan till polisstationen, där hon anmälde överfallet. Hennes man dömdes till 60 dagars fängelse för grov misshandel under försvårande omständigheter eftersom barnen bevittnade överfallet.
– Det var viktigt för mig att han blev dömd. Det fanns fysiska bevis och man lyssnade på mig. Men det var först långt senare som jag insåg att jag hade utsatts för psykisk misshandel i många år före överfallet. Om det hade varit möjligt hade jag anmält honom även för den. Det hade hjälpt mig att läka. Det är fem år sedan nu, och jag har fortfarande men av det jag utsattes för. Och konsekvenserna har varit stora för mina barn.
– Jag önskar att jag hade fått hjälp tidigare. Att det funnits någon som varit kunnig på området som hade kunnat ge mig bättre råd, särskilt om barnen. Det var svårt att överblicka situationen och ta de rätta besluten åt dem medan jag var i chocktillstånd.
Av Susanne Cordes
Svensk bearbetning: Lisa Södergren