Iben är mästare på pepparkakshus – bakar storslagna byggnader varje jul

10 extraordinära pepparkakshus att inspireras av

Tre kilo vetemjöl, 16 påsar lakrits samt en massa smör, sirap och julkryddor. Lägg därtill en rejäl portion påhittighet, så har du receptet på Iben Guldager Nielsens extraordinära pepparkakshus.

Varje jul under mer än tio år har Iben byggt allt större och mer detaljerade pepparkakshus tillsammans med sin dotter Amalie, som inte bakar längre eftersom hon fokuserar på att plugga till tentor.

– Jag var tvungen att känna efter lite om jag egentligen ville fortsätta utan min dotter, eftersom det har varit vår grej, förklarar Iben, som började baka pepparkakshus när hennes dotter fortfarande var liten.

Nu har Amalie fyllt 25 år och går på läkarprogrammet. Tillsammans har mor och dotter bland annat byggt Åbyhøj kyrka i Århus och det psykiatriska sjukhuset i Risskov, som Iben är granne med.

Andra pepparkaksprojekt har krävt mer resande, såsom spökhuset i Disneyland, som blev så stort att det kollapsade första natten, och slottet Hogwarts från Harry Potter-universumet, som Iben och Amalie upplevde tillsammans i Warner Brothers filmstudior i London.

– Det är både roligt och frustrerande att göra. Varje år kunde vi inte låta bli att ge oss själva en ny utmaning, säger Iben, som arbetar som specialkonsult på Skattestyrelsen (danska Skatteverket, reds anm).

Inget fusk – allt går att äta

2023 bestämde sig Iben och Amalie för att baka en modell av sin lokala kyrka, Risskov kyrka, och resultatet blev så verklighetstroget att kyrkan hörde av sig och frågade om de fick ställa ut pepparkakskopian i sin församlingsgård.

Just denna församlingsgård var utgångspunkten för förra årets pepparkakshus, som hon precis slutfört när det här reportaget gjordes.

Iben tycker om att låta sig inspireras av byggnader i sitt närområde, som hon fotograferar och ritar mallar av innan hon börjar baka.

Och som alltid har hon tänkt på detaljerna. Ända ner till de två små silverfärgade sockerkulorna som fungerar som dörrhandtag. Korsvirket är målat med svart pastafärg, och på gårdsplanen står granar beströdda med ätbart glitter.

Fönstren är tätade med vit glasyr, och rutorna är gjorda av isomalt, som är ett sötningsmedel som smälter vid höga temperaturer och blir klart som glas när det stelnar.

– Vi har en regel som säger att allt ska gå att äta. Det är inget fusk. Det är ett riktigt pepparkakshus, säger Iben.

Hon ägnar sina helger och kvällar åt projektet och uppskattar att det totalt tar henne sex–sju dagar, beroende på byggnadens storlek och komplexitet.

– Jag gillar särskilt den byggtekniska utmaningen och konstruktionen, säger Iben, som använder vinkelmätare, linjal och passare när hon skär ut pepparkaksdegen.

Receptet har hon hittat på internet och anpassat genom åren.

– Jag har till exempel slutat ha i jäsmedel så att jag får det rakare.

Köksön utgör basen för Ibens julambitioner, som hon varje år försöker hålla på en rimlig nivå.

– Det sa jag också i år, att i år gör jag bara ett litet. Ända tills den där församlingsgården ropade på mig, säger Iben och tittar bort mot köksfönstret, där resultatet av hennes arbete står utställt.

Ibens hjärna går på högvarv

Som många nog kan känna igen är december inte nödvändigtvis en lugn månad. Inte heller för Iben, som måste vara extra noga med att ta hand om sig själv under den hektiska tiden.

– Jag sliter mitt hår över allt jag måste hinna. Men jag försöker verkligen lära mig att prioritera, säger hon. Iben har diagnosen add, attention deficit disorder, som liknar adhd fast utan hyperaktivitet.

– Jag är inte orolig utanpå, men inuti. Min hjärna går på högvarv och jag blir snabbt trött i huvudet, säger Iben.

Hon måste påminna sig själv om att ta pauser från bakningen, eftersom hon annars har en tendens att bli hyperfokuserad.

– Då glömmer jag tiden och varken äter eller dricker, tills jag mår riktigt dåligt. Förrförra året fick jag gå och lägga mig, eftersom jag hade glömt att känna efter hur jag egentligen mådde.

Zelda, en åtta år gammal cavalier king Charles spaniel, tassar omkring i bakgrunden medan Iben kavlar ut överbliven pepparkaksdeg. Hunden hoppas uppenbarligen på att något ska hamna på golvet, precis som de övriga familjemedlemmarna.

Deformerade lakritsbitar, som inte är fina nog att läggas som taktegel, sorteras bort och äts av Ibens man Heine och hennes två söner, Magnus, 29, Alfred, 20, som fortfarande bor hemma.

– De hoppas också på fler misslyckade bak, säger Iben och skrattar.

Glädjen över julbaket har gått i arv.

– Jag har barndomsminnen av min mamma som bakade vaniljkransar för fullt, säger Iben, som inte hade föreställt sig att hon själv skulle gå i sin mammas fotspår.

– Min mamma har alltid tyckt att jag varit kreativ, men jag höll inte med, säger Iben, som dock har fått erkänna att hennes mamma hade rätt.

– Jag är ju ingen konstnär, och jag kan inte uppfinna något, men jag tycker om att göra saker med händerna. Och jag tycker om julen! Det är sidor av mig själv som jag först nu har upptäckt på riktigt. Jag har också börjat sticka, säger Iben, som för dagen bär en jultröja hon själv har gjort.

Drömmer inte om att bli influencer

Iben kommer ursprungligen från Risskov, utanför Århus, och flyttade tillbaka för fyra år sedan. Vill man få kontakt med sina nya grannar kan man med fördel ställa en mycket stor pepparkakskopia av den lokala kyrkan i ett fönster mot gatan. För Iben har det i alla fall lett till en hel del oväntade gäster.

– Mina snälla grannar här i området kommer fram och tittar in genom fönstret och frågar vad jag bygger i år, säger Iben, som också har skapat ett konto på Instagram, kagehusetguldager, så intresserade kan följa henne.

Iben drömmer inte om att bli influencer, hon gör bara det hennes föräldrar lärt henne.

– Min mamma och särskilt min pappa har lärt mig att man ska dela med sig om det kan glädja andra. Det är inte samma sak som att skryta, det handlar om att vara passionerad, slår hon fast.