Susanne: Jag firar silverbröllop för andra gången

Efter reklamen: Se också: Kungliga skilsmässor som skapat rubriker

Jag kom till världen 1942 som mina föräldrars första barn. De var nygifta och bodde i ett litet torp på landet under ganska blygsamma förhållanden.

Senare fick jag två bröder och pappa köpte en liten gård med lite mark. Det var ett härligt, tryggt barndomshem.

Efter att jag gått ut gymnasiet blev jag kontorsanställd och studerade en konstkurs på kvällstid. Här lärde jag känna Åke, som var ett år äldre.

Vi blev mycket förälskade och var varandras första riktiga kärlekar. År 1961 hade vår kärlek lett till att jag väntade barn, och vi gifte oss under en enkel bröllopsceremoni.

Firade stort silverbröllop

Kort efter flyttade vi till en hyreslägenhet som inte var mycket bättre än torpet där jag hade tagit mina första steg, men det gick inte någon nöd på oss.

När vår son kom till världen var vi otroligt stolta och glada, och under de kommande sju åren fick vi också två underbara döttrar.

Vi skaffade en bättre bostad och investerade i vårt eget lilla hus, vilket var stort för oss. Visst kunde vi ibland vara oense om något, men vi försonades alltid innan vi somnade, och vi fortsatte att älska varandra.

Åren flög förbi, och plötsligt skulle vi fira silverbröllop. Vårt kopparbröllop hade vi bara firat med en liten fest för familjen, men nu beslutade vi oss för att ha en stor fest med nästan 100 gäster.

Det blev en fantastisk dag som jag aldrig kommer att glömma, men bara tre månader senare knackade ödet hårt på vår dörr.

relationerGunilla: Jag ångrar min gåva till barnbarnen

Åke, som bara var 45 år och därmed ung för att ha firat silverbröllop, föll plötsligt ihop med hjärtstopp på lagret där han hade arbetat som förvaltare under många år.

Han satt på en truck och föll av. Samma morgon hade han varit lika glad och pigg som alltid, och frisk hade han också varit. Det var en stor chock för mig att plötsligt bli änka och behöva ordna en begravning innan jag ens hade hunnit sätta in de underbara bilderna från silverbröllopet i fotoalbumet jag köpt.

Det fotoalbumet tog jag fram många gånger under de kommande åren, och jag var glad över att Åke och jag trots allt hade hunnit fira vår kärlek på ett så festligt sätt.

Jag var ensam de följande åtta åren och jag föreställde mig faktiskt inte att det skulle komma in en ny man i mitt liv. Men i samband med att mitt badrum invaderades av silverfiskar sommaren 1994 lärde jag känna Sven.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Sven friade till mig

Efter att ha spenderat en förmögenhet på olika insektsgift kontaktade jag ett professionellt företag som bekämpade alla typer av skadedjur, och jag tyckte om den trevliga mannen som kom för att hjälpa till.

Det fanns ingen garanti för behandlingen, så Sven kom ofta för att hålla ett vakande öga på silverfiskarna, som han sa.

Han var snäll, rolig och hade glimten i ögat, och under sommaren blev vi mycket förtjusta i varandra.

Sven var änkling, hans fru hade dött i bröstcancer tre år tidigare. För att göra en lång och härlig historia kort, kom vi överens om att satsa på varandra, och en junidag 1996 friade han till mig.

relationerHilda: Min granne gjorde mig livrädd

Jag blev överraskad, men Sven ville verkligen göra mig till en hedervärd kvinna, som han kallade det.

Våra totalt fem vuxna barn hade stor sympati för varandra och stödde varmt vårt bröllop. Redan i augusti 1997 gifte Sven och jag oss på rådhuset.

Jag var mycket rörd och tacksam, för det var mitt andra bröllop med en man jag älskade av hela mitt hjärta.

Jag var då 56 år och Sven 53, och jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag förra året, 25 år senare, skulle få uppleva ett silverbröllop för en andra gång.

I augusti samlade vi familj, vänner och grannar till en stor sommarfest. I dag har jag satt bilderna från festen i en mapp, och vi hoppas på ännu fler goda år, även om vi inte är helt unga längre.