Sarah: Jag begick ett brott för att hjälpa min bror – det förstörde hela mitt liv

J

ag har alltid varit en familjekär person som satt familjen främst i alla lägen. Det är ingenting jag ångrar, men däremot skapade det vid ett tillfälle så stora problem att jag inte såg någon utväg.

Alltsammans började när min bror, som är några år yngre än jag, började spela på hästar. Efter en tid började han spela på alla möjliga onlinesajter och kort därefter hade han skaffat sig oerhörda skulder. Båda våra föräldrar hade då gått ur tiden, och Johan var ogift. Det fanns ingen han kunde vända sig till utom mig.

Efter reklamen: Se också: Så hanterar du släkten under semestern

När jag fick veta att Johan hade lånat pengar av ockrare, och nu hotades av misshandel för att han inte betalat i tid, så visste jag varken ut eller in. Min första tanke var att ta ett lån men jag hade redan ett ganska stort studielån och inte särskilt hög lön, så när jag ansökte så fick jag avslag. Det var då jag gjorde det som senare kom att få så ödesdigra konsekvenser.

Reste billigare – men begärde ut samma ersättning

Jag hade ett arbete där jag reste en hel del, och när jag skulle åka till England en vecka i arbetet så beslutade jag mig för att göra en betydligt billigare vistelse än planerat – men ändå begära ut samma ersättning och traktamente som normalt. Sedan förfalskade jag kvittot på hotellet och flygresan, och lämnade in allt till ekonomiavdelningen.

Det låter helt absurt så här i efterhand, och det var det naturligtvis också – det var förskingring och inget annat. Jag har inget egentligt försvar heller, och det hade jag inte heller när det pågick, men det var som om jag levde i en annan värld där allt handlade om att hjälpa min bror.

Jag, som aldrig stulit så mycket som ett tuggummi, hade börjat förskingra pengar och förfalska dokument. Det var alltså inget lätt beslut, och jag gjorde det verkligen inte med lätt hjärta, men de tusenlappar jag fick in på mitt konto täckte i alla fall räntorna på min brors ockerlån och skulle förhindra att han råkade illa ut.

relationerNellie: Jag tröttnade snabbt på allt jag tog mig för – men mitt liv ändrades med diagnosen

Fick plats på ett behandlingshem

Eftersom ingenting hände – det blev inga konsekvenser – så fortsatte jag på samma sätt. Efter en tid var Johans lån återbetalt. Samtidigt fick han själv plats på ett behandlingshem för spelberoende, och jag tänkte att jag äntligen kunde andas ut – att det hela inte skulle upprepa sig. Men då kom konsekvenserna av mitt handlande, så som det alltid gör.

När jag blev uppkallad till företagets huvudkontor för att tala med två av mina chefer hade jag först ingen aning om vad det hela handlade om.

Men när de sa att de hade upptäckt något mycket allvarligt, som de måste tala med mig om, insåg jag genast vad det rörde sig om.

Ekonomiavdelningen hade slagit larm

Jag hade trott att mitt svek mot arbetsgivaren inte skulle bli upptäckt – men det hade det. Någon på ekonomiavdelningen hade slagit larm om att det var något fel på flera av mina kvitton och därefter hade man granskat alltsammans, ringt till flygbolag och hotell och kommit på att alltsammans var en bluff från min sida.

Att jag kunde visa upp att jag faktiskt hade varit på resorna och gjort mina arbetsuppgifter i övrigt var naturligtvis ingen förmildrande omständighet. Och vid något så allvarligt som förskingring gällde bara en sak; jag blev uppsagd med omedelbar verkan och fick lämna ifrån mig mina nycklar där och då.

Det är ingen överdrift att påstå att jag gick därifrån djupt chockad. Jag visste knappt vad jag hette eller vem jag var, jag var torr i munnen och hade en molande värk i magen och jag kände det som om jag inte fick luft.

Det enda jag kunde tänka på var hur ofattbart idiotiskt och ansvarslöst jag handlat – att jag faktiskt begått en kriminell handling.

Mina chefer var, trots allt, resonliga. De polisanmälde inte, och de efterskänkte min skuld till företaget eftersom de tyckte synd om mig och kunde motivera det med att min lön varit lågt tilltagen.

De gav mig dessutom en vecka att lämna ifrån mig telefon, dator och allt annat – och de skrev heller inte något i uppsägningen om anledningen. De försäkrade mig att de förstod att jag inte hade handlat av illvilja, och att de absolut inte ville hindra mina möjligheter att få ett nytt arbete, och det var mer storsint än jag förtjänade.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Drabbades av svåra skuldkänslor

De närmaste dagarna levde jag som i ett vakuum. Jag rensade datorn, tog bort alla kontakter med företaget, ändrade allt ytligt såsom yrke och titel på sociala medier och så vidare. Jag började till och med söka jobb, och jag var riktigt aktiv de första dagarna – så aktiv att jag inom några dagar blev kallad till en anställningsintervju.

Men sedan sjönk jag ner i ett närmast bottenlöst mörker som präglades av skamkänslor. Jag hade förskingrat pengar för min arbetsgivare – det var ju fruktansvärt lågt. Jag hade en vuxen son, hur skulle jag någonsin kunna se honom i ögonen igen?

Jag hittade på en annan orsak, för jag förmådde inte säga honom – eller någon annan – sanningen. Och det dröjde faktiskt inte mer än några veckor innan jag hade ett nytt jobb. Mina tidigare chefer hade förstått min desperata situation och gett mig goda referenser.

Men trots att det inte blev så kännbart ekonomiskt, som det hade kunnat bli, tog det mycket lång tid innan jag började känna mig som en vanlig människa igen. Klumpen i magen satt kvar och molade i månader. Skammen ännu längre – ja den finns fortfarande där.

relationerMarcus: Hunden hjälpte mig hitta min stora kärlek

Min självkänsla försvann

Jag har ingen ursäkt för vad jag gjorde för inte ens omsorg om familjen är skäl för att begå brott. Däremot har jag sannerligen lärt mig min läxa, flera gånger om.

Jag kommer aldrig någonsin att göra något liknande igen, det är en sak jag är säker på.Och om min bror skulle halka dit i sitt spelmissbruk på nytt så kommer jag förvisso att stötta honom med kärlek och omtanke, men absolut inte ta några såna här risker igen. Det kostade alldeles för mycket – för det kostade mig min självkänsla.

I dag känner jag bara avsmak för vad jag gjorde. Och en enastående lättnad över att jag inte blev polisanmäld och dragen i smutsen, utan fick en ny chans. Men jag kommer att ångra det jag gjorde så länge jag lever.