Pia dejtar: Det är skönt att ha släppt oron att inte duga

Författaren Pia F Davidson hade varit gift i över tjugo år när hennes man drabbades av en sjukdom som gradvis förändrade hans personlighet.

– Hans verklighetsuppfattning försvann och han blev paranoid. Han var inte längre den man jag hade gift mig med och de sista åren kände jag mig som en oavlönad hushållerska. Samtidigt kändes det svårt att lämna honom när han var så sjuk. Det var ju inte hans fel. Men det löste sig så att han begärde skilsmässa.

– 2020 blev jag ensamstående och förlorade i samma stund det familjenätverk jag hade haft som gift, säger Pia, som inte har några egna barn och få nära släktingar.

Hon kände tidigt att hon ville träffa en ny man att dela livet med. Hon var visserligen nära pensionsålder, men fortfarande attraktiv och full av energi. Men hur skulle det gå till?

Efter reklamen: Se också: Lista: Det bästa sättet att träffa den stora kärleken på

Blev ett nytt sätt sträcka ut en hand för Pia

Hennes väninnor ryckte in och pushade henne att lägga upp en profil på några dejtingsajter; vad fanns det att förlora?

Att det skulle vara skämmigt att dejta på nätet avvisar Pia å det bestämdaste. Så var det möjligen i begynnelsen av nätdejtingboomen. Men knappast längre och många träffar sin livspartner via en dejtingsajt, menar hon.

– För mig, som verkligen tror på kärleken, blev nätdejting ett nytt sätt att sträcka ut en hand i hopp om att någon ensamstående man därute ville lära känna mig. Fördelen med nätdejting är att man vet att de som är där är singlar och öppna för kärlek. Sedan ska det förstås till mycket för att det ska klicka …

Hon bestämde sig för att dejta trettio män och skrev en beställningslista på egenskaper hon önskade.

Hon sökte en klok och mogen man

– Jag ville ha en seriös relation, någon att skratta, samtala och dela vardagen med. Jag ville inte ha en gubbe som behöver tas om hand, utan en fräsch, ungdomlig man med driv och ambitioner, säger Pia och tillägger med ett skratt att hon inte ville ha en karl med överarmar som en gråsparvsvinge, ovårdat yttre och en soffpotatisattityd.

– Jag ville ha en riktig karl, en man med maskulin energi som också kunde bejaka sina mjuka sidor. En klok och mogen man som är trygg i sig själv! Tidigare i livet har jag varit rätt mesig och dejtat män som egentligen inte attraherar mig. Nu hade jag skapat en målbild och ville hålla fast vid den.

Så började förslagen från dejtingsugna karlar droppa in. I början gjorde hon en del misstag. Som när hon på Tinder råkade svajpa alla åt höger och därmed oavsiktligt fick drösvis med förväntansfulla beundrare efter sig.

– Jag fick be om ursäkt. Men några av dem blev jag faktiskt god vän med. Även om det finns en hel del konstiga typer därute så är de flesta trevliga, konstaterar Pia, som medger att hennes taktik innebar mer mängd än kvalitet. Samtidigt lärde hon sig av sina misstag och förstod efter hand vilken typ av män som intresserade henne.

Fortsatt träffa några som vänner

– Jag var seriös i mitt dejtande och kunde ganska snabbt avgöra om det var läge för en andra dejt eller inte. Om inte så var jag rak och sa som det var, att jag inte var intresserad. Men man ska inte vara för snabb att döma ut någon bara för att de pratar mycket om sig själva och glömmer att ställa frågor. Ofta handlar det om osäkerhet och nervositet. Några trevliga karlar fortsatte jag faktiskt att träffa, men bara som vänner. Utseendet är såklart viktigt, men inte allt. Att välja bort en man bara för att han saknar hår till exempel, är bara dumt. Det är insidan som räknas!

Hon råkade också ut för några riktiga bottennapp. Män som luktade unket och som var klädda i tjugo år gamla och säckiga kläder.

– Det blir som en förolämpning mot mig att inte anstränga sig. När det gäller dejting duger man faktiskt inte som man är om man dyker upp ovårdad och illaluktande. Hel och ren är väl ett minimikrav, utbrister Pia.

En dejt luktade lagrad fylla och drack som en svamp. När Pia tackade för sig blev han förbannad. En kille satt bara och stirrade och ljög om både jobb och boende.

De var menade att vara tillsammans

Så småningom träffade hon 60-årige Anders och blev förälskad. Alla andra dejter bleknade, nu var det bara han som gällde. Han uppfyllde de flesta av hennes önskemål och efter en svajig period med svartsjuka från hans sida blev de till sist ett par.

– Han behövde bara ta i mig så blev jag alldeles knäsvag, säger Pia med ett tunt leende. Sorgen är fortfarande färsk, även om livet har gått vidare.

– Vi var menade att vara tillsammans den korta tid han hade kvar, även om vi inte visste det då. Anders hade massor av humor, vi hade väldigt kul ihop. Vi kunde bolla idéer och han var ärlig och krass. Vår relation var enkel och otvungen och han lärde mig att stå upp för mig själv, säger Pia och berättar att de hade börjat planera att flytta ihop när det ofattbara hände.

– Vi hade firat jul med hans stora släkt och allt var på topp, jag var så lycklig. Strax efter nyår blev han krasslig, men ville inte söka vård. Han var envis och tänkte att det bara var en förkylning. Men han blev allt sämre och till sist fick vi ringa efter ambulans.

På sjukhuset konstaterades dubbelsidig lunginflammation och någon dag senare hamnade han i respirator…

Pia pendlade mellan hopp och förtvivlan, men till sist stängdes respiratorn av och Anders fick somna in.

– Jag höll hans hand på slutet. Det kändes fint. Men hans plötsliga död kom förstås som en chock. Vi hade planerat en framtid ihop. Nu fanns han inte längre, jag var åter ensam…varför skulle detta drabba just oss?

Pia sätter sig vigt i skräddarställning på soffan. Hon har en ungdomlig utstrålning, en bubblande positiv personlighet och nära till skratt. Ändå kommer de tunga erfarenheterna upp till ytan ibland. Trots det hon gått igenom finns en övertygelse om att allt sker av en anledning.

Ser fjädrarna som gåva av Anders

– Både jag och Anders är andliga personer och efter hans död samtalar jag ofta med honom vid minneslunden. Jag hör hans röst och det är en stor tröst. Han vill att jag går vidare med mitt liv. Och tack vare honom har jag fått en ny familj. Jag står särskilt nära hans syster.

Så berättar hon om fjädrarna som dök upp överallt efter hans död. Vart hon än gick fann hon fjädrar – och det gör hon fortfarande. Hon har samlat ihop dem och sparat dem, för hon bara vet att de är Anders verk.

– På slutet av hans liv pratade vi om hur fjädrar kan vara tecken från andra sidan. Han var inte rädd för döden, säger Pia eftertänksamt.

De första månaderna drog hon sig undan med sin sorg, orkade inte träffa folk. Men efter en tid kände hon att det var dags att försiktigt börja söka efter en livspartner igen. Att leva ensam är inget hon önskar, hon är alldeles för extrovert och energisk för att åldras i ensamhet.

Pia är fortsatt nyfiken på livet

– Jag har fortfarande massor att ge, jag är ung i sinnet och nyfiken på vad livet har i beredskap. Nu har jag träffat en ny, fin man som det funkar bra med. Det är ganska nytt, så vi får se. Men jag kan ärligt säga att jag aldrig har varit lyckligare än nu. Jag är exakt där jag ska vara!

Efter att ha dejtat i flera år – och skrivit en bok på temat – är hon något av en expert på området.

– Det är viktigt att vara tydlig med vad man vill. Är det bara sex man är ute efter, så skriv det! Profilbilden ska vara ganska nytagen och välkomponerad och man ska inte ljuga om sin ålder, tycker Pia - som själv har gjort just det.

– Men då skriver jag i profiltexten att min ålder inte stämmer! Om jag skriver 66 år får bara svar från farbröder i 70 – 80års-åldern. Egentligen spelar åldern ingen roll, för det finns såväl 75-åriga killar som 50-åriga gubbar, men någonstans måste man dra gränsen. Jag har skrivit att jag är 61 år! När vi träffas öga mot öga berättar jag, säger Pia och ler pillemariskt. Det är inte utan att man förstår henne. Hon är spänstig i kroppen och snygg – väldigt långt ifrån bilden av en 66-årig tant.

– Men jag är ju en tant och det är så himla skönt att äntligen ha släppt den där oron att inte duga. Jag är inte så brydd längre och säger rakt ut vad jag tycker och tänker. Och hittills verkar det ha fungerat!

Romanen Konsten att vara lycklig är en humoristisk berättelse om Ullis och hennes trettio, ofta dråpliga, dejtingerfarenheter och kom till under hennes sökande efter den rätte.

– De dejter som är med i boken är inte bara mina. Jag har även lånat erfarenheter från vänner och rört om i grytan. Min förhoppning är att boken ska inspirera äldre kvinnor att inte ge upp kärleken. Man kan hitta kärleken flera gånger och man lever bara en gång!