Inspireras av det romantiska paradiset i trädgården
Ett magnifikt äppelträd, över tio meter högt, breder ut sina grenar som ett tak över en stor blomsterrabatt. Det är det första man möts av när man kommer in via den smala gången mellan husets gavel och grannens valnötsträd.
Familjen Elfverson och deras självgående trädgård
Här bor: Anna-Karin och Jonas Elfverson.
Familj: Vuxna sönerna Elias och Isak.
Gör: Anna-Karin är kommunikatör och Jonas är bildkonstnär och konstvetare.
Var: Limhamn, Malmö.
Huset: Sekelskifteshus i tegel från 1904.
Trädgården: 640 kvadratmeter uppdelad i olika rum.
Trädet är sannolikt planerat 1904 när husets byggdes.
Se också: Följ med in i Gunnel Carlsons vårträdgård
– Äppelträdet är en klar favorit som vi är mycket rädda om. Vi klipper det inte utan det får växa fritt. Trädet är fantastiskt vid alla årstider. På våren när det blommar är det hänförande vackert, på hösten bjuder det på goda gravensteinäpplen.
Skuggan som det ger är ovärderlig under heta sommardagar, säger paret. Det var 1992 som paret Elfverson tog över huset. Men det har funnits i Jonas släkt sedan början av 1960-talet och han har minnen från trädgården sedan han var barn.
Det var en man som hyrde en del av huset och var den som odlade trädgården, och denne Pelle var den som väckte Jonas intresse för trädgård.
– Jag hängde med honom så ofta jag kunde, berättar Jonas. När jag gick i skolan cyklade jag ofta hit och hjälpte till med odlingarna.
– Att få ta över en så här älskad trädgård är verkligen en ynnest, inflikar Anna-Karin.
Formen är i princip intakt från den tiden. Det går en diagonal tvärs igenom hela trädgården. Tillsammans med det stora äppelträdet ger det trädgården struktur. Men odling av ettåringar, grönsaker och potatis var ingenting för paret Elfverson som i stället satsade på tåliga perenner och buskar.
Fin och självgående trädgård
För några år sedan köpte familjen Elfverson ett torp i Småland. Det har ändrat förutsättningarna för trädgården i Limhamn.
– Numera har vi en grundregel – trädgården ska vara fin och självgående. Vi är nämligen ibland borta i treveckorsperioder. Då får växterna leta vatten på djupet, för vi skämmer inte bort dem. Känsliga och vattenkrävande växter har försvunnit och kvar är sådana som inte är så kinkiga.
Många av blommorna, exempelvis fingerborgsblommor och aklejor, självsår sig lite här och där. Och de får som regel stå kvar där de hamnar. Ett exemplar av salvia valde att slå sig ner mitt i en stensatt gång.
Plantan har vuxit sig kraftig där under många år och den som vill förbi får ta ett steg åt sidan – för salvian, den står där den står.
Knep för att plantera lökväxter för en full rabatt
När lökväxterna blommar ser man var i rabatten man skulle vilja komplettera. Men när hösten kommer och det är dags att gräva ner nya lökar syns ju inte minsta spår. Men Jonas har ett knep:
– När tulpanerna och de andra lökväxterna blommar, sätter jag ner numrerade pinnar som får stå kvar, dolda av perennerna som då vuxit sig höga. På hösten ser jag då exakt var jag vill ha nya lökar.