Rebecca räddade livet på hästen Linnea – hittades övergiven: ”Fick en chock”

Se syskonkärleken mellan lammungen Måns och hunden Tage

Rebecca hade sett byggnaden lite längre bort från sin arbetsplats och undrat vad det var för öde ställe. Efter att ha jobbat på lantgården med mjölkkor under en längre tid hade hon börjat utforska omgivningarna lite mer.

Hon visste att en man hade tillträde till det här till synes öde stallet som var relativt nybyggt, men hon hade aldrig sett någon större aktivitet runt omkring och antog att det inte användes alls. Mannen jobbade tillfälligt på gården, men hon kände honom inte.

– Jag blev lite nyfiken och gick dit. Det var fint, men jag fick en chock när jag såg att det fanns en ensam häst där inne, säger Rebecca Larsson.

Ensam utan mat

Det var ett sto som stod i en box fylld med avföring, utan mat. Hon var kraftigt avmagrad.

– Det var så hemskt. Hon vara bara skinn och ben, helt nedsjunken i kroppen. Revbenen och ryggraden syntes tydligt. Blicken var trött.

Rebecca bröt ihop och började gråta.

– Vem kan göra något sånt här, tänkte jag.

Rebecca tog ut hästen och började spola av det intorkade bajset från kroppen, letade efter hö och gav henne.

– Hon var liksom undangömd där och ägaren till gården hade ingen aning om vad som pågick.

Hon polisanmälde och under tiden ägnade hon all tid åt att ta hand om hästen som visade sig heta Linnea. Rebecca sov i stallet, köpte mat och fick råd av en veterinär. För att undvika magproblem fick Linnea bara äta hö och lite rapsolja.

– Först ville distriktsveterinärerna avliva henne, men jag ville ge henne en chans. Ge mig en dag, sa jag.

På något sätt kom livsgnistan tillbaka och Linnea började gnägga när Rebecca kom dit. Hon åt också bra och det var dags för Rebecca att börja leta efter information kring hennes bakgrund – vad hade hänt egentligen.

– En dag efter jobbet när jag kom upp till stallet låg en bultpistol och en kniv på en stol. Jag förstod att mannen varit där och hade tänkt avliva henne där och då. Jag ringde honom och frågar om han var helt galen. Han säger att han lät bli när jag gjort henne fin – jag hindrade honom, berättar Linnea.

– Det var hemskt ändå.

Trodde hon var död

Hon skaffade fram en chipläsare för att få veta bakgrunden och fick på det sättet fram ett identitet som gick att följa och till slut ett telefonnummer till uppfödarna och ägarna.

Rebecca ringde upp, fick veta mycket och förstod att Linnea lämnats bort på lån som sällskapshäst när hon inte visade sig vara intresserad av att bli travhäst. Men efter det hade ägarna serverats lögner hela tiden. De trodde att hon blivit avlivad på grund av sjukdom för ett och ett halvt år sedan och hade ingen aning om att hon fortfarande levde eller att hon hade hamnat i händerna på den här mannen, som visserligen verkade ha avlivat hästar tidigare. Rebecca hade sett det hänga kött från taket.

– De blev knäpptysta när de fick veta, var helt chockade och förtvivlade. De sa att de skulle ringa tillbaka.

Linnea hade blivit kringskickad till olika personer under en tid, utan att de vetat om något. Ägarna bestämde sig snabbt. Rebecca kunde få Linnea om hon lovade att ta hand om henne.

– Jag fick alla uppgifter som behövdes och sedan var Linnea min. Det var en enorm lättnad och en dröm som gick i uppfyllelse samtidigt, berättar hon.

Sjukhus efter ridolycka

Rebecca byggde en hage och hämtade en liten ponnykompis som kunde gå ihop med Linnea. De trivdes bra ihop och Linnea kunde återvända till en riktig hästtillvaro.

– Hon fick fri tillgång till hö och efter ett tag även lucernpellets. Sedan återhämtade hon sig jättesnabbt. Jag var faktiskt förvånad, säger Rebecca.

Snart syntes inga tecken på vanskötseln. Linnea blev rund i kroppen, glansigare i pälsen och mer utåtriktad.

Rebecca som ägnat sig åt hästar hela livet, men aldrig ägt en själv fick också sin dröm förverkligad. En alldeles egen häst.

– Jag började rida på ridskola när jag var 6–7 år. Sedan har jag haft vänner med egna hästar som jag fått rida och sköta.

Genom åren har hon varit medryttare till andras hästar framför allt, men alltid saknat att ha en helt egen. Det som satte planerna på paus var en ridolycka 2020 då hon ramlade av på en hoppträning. Det var ett otäckt fall med stora skador, men det visste ingen just då för det såg inte så farligt ut och Rebecca hoppade upp i sadeln igen för att ta ett sista hinder. Då åkte hon av igen och nu kunde hon inte resa sig upp. Hon kände inte sina ben. Ambulans tillkallades och det blev ilfart till akuten.

– Jag hade brutit bäckenet, höften och spräckt höftledskulan, säger Rebecca.

Hon fick stanna en vecka på sjukhuset och sedan sitta i rullstol i fyra månader. Dagarna fylldes av rehab. Det var tufft.

Vad hon inte berättade för läkaren var att hon satt upp på hästryggen igen efter sex månader.

– Det hade han verkligen inte rekommenderat. Jag hade lite hemligheter för honom och för mina föräldrar, skrattar hon.

Hon hade lyckats dölja sina första ridturer på ett smart sätt. Nämligen genom att gå på små promenader med häst i hand, men där hon så snart hon kom in skogen hoppade upp. Helt osynligt var det däremot inte.

– Det var bland annat en vit ponny så det syntes ju på mina kläder att jag suttit på. Vita hår överallt på mina byxor, konstaterar hon.

Fann varandra direkt

I dag föredrar Rebecca dressyr och att rida ut i skogen, hoppning avstår hon oftast. Nu kan även skogsliv till häst vara nog så farligt och hon blev jagad av älgar för några år sedan. Men riktigt rädd blev hon ändå inte. Det finns värre saker.

För flera år sedan lånade hon en häst som senare fick avlivas på grund av skada som aldrig blev bra. Efter det mådde Rebecca riktigt dåligt under en längre period och har haft en del psykisk ohälsa i perioder.

– Min hela värld rasade när det hände, även om jag förstod att det var nödvändigt med avlivning. Han var så speciell – gillade wienerbröd och att mysa.

När sedan Linnea kom in i Rebeccas liv våren 2024 förändrades mycket till det bättre. De fann varandra direkt, kanske till och med räddade varandra.

– Ofta brukar hon lägga huvudet i min famn och jag pratar mycket med henne.

Linnea fick komma till ett nytt större stall och de började lära känna varandra ännu mer. Det visade sig att ridning inte var något problem och de började ta små turer ut i skogen i juni. Linnea fick skor på hovarna och till slut blev det även lite dressyrträning.

– Hon är så snäll och har till och med ganska lätt för galopp, vilket inte alla travhästar klarar. Sedan är hon lite av en finsmakare, men gillar morötter.

Blivit hästmormor

Rebeccas stöttande föräldrar har hjälpt till och med råd från veterinär bestämde sig Rebecca för att betäcka Linnea med en fin spansk hingst. En anledning var att Rebecca ville ge Linnea ett lite lugnare år innan hon blev ridhäst på heltid.

– Veterinären sa att det inte var några problem. Linnea var fullt återställd, sa hon och då vågade jag.

Det tog sig på första försöket och Linnea fick komma hem igen från hingstbesöket.

Efter det var det bara väntans tider i hela elva månader. Mycket skulle kunna hända visste Rebecca, men hon hade stora förhoppningar.

– Jag vakade i tre veckor för säkerhets skull och vi hade en övervakningskamera i boxen. Sedan gick det snabbt. Efter vattnet gått stod fölet där efter 20 minuter, berättar Rebecca.

I dag springer ett litet hingstföl vid mamma Linneas sida och Rebecca känner sig som mormor. Hennes egna mående är hundra gånger bättre nu när hon har två att ta hand om.

– Han är en riktigt busig häst, men nästan lika snäll som Linnea också.

Rebecca har stora drömmar för honom.