Angela Nakitende tappade håret vid 25

Angela Nakitende har alopecia

Hårsvallet svänger i vindpusten från dörren som slängs upp till omklädningsrummet. In i skåpet smusslar hon peruken och fort på huvudet åker kepsen. För varje hårtuss som föll till marken tappade Angela Nakitende, 29 mer av sitt självförtroende. Nu öppnar hon upp om sin alopeci.

Under sin uppväxt brottades hon med känslan av att vara annorlunda. Att bli igenkänd på grund av sitt utseende lade grunden till hennes dåliga självförtroende. Allt hon ville var att smälta in och ta kontroll över sin uppmärksamhet.

– Jag hade svårt att acceptera vem jag var. Förutom en kille så var jag den enda av mina vänner som var svart ute på Värmdö och alla visste vem jag var, säger Angela Nakitende.

Angela Nakitende har alopecia

Angela Nakitende fick nog av sin osäkerhet och öppnade upp om si alopeci. Foto: Louise Andersson

I ung ålder började hon sy in extensions i sitt hår, men mest för att skydda sitt afro från det kalla klimatet. Löshår var något frivilligt, till en början.

”Jag förnekade det och tänkte att det skulle växa ut”

Tidigt i tjugoårsåldern gjorde Angela den skrämmande upptäckten – hon hade börjat tappa hår. Men hon tänkte att det berodde på förslitningar från löshåret och insåg inte allvaret.

– Jag förnekade det och tänkte att det skulle växa ut, säger hon.

Först när hon besökte en läkare och fick diagnosen sjönk det in – Alopecia areata, fläckvis hårbortfall.

Då kom de första frågorna: ”Kommer håret att växa ut igen? Kommer jag tappa allt hår?”

Extensions ersattes med heltäckande peruk, men det berörde henne inte så mycket. Hon hade ju valt att bära löshår tidigare. Oron låg i något annat.

– När jag började tappa mitt hår, mitt afro, då kom känslan tillbaka av sticka ut. Det behöver ju inte ha varit så, men osäkerheten låg i vad andra skulle tycka.

 

Angela Nakitende med peruk.

När Angela ser sig själv med peruk känner hon sig säkrare i sig själv. Foto: Louise Andersson

Visade sig utan löshår

På internationella kvinnodagen i mars 2017 bestämde hon sig att för första gången visa upp sitt hår och dess bortfall. I ett inlägg på sin Instagram, LinkedIn och Facebook delade hon en bild på sig själv, utan löshår.

– Jag ville stärka mig själv och andra genom att visa att så här ser jag ut. Även fast det var superjobbigt att trycka på publicera är jag glad att jag gjorde det.

Inlägget var ett sätt att hedra kvinnor som tappar hår och kämpar mot allvarligare sjukdomar än hennes egen.

– Alopeci är egentligen en bagatell, jag mår ju fortfarande bra och det är ett ytligt problem.

Responsen hon fick var överväldigande och stärkte hennes självförtroende. Så mycket att hon en dag, ett halvår senare bestämde sig för att raka av alltihop.

Berättade öppet om sin sjukdom

– Komplimangerna byggde upp mitt självförtroende och gjorde mig starkare. Jag nog fått mer komplimanger utan hår än med hår faktiskt.

Något som resulterade i ännu ett Instagraminlägg där Angela visade upp sig helt utan hår. Följt av ännu ett inlägg där hon öppet berättar om sin sjukdom.

– Jag gjorde ju inte det här för att någon ska tycka synd om mig utan det här var mer för mig själv. Ett steg i min egen acceptans över att det inte är något konstigt, att alla är vackra på sitt sätt.

Angela Nakitende har alopecia och har rakat av sig allt hår.

Spegelbilden av sig själv utan hår är ovan än i dag. Foto: Louise Andersson

Responsen på nätet stärkte Angelas självförtroende, men rädslan i det verkliga livet fanns kvar. Tankarna formade onda cirklar. Folk kunde tro att hon var mer sjuk än hon var och det mådde hon sämre av psykiskt.

– Jag nådde en punkt då jag ville utmana mina egna rädslor.

Så när hon gick till jobbet, gymmet och för att möta upp sina vänner, testade hon på hur det var att lämna peruken hemma.

– Jag hade hela tiden den där klumpen i magen av hur jobbigt det kändes. Även fast folk var snälla och sa hur fin de tyckte jag var.

Hon vågade mer och mer, men inte hela tiden.

Smusslar in peruken i skåpet

En av hennes största sysselsättningar för att må bra är träning. Men även den ställer till det för henne. För att peruken inte ska bli svettig väljer hon att träna i keps. Men när hon går in i omklädningsrummet kommer hon oftast direkt från sitt arbete med peruken på.

– Att först komma in omklädningsrummet med hår och sen ta av det när jag sätter på mig kepsen. Då smusslar jag in den i skåpet och det stressar mig.

– Det är inte så att jag kan ta av mig den och vara stolt, åtminstone inte nu när delar av håret har växt ut igen.

Så för att byta om smyger hon in på toaletten, där ingen ser.

– Den stunden känns så naken att jag ifrågasätter mig själv och mitt självförtroende.

Angela Nakitende har alopecia

Först när peruken är på känner hon sig fin. Foto: Louise Andersson

Peruken skyddar henne från blickar när hon inte orkar med dem. Men skyddet hänger löst. Möjligheten finns att limma eller tejpa fast den på huvudet men Angela har valt att inte göra det – för att lättare kunna av den när hon kommer hem.

Begränsad av peruken

– Det är också något jag hela tiden går på helspänn över. Det har hänt att jag har fastnat med håret när någon på krogen ska hälsa och krama en och då känner jag hur den åker. Man vill ju inte stå där och den ramlar av.

Peruken begränsar henne på flera sätt. En varm sommardag kan hon till exempel inte bada hur hon vill eller doppa huvudet.

– Jag saknar friheten att kunna välja om jag vill ha mitt eget hår eller inte. Jag har accepterat det men samtidigt inte. När jag kommer hem och tar av mig peruken tycker jag inte att jag är fin i mitt korta hår.

”Jag skulle inte ha modet att gå ut så nu”

När hon valde att raka av håret hade hon lättare att trivas då frisyren var hennes eget beslut.

– Då ser man inte ojämnheterna och eftersom det var ett val jag gjorde kändes det lite bättre.

I dag har Angela låtit partier av håret växa ut för att se om det kan börja växa igen. Något som gör att ojämnheterna syns mer. Ojämnheter som gör henne för osäker för att våga visa det bland folk.

–   Jag skulle inte ha modet att gå ut och visa det som det är nu.

Angela samlar mod till sig att våga allt mer utan sin peruk.

Angela samlar mod till sig att våga allt mer utan sin peruk. Foto: Louise Andersson

Fakta om Alopeci:

Enligt svenska alopeciförbundet är Alopeci ”en autoimmun sjukdom och kännetecknas av olika grader av håravfall. Kroppens immunsystem blir för starkt och slår ut aktiviteten i hårsäckarna så att håret faller av.” Håret trillar av fläckvis utan förvarning för att sedan antingen växa tillbaka eller utvidgas. Sjukdomen kan vara psykiskt påfrestande men anses i övrigt vara ofarlig.

Det finns tre sorters Alopeci:

Alopecia areata: innebär fläckvis hårbortfall. I flesta fall börjar hårbortfallet på hjässan men även andra delar på kroppen han drabbas.

Alopecia totalis: innebär fullständigt hårbortfall på huvudet.

Alopecia universalis: innebär hårbortfall över hela kroppen.

Orsaker och eventuell behandling:

Än har forskare inte lyckats fastslå en orsak till varför människor drabbas och har därför finns det inte någon 100 procentig behandlingsplan. Angela själv är mitt inne i en så kallad PRP (platelet rich plasma) behandling i ett försök att få håret att växa igen.

PRP, även känd som ”vampyrbehandling” går ut på att en mindre mängd blod tas från patienten och centrifugeras. Då skiljs plasma med mycket blodplättar (trombocyter) från resten av plasman och de röda blodkropparna. Trombocyterna injiceras sedan i hårbotten med små stick, i försök att sätta igång blodcirkulationen och celldelningen i hårsäckarna.

Mer innehåll hos allas.se: