Skilsmässan fick Laila Sölvesdotter att leva fullt ut
När Laila Sölvesdotter efter 30 års äktenskap plötsligt stod ensam bestämde hon sig för att inte bli bitter, utan börja säga ja till livet. Hon gjorde en lista över sådant hon drömt om men inte vågat. I dag, åtta år senare, återstår bara två punkter på hennes bucketlist.
– Livet är här och nu och det finns en mening med allt, säger Laila.
Hon är en frisk fläkt som går med raska steg fram längs gatorna i Hudiksvall. Laila Sölvedotters positiva syn på livet kommer tydligt fram när hon berättar om de senaste åtta åren.
– Det går inte att tänka negativt, livet är här och nu och det gäller att leva det fullt ut, säger Laila, som beskriver sig själv som en 59-årig kvinna som förverkligat sina drömmar och varje dag de senaste nio åren sagt ja till livet.
Hösten 2011 berättade hennes dåvarande man, efter 30 års äktenskap, att han ville skiljas. För Laila kom det som en chock. Hon beskriver första tiden som en känslostorm av sorg, besvikelse och ilska.
– Han hade träffat en annan kvinna. Och så kan det bli, kärleken kan ta slut, inget konstigt med det. Men jag hade önskat att han varit ärlig mot mig från början och sagt som det var. Inte att jag fick veta sanning via omvägar.
På några timmar hade jag plockat ihop 30 år
Helgen efter beskedet skulle Laila springa tjejmilen i Stockholm. Först tänkte hon inte åka, hon kände sig ledsen och mådde inte bra. Men så bestämde hon sig för att genomföra loppet, hon såg det som en möjlighet att komma hemifrån och få tid att tänka.
– Det var det bästa jag gjort. Under helgen kom ett uppvaknande, att 30 års äktenskap var över och nu var det upp till mig hur jag skulle gå vidare. Min ilska försvann och omvandlades till handlingskraft, jag fick ny energi.
Efter tävlingen åkte hon hem, packade ihop det hon behövde och lämnade sedan allt bakom sig, redo att börja ett nytt liv.
– På några timmar hade jag plockat ihop 30 år. Jag tog med mig det jag tyckte var viktigt. Resterande var formalia, och det skötte vår revisor.
Gjorde saker för sin egen skull
Hon flyttade till sin mellersta son och fick bo i gästrummet. Efter ett par veckor kom han med ett förslag: han kunde bygga en lägenhet till henne på övervåningen i deras hus.
– Jag blev jätteglad för jag tycker om att tillbringa tid med min son och hans familj. De bor utanför centrum i ett stort hus med en vacker trädgård och med närhet till naturen.
Nu kom tankarna. Hon insåg att under alla år hade mycket av tiden gått åt till jobb, inte mycket annat hade fått plats. Vad ville hon göra? Och framför allt: Vem var Laila?
Hon bestämde sig för att skriva en bucketlist, en lista över saker hon ville hinna göra innan hon dör.
– Det bara kom till mig, att jag inte har levt mitt liv och gjort saker jag drömt om att göra.
På listan stod: pilgrimsvandring i Spanien, ta dykcertifikat, studera på universitet, byta yrke och utmana sig själv att våga tala inför stora grupper, resa till olika länder och springa på kinesiska muren, ta moppekort och köpa moped, bli bättre på att bugga, börja träna boxning och springa tjejmilen i New York.
Tillbringar tid med barnbarnen
Nu kom ett nytt kapitel i livet, där Laila började säga ja till saker som tidigare inte funnits i hennes tankar att göra. Viktigast, kände hon, var att ge sina barnbarn tid, att vara en närvarande farmor. Hon bestämde sig för att vara ledig fredagar.
Varje torsdagskväll skulle hon hämta barnbarnen i förskolan, något hon har hållit fast vid i åtta år. Hon beskriver fredagen som den mysigaste dagen på hela veckan.
– Jag vill ge dem den tid jag inte hade möjlighet att ge mina egna barn, då hade vi jordbruk, och det var så mycket jobb.
Det bara kom till mig, att jag inte har levt mitt liv och gjort saker jag drömt om att göra
Laila har fem barnbarn i olika åldrar. När loven kommer brukar hon några dagar ha alla fem hos sig.
– Det är inte jobbigt, det ger mig mycket energi att vara med barnen. Har man möjlighet ska man ta tillvara det. Jag tycker att man missar så mycket annars. Jag vill vara en del av deras liv.
Pilgrimsvandring i Spanien
Det är med glädje som Laila berättar om sin tid med barnbarnen, hur tacksam hon är över att ha att ha möjlighet att ge dem olika upplevelser och finnas där när viktiga saker sker i deras liv.
– Jag har varit med när de tagit sina simmärken, vi har åkt på minisemestrar till Stockholm, vandrat i skogen, vi har plockat bär och svamp, åkt slalom och skridskor. All tid vi spenderar tillsammans betyder lika mycket för dem som för mig.
Efter att ha kommit tillrätta i sin nya lägenhet började Laila fundera på vad hon skulle pricka av först på sin bucketlist. En vän till henne skulle vandra pilgrimsleden el Camino.
Laila kollade fakta, och kom fram till att även hon skulle vandra den, men inte alla de 80 mil som leden sträcker sig från St Jean Pie de Porte i Frankrike till Santiago de Compostela i Spanien. Hon kunde vara borta 14 dagar från sitt arbete och räknade ut att hon skulle hinna vandra 28 mil.
Hon började planera och förbereda sig genom att läsa på och promenera så ofta hon kunde på gatorna i Hudiksvall – med sin fullpackade ryggsäck.
– Folk måste ha tänkt att jag är lite tokig som vandrade omkring med fullpackad ryggsäck men jag ville vara vältränad innan resan.
När det var dags att ge sig av kunde tyvärr inte väninnan följa med. Då bestämde Laila sig för att åka ensam.
Jag fick en nystart i livet
Laila inledde sin vandring i Astorga och gick till Santiago de Compostela. Färden blev något av en transformering där Laila kände hur hennes gamla jag kom tillbaka, den Laila som funnits innan hon gifte sig.
Under de 14 dagar pilgrimsvandringen varade vågade hon låta alla känslor komma fram. Hon gick igenom hela sitt liv och allt hon varit med om de senaste åren.
– Jag tillät mig själv att rensa ut alla känslor som jag bar på. Det var tårar fyllda av sorg, ilska och ledsamhet, men samtidigt kände jag en enorm glädje. Jag fick en nystart i livet.
”Bråttom att rensa ut alla känslor”
Laila mötte människor från olika länder och fick ta del av flera livsöden och intressanta historier. Hon kände hur hon blev lättare i kroppen och i tankarna, och hur hennes sinne blev renare för varje mil hon gick.
Med sig på resan hade hon en nyckelring med ett foto på sig själv och sin tidigare man. Hon hade läst att vid platsen Cruz de Ferro, järnkorset, kan man lämna något som symboliserar det man vill lämna bakom sig för alltid.
– Jag grävde ner nyckelringen och sa hej då till mitt gamla liv – och hej till mitt nya liv. Jag var redo att hälsa gamla Laila tillbaka, hon som var glad, sprallig, rolig och positiv.
Laila skrattar i dag, när hon berättar om pilgrimsfärden. Hon vandrade snabbt, gick flera mil per dag. Hon nästan sprang fram.
– Jag tappade åtta tånaglar. Jag hade bråttom att rensa ut alla känslor. Skämt å sido, hade jag vetat det att det skulle gå så fort, hade jag vandrat längre sträcka längs leden.
Väl hemma i Sverige igen började hon överväga alternativen – vad skulle bli nästa mål på listan? Hon beslutade sig för att våga studera på universitet. Hon antog utmaningen och klarade kurserna med bravur.
Sedan fortsatte hon att beta av sin bucketlist: i sällskap med sin son och hans familj reste hon till Sri Lanka, där de tillbringade två veckor tillsammans. Därefter reste Laila runt på egen hand under två veckor. När hon kom hem till Sverige satte hon upp nya resmål på sin bucketlist.
– Jag har varit till Hongkong, Bali, Malaysia och Irland. Jag har upplevt och sett så mycket fantastiska saker. Mitt dykcertifikat tog jag till exempel i Malaysia.
Mötte kärleken igen
En sak som Laila är extra stolt över är att hon tog mopedkörkortet och köpte sig en Puch Alabama.
– Herregud, jag som aldrig kört moped tidigare! Jag anmälde mig och min vän till ett mopperace som går varje år i Hälsingland. Vilket äventyr det var!, säger Laila och skrattar.
Sakta men säkert blev hennes bucketlist kortare, åren som gått efter skilsmässan har blivit händelserika och roliga.
– När man säger ja till saker, då ramlar annat över en. Livet går in i en positiv spiral och alla bitar faller på plats. Så har det varit för mig, från den dagen jag började lyssna på mitt hjärta.
Fortfarande finns två saker kvar på hennes bucketlist: Att besöka kinesiska muren och springa tjejmilen i New York. Något Laila absolut kommer att göra.
– Listan kommer jag att beta av, men jag har även fått nya drömmar jag vill uppleva och göra. Varje gång jag utmanar mig själv dyker nya saker upp, och för varje utmaning jag klarar av utvecklas jag som person och får ny energi och kraft.
I dag beskriver hon sitt liv som harmoniskt och fantastiskt på alla plan, hon tror saker sker när de ska ske, och att det finns en mening med det.
När man säger ja till saker, då ramlar annat över en
– När jag skrev på skilsmässohandlingarna var det exakt på dagen samma datum då jag och min dåvarande man träffades för första gången. Vi träffades 14 november 1980 och skilde oss 14 november 2011, berättar Laila.
Sedan snart ett år tillbaka har hon en ny relation, med en man som hon hade en flört med för 45 år sedan.
– Plötsligt stod min ungdomskärlek framför mig en sommarkväll. Han kom in i mitt liv igen när jag var redo för en ny fas, och jag är tacksam att våra vägar än en gång har korsats. Vår tid är nu.
Laila återkommer ofta till att hon lever sin dröm, hon har det bra ekonomiskt, en fin familj, ett jobb hon trivs med och kan göra vad hon vill, när hon vill.
Jag vill kunna säga att jag har levt mitt liv fullt ut
– Jag önskar verkligen att ingen ska gräva ner sig och sluta leva efter en separation.
Laila har två livsmotton som hon följer. Ett är att det inte är farligt att göra fel. Blir det så, är det bara att göra om och göra rätt.
– Mitt andra är att det blir aldrig som man tänkt sig, det blir oftast bättre, säger Laila.
Och den dag hon står redo att möta sankte Per vid himlaporten ska hon göra high-five med honom.
– Jag vill kunna säga att jag har levt mitt liv fullt ut. Jag är inte bitter, tvärtom, jag är lycklig och tacksam för mina underbara barn, barnbarn, mina fantastiskt fina vänner och min kärlek.
Av Anna Olofsson
Foto: Anna Thors, Privat, Roger M Persson