Magdalena Andersson om familjens osannolika klassresa: Det lärde jag mig av mormor

Magdalena Andersson plockar svamp

Regnet hänger i luften, men det berör inte Magdalena Andersson, 58, som med bestämda steg styr rakt ut i svampskogen i Nacka sydost om Stockholm.

Hon har cyklat hit från villan i närheten och möter upp Allas bekvämt klädd i gröna gummi­stövlar och en ljusblå regnjacka. Fotograf Theresia och jag tar rygg på Socialdemokraternas partiledare, som nästan genast hittar en smörsopp och en ung riska följt av en massa fina kantareller. Men favoriten blomkålssvamp, som bara växer vid gamla tallar, lyser med sin frånvaro.

Annars har Magdalena sina hemliga smultronställen. Hon plockar svamp så ofta hon hinner under hösten, men också lingon. På våren plockas nässlor. Sedan lagas det god svampstuvning och nässel­soppa hemma i köket. Om hon inte jobbar gör Magdalena gärna en brasa nere i gillestugan efter middagen, kollar på Rapport eller den norska dramakomediserien Pörni och dricker en kopp te.

Här i skogen kommer lugnet. Oavsett hur hektiskt livet varit, med politiska toppmöten och långa arbetsdagar, ger naturen alltid återhämtning.

– Skogen är verkligen mitt andningshål, säger hon.

Ändå sedan barnsben har Magdalena tillbringat mycket tid ute i naturen. Hon är uppvuxen i Uppsala precis bredvid skogen och tillbringade även mycket tid hos sin mormor Berta och morfar Gustaf i deras torp på landet utanför Örebro. När det regnade om somrarna brukade Magdalena krypa upp i soffan och läsa mormors Året Runt.

– Jag älskade följetongerna och reportagen som barn. Jag kanske inte var så intresserad av bakrecepten. Det kom när jag blev lite äldre, säger hon.

Där på landet fick Magdalena också lära sig allt om vad naturens skafferi hade att erbjuda.

Det bästa med skogen är att man får komma ut och röra sig och så är det en plats för umgänge med familj och vänner, menar Magdalena.

Tryggt med gamla vänner

Hon har flera nära barndomsvänner från Uppsala, av vilka två nu också bor i Stockholm. De går ut i skogen och plockar svamp ihop, eller äter middagar och uppdaterar varandra om det senaste i livet.

– Vi har känt varandra sedan vi var tre år gamla. Det är en otrolig trygghet och stabilitet med en så gammal vänskap. För dem är jag bara Magda och de är mer intresserade av min bokashi-kompost än vad Socialdemokraterna tycker om regeringens politik, säger hon och ler.

Långvariga relationer är extra viktigt för någon i Magdalenas position och tack och lov är hon rik på sådana. Maken Richard Friberg, 58, professor i nationalekonomi, mötte hon redan i 20-årsåldern, under tiden på Handelshögskolan i Stockholm på 90-talet.

Visst föll hon för Richards utseende, ”han var ju snygg”. Men framför allt upptäckte Magdalena en snäll och omtänksam man som delade hennes livssyn och värderingar. Richard friade i en het källa i Zimbabwe och bröllopet stod på en bygdegård utanför Uppsala 1997.

– Richard är min själsfrände och står för väldigt mycket trygghet i mitt liv, säger hon.

Snart firar de 30 år som gifta. Hemligheten till ett långt och lyckligt äktenskap tror Magdalena är att de har roligt tillsammans, att båda är samhällsintresserade och att de har mycket att prata om. Och så tycker Richard också om att röra sig i skog och mark. De paddlar kajak, grillar korv och tältar om somrarna, men finner ro i naturen året runt

– Vi har många gemensamma beröringsämnen och glädjeämnen, säger hon.

Richard och Magdalena har två barn, en son och en dotter i 20-årsåldern.

Drömmer du om barnbarn?

– Det är klart jag drömmer om barnbarn, men just nu är mitt fokus på att jag ska bli statsminister, säger hon.

Det skulle i sådana fall bli andra gången. Magdalena blev som bekant Sveriges första kvinnliga statsminister 2021. Hon förstod att utmärkelsen skulle ha en symbolisk betydelse, men säger att det fick större betydelse än vad hon riktigt hade tänkt sig. Många yngre tjejer kom fram och sa sig vara inspirerade.

– Det vidgar fantasin över vad som är möjligt. Och det var ju på tiden efter hundra år av kvinnlig rösträtt, säger Magdalena.

Sedan Sveriges kvinnor fick rösta första gången den 26 januari 1921, har kvinnors villkor förbättrats avsevärt genom möjlighet till utbildning och barnomsorg, drägliga arbetsförhållanden, rättvisa löner samt rätten att bestämma över sin egen kropp och möjligheten till fri abort.

Familjens klassresa

Magdalenas familjs resa speglar på många sätt Sveriges resa, inte minst vad gäller rätten till utbildning.

Morfar Gustaf var murare. Mormor Berta var servitris och städerska. Men deras enda barn, Magdalenas mamma Birgitta, fick möjlighet att studera vidare och kom att bli samhällskunskapslärare på gymnasiet.

Magdalena minns hur hennes mor och mormor förundrades över utvecklingen i samhället och ofta pratade om när de gick från utedass till badrum och fick centralvärme i lägenheten.

– Mamma har betytt jättemycket för mig. Inte minst i sin yrkesstolthet som lärare. Hon är en stor förebild och det var även mormor. Mormor Berta var arg över orättvisor i det stora och i det lilla. Och så ställde hon alltid upp för folk.

Magdalena bär med sig värderingar om alla människors lika värde, om jämställdhet och alla barns rätt att få växa upp under trygga förhållanden. Från morföräldrarna har hon fått sin starka arbets­disciplin.

– Min mormor och morfar var klassisk svensk arbetarklass och de lärde mig rätt och plikt. Man har rättigheter, men man har också skyldigheter.

Magdalena tänker ofta på den otroliga klassresan – från mormor som var städerska till att hon själv blev Sveriges första kvinnliga statsminister.

– Det är viktigt, kanske inte minst i min roll, att vara grundad och aldrig glömma var man kommer ifrån. Det var viktigt för mamma också, som tog sig från torpet ute på landet till lärarexamen i Uppsala. Det var ett väldigt stort kliv, inte minst på den tiden.

Pratar politik med mamma

Magdalena och mamma Birgitta hörs varje dag. Birgitta är i dag 86 år och bor ensam i en lägenhet i Uppsala, men får stöttning av hemtjänst vilket är en stor trygghet för alla. Hon är klar i huvudet, läser både Dagens Nyheter och Upsala Nya Tidning från pärm till pärm och har mycket tankar och åsikter.

– Det är roligt att prata politik med henne, säger Magdalena.

Magdalenas pappa Göran Andersson insjuknade tidigt i Alzheimer, och dog endast 66 år gammal 2002. Men han fick lyckligtvis vara med på Magdalenas och Richards bröllop, tack vare snäll vårdpersonal som kunde vara med på bygdegården.

Magdalena är inte rädd för att själv drabbas av Alzheimer, men döden har lärt henne att aldrig skjuta upp saker. Det hon vill göra – det gör hon.

Göran, som var lektor i statistik vid Uppsala universitet, var alltid väldigt engagerad i sin dotters liv och intressen. Han gjorde fler saker med henne än många andra pappor på 70-talet.

Hon var en idrottstjej som tränade gymnastik och simning. Han stöttade och körde. Det blev många tidiga morgnar tillsammans i simhallen. Magdalena tränade nio pass i veckan och kom att tävla på hög nivå.

Hon vann ungdoms-SM två gånger och kom tolva i dam-SM när hon var 14 år. Hon slutade med simningen efter åttan, när andra saker blev mer spännande. Och sedan dess är hon bara glad motionär. Men tävlingsmänniska, det är hon fortfarande.

– Numera tävlar jag i att hitta bra parkeringsplatser, säger hon och skrattar.

Idrotten har gett mycket

Elitidrotten har lärt henne att man måste anstränga sig för att kunna förändra, och att fokusera när det verkligen gäller.

Det har varit bra att ha med sig i politiken, inte minst när de stora kriserna har kommit, berättar Magdalena. Hon pratar om pandemin när ingen visste om hela världsekonomin skulle kollapsa, eller vid Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina när ingen visste om kriget stod för dörren.

– Det var ett läge där det var helt nödvändigt att prestera på topp. Att under väldigt osäkra omständigheter fatta rätt beslut för Sverige och svenska folkets säkerhet. Då är det bra med disciplin och förmågan att fokusera på det som är viktigast.

Magdalena har ett långt politiskt liv bakom sig. Hon gick på sitt första SSU-möte under gymnasietiden på Katedralskolan i Uppsala, hösten 1983, och har sedan haft en rad olika uppdrag och tjänster inom partiet. Hon var SSU-ordförande i Uppsala 1987 och sakkunnig hos Göran Persson på 90-talet.

År 2014 blev hon Sveriges finansminister och 2021 Sveriges första kvinnliga statsminister. Det har varit motgångar och kriser, men också många glädjeämnen och starka vänskapsband. Hon kan fort­farande ringa Göran Persson och bolla tankar och idéer.

I sin nya bok Helhjärtat ger Magdalena sin syn på politiken, vad hon vill med Sverige och varför. Men hon ger också tillbakablickar i livet, på händelser som har definierat henne och gjort henne till den hon är i dag.

Titeln, Helhjärtat, kändes given.

– Jag har alltid vetat vad jag ska göra med mitt liv. Jag vill, på det sätt jag kan, bidra till ett rättvisare Sverige. Det är ett privilegium att vara säker på sin uppgift. Det gör att jag alltid kan arbeta och verka helhjärtat.

Det har börjat ösregna och vi får raskt lämna svampskogen och göra klart intervjun i baksätet på Magdalenas SÄPO-bil.

Det är ett väldigt allvarligt säkerhetspolitiskt läge i världen. Både med Ryssland och med Trump som startar tullkrig mot resten av världen. Och så kriget i Gaza därutöver. Jag frågar om Magdalena känner hopp inför framtiden.

– Ja, absolut. Jag tror Olof Palme sa att världen är skapad av människan. Därför är den också människans att förändra.