Therese Krupa börjar blogga på allas.se
Ändtarmsproblem, muspruttar, samlagsfiaskon, inkontinens, nervsammanbrott, vardagskriser och misslyckat föräldraskap är några av de ämnen som ligger Therese Krupa varmt om hjärtat. Vi hälsar henne välkommen som ny bloggare på allas.se.
I dag finns det dock även plats för en hel del annat i den mode- och inredningsintresserade trebarnsmammans liv, och allt det kommer vi att få ta del av löpande.
Blir aldrig som man tänkt sig
Therese Krupa blev ett känt namn i samband med att hon startade den hyllade bloggen Hormoner och hemorrojder, för 7,5 år sen, tillsammans med Sofia Falk. Bloggen föddes i samband med att de båda blev förstagångsföräldrar och då befann sig i någon sorts småbarnschock.
Har chocken lagt sig?
– Nu har jag tack och lov hämtat mig, haha! Men jag har ju fått två barn till… Det är tre år mellan barnen, så pass lång tid att jag har lyckats förtränga vedermödorna mellan. Men trebarnschocken kommer jag nog aldrig hämta mig från, jag har snarare omfamnat chocktillståndet. Och sänkt ribban i alla avseenden.
Trebarnschocken kommer jag nog aldrig hämta mig från
Tillsammans med maken Johan har Therese, som till vardags jobbar som projektledare på en pr-byrå, i dag barnen Mira, 7, Morris, 5, och Kasper 1,5.
Vad har du lärt dig längs vägen?
– Att det aldrig blir som man tänkt sig, att välja sina fajter, och att barn är människor med unika behov och förutsättningar, det finns inte ett sätt som passar alla.
– Jag är mer accepterande mot mig själv som förälder, och tar saker mer med en klackspark.
Tre barn med kolik
När första barnet kom var Therese allt annat än cool och hon önskar att hon varit mer förberedd och luttrad inför den ”golgatavandring” som väntade.
– Mira kom till jorden med kolik, de tre första månaderna i våra liv vara otroligt tumultartade. Det blev så tydligt hur livet ställs på ända. Den bild jag hade fått av föräldraskapet var så odramatisk och porträtterad som naturlig och självklar. Den var fokuserad på familjemys och harmoni. Jag tänkte att det måste vara fler som upplever det här kompletta kaoset, från en dag till en annan.
Therese var undrande över att det självuppoffrandet sågs som en självklart sak som man ska finna sig i som kvinna och mamma och att allt behov av egentid och egna intressen skulle upphöra.
– Det var inte alls så jag upplevde det, jag upplevde det som tumultartat att få inte bara få vara Tessan, och att ha så mycket att hantera och vara helt upplåst med en vrålskrikande bebis. Jag var jätteosäker.
Det måste vara fler som upplever det här kompletta kaoset
I och med bloggen kunde hon skriva av sig och visa en öppnare och bredare bild av moderskapet.
– Vi ville att det skulle vara en humoristisk, rå och ärlig bild av mammor, för mammor.
Och snabbt visade det sig att det fanns hur många mödrar som helst därute som kände igen sig i familjekaosets mest dråpliga situationer. Och som också kunde känna en lättnad över att de inte var ensamma om sina bekymmer.
För Therese del har en stor utmaning varit att alla hennes tre barn lidit av kolik.
– De har var väldigt krävande bebisar, jag har utvecklat en otrolig empati för andra föräldrar, jag fattar fan att folk stundtals brakar ihop, och att relationer brakar. Jag blir rabiat mot all typ av momshaming och jämförelsesport mammor emellan.
– Det är fortfarande en väldigt svartvit bild av moderskapet. Liksom ”varför skaffade du barn om du inte vill vara med dem” för att man gick ut och tog en drink med sina vänner. Det är som en helig arena där man inte får lyfta fram negativa sidor utan ska vara tacksam och finna sig, vilket gör det väldigt onyanserat.
Vilket ämne har väckt mest engagemang under årens lopp?
– Överlag har det varit mycket positiva reaktioner när man berättar om sin vardag, den här igenkänningskomiken i en småbarnsförälders liv. Att skildra situationer man kan hamna i där man känner sig maktlös och clueless i hur man ska navigera. Många har uttryckt en lättnad över att höra att det är fler som har konflikter och kaos varje dag.
Vill bryta tabun
Förlossningsdepression var också ett ämne som engagerade.
– Det är något som drabbar många och det ska inte vara skamfyllt, säger Therese.
Att bryta tabun är ett viktigt fokus för Therese, som upplever att det fortfarande är svårt för många att prata om kroppsliga besvär i samband med att bli mamma. Det vill säga sådant som kronisk svamp i underlivet, frekvensen av muspruttar efter att man får barn, amningsvett, inkontinens, hemorrojder och så vidare.
Hur är det med hemorrojderna nuförtiden?
– De är ständigt närvarande, men mindre aggressiva. Jag har inte blivit vän med dem, vi lever i en slags ofrivillig symbios.
Och hormonerna?
– Jag har en större respekt för hormoner än jag haft tidigare, jag har varit ett totalt hormonellt vrak efter att varje barn har fötts och gråtit varje dag i flera veckor. Jag har fått känna på en hormonpåverkan som jag inte trodde var möjligt.
– I dag är hormonerna mycket mer stabila men jag har fått mer problem med pms efter graviditeterna och sköldkörteln är lite svajig.
Kvinnohälsa är ett av de ämnen som Therese kontinuerligt kommer att skriva om på bloggen.
Jag kan känna att det är väldigt svårt att vara förälder
– Jag blir så frustrerad när jag hör vad folk går och dras med för att de inte får den eftervård de borde fått. Det finns de som inte kan bajsa utan att hålla emot slidväggen med fingrarna, eller som inte kunnat ha sex på många år för att det gör så ont, säger hon upprört.
Själv vill hon bidra så långt hon kan till en öppnare dialog om krämpor genom att tala fritt och ledigt om sina egna bekymmer, för henne är hemorrojder inte konstigare än tandvärk.
– Det ska också vara okej att prata om känslor kring moderskapet. Jag kan drömma om tiden innan barn och sakna att stöka runt med min partner. Jag kan känna att det är väldigt svårt att vara förälder och en vanmakt när man står där helt handfallen. Men samtidigt älska mina barn och min familjetillvaro.
”Jag upplevde skuldkänslor”
Hon menar att det finns en press på mödrar att saker och ting ska komma naturligt, fallenheten för att vara förälder, lyckokänslorna efter födseln.
– En del älskar det och landar i det så fort moderkakan lossnar, för andra kan det ta riktigt lång tid. Jag upplevde skuldkänslor för att jag inte kunde säga att jag var sådär obeskrivligt lycklig efter födseln. De kom inte förrän efter flera veckor. Jag hade varit lugnare om jag vetat att det kan ta tid.
Vad har varit den mest utmanande omställningen i och med föräldraskapet?
– Det konstanta ansvaret, det kom som en riktig käftsmäll. Jag var ute och gick med min mamma, och så fort jag såg henne började jag storgråta. Jag blev lamslagen av ansvarstyngden, och så kan jag fortfarande känna. Den kan vara övermäktig. Det var också jobbigt med den inskränkta friheten och spontaniteten, men det har jag lärt mig att hantera.
Har du något tips på hur man inte skiljer sig under småbarnsåren?
– Det jag tycker funkar för oss är att vara otroligt tydlig med vad man känner och tycker. Jag upplevde våra liv som väsensskilda i början, hans rullade på som vanligt medan jag satt hemma i soffan med en skrikig bebis. Jag blev så avundsjuk på Johan och var så frustrerad, över att han kan inte kunde förstå hur det är att vara nybliven mamma med hormonpåslagen och den utsatta situationen – det blev ett glapp mellan våra liv.
– Sen på sikt är det också viktigt att vara bjussig och låta den andra få en paus emellanåt och vara lyhörd om man märker att stubinen är kort. Sen är det otroligt viktigt med humor, när det är riktigt jävligt och tre ungar skrikgråter samtidigt och man kan skratta åt det, så är det ju värt mycket.
Vad ska du göra när barnen flyttat hemifrån?
– Jag kan inte förstå att det ska komma en sån tid! Men DÅ ska jag njuta av tystnad och att inte vara i en konstant ljudmatta av mellolåtar, vrål och jämmer. Jag ska ha långa högintelligenta samtal med Johan utan att bli avbruten på grund av att en legofigur tappat sin hjälm, och inreda hemmet utan att tänka på att det ska vara barnvänligt och tåla snor och matrester.. Jag ska resa, träna, läsa böcker, se på film och reclaima livet med Johan och gå ut och äta och vara mer spontan och för en gångs skull hitta en riktig hobby, kanske typ börja dreja.
Vad kommer vi inte få läsa om på bloggen?
– Det kommer bli väldigt lite chiapuddingar och bowls, och inga yogabilder i motljus, gulliga söndagsutflykter eller antikt porslin.
Ni som däremot är sugna på att ta del av en trebarnsmammas föräldrafiaskon, mentala utbrott, vardagsfunderingar, samtidsspaningar och mat i olika nyanser av beige – besök Thereses blogg här!
Vem är Therese Krupa Syllner?
Ålder: 38.
Familj: Maken Johan, 42 och barnen Mira, 7,5, Morris, 5, och Kasper 1,5.
Bor: I en lägenhet i Enskede i Stockholm.
Gör: Jobbar som projektledare på en kommunikationsbyrå och har gett ut böckerna Hormoner och hemorrojder: sanningen om småbarnslivet och Det är inte du, det är dom: en peppbok för föräldrar, tillsammans med tidigare bloggkollegan Sofia Falk.
Aktuell: Som ny bloggare på allas.se.
Senaste fiasko: Att jag senaste månaden har missat en planeringsdag på förskolan, ett utvecklingssamtal och en bvc-tid.
Senaste kris: Det var nog när jag totalflippade på barnen en morgon för två veckor. Jag vrålade att barnen måste skärpa sig för att jag blir så jävla trött på allt tjat och tjafs – sannolikt så att hela kvarteret hörde.
Senaste kräks: Minstingen Kasper i senaste omgången av vinterkräksjukan.
Senaste bärs: En Falcon 3,5:a igår till maten.
Foto: Privat