Läsarberättelse: Drömmen om ett rofyllt liv gjorde mig sjuk

En medelålders kvinna i stickad tröja står ute i naturen.

Foto: Shutterstock/TT (Bilden är arrangerad)

Jag var så upptagen med att tjäna alla de där pengarna som skulle göra mitt liv så mycket bättre, att jag missade det viktigaste.

När jag var 47 fick jag för mig att jag snabbt skulle se till att jobba ihop en massa pengar så att jag kunde flytta ut på landet och gå i tidig pension. Jag förstod att det skulle krävas en hel del slit för att nå mitt mål, så jag tog så många extrajobb som bara var möjligt.

Under en period gick det också riktigt bra, tills allt vände. Jag har ända sedan jag var ung lidit av ångest, och det har varit viktigt för mig att leva mitt liv i ett lugnt tempo. Det valde jag att ignorera i stridens hetta.

Så plötsligt var jag bara håglös, ledsen och orkade ingenting. Vid ett läkarbesök konstaterades det att jag led av högt blodtryck, och läkaren drog slutsatsen att stress låg bakom mina olika symptom.

– Du ska vara rädd om dig, Anna! Du måste sänka tempot och lägga dina extrajobb på hyllan. Det är doktorns order, sa hon och klappade mig på axeln.

Jag skickades hem med ett par recept och diverse förmaningar, som jag följde i ett par veckor. Sedan började det dåliga samvetet över att ge upp mina framtidsdrömmar att gnaga i mig. Följaktligen kastade jag mig åter in i en hektisk vardag och ignorerade kroppens signaler.

Vaknade med smärtor i vaden

Så vaknade jag en natt med smärtor i vaden samtidigt som min högra fot var svullen. Jag fick panik och fruktade att jag fått en blodpropp i benet. När jag ringde 1177 skickades jag till närmaste akutmottagning. Där satt jag i sex långa timmar medan olika prover togs. Det var mycket som hann fara genom mitt huvud under den tiden, och jag var övertygad om att jag inte hade långt kvar.

Se också: 6 kroppsliga tecken på att du bör byta arbetsplats

1:08

Efter reklamen: 6 kroppsliga tecken på att du bör byta arbetsplats

(1:08)

Till slut fick jag lyckligtvis den goda nyheten att det inte handlade om någon propp utan vätskeansamling som förmodligen hade samband med mitt höga blodtryck.

Därefter kom jag till en läkare som var otroligt rar och tog sig god tid för mig. Precis som min egen läkare poängterade hon hur viktigt det var att jag tog mina symptom och min ångest på allvar.

Jag kände mig dum, för det där visste jag ju mycket väl

Jag kände mig dum, för det där visste jag ju mycket väl. Jag hade bara varit så besatt av att tjäna alla de där pengarna som skulle göra mitt liv så mycket bättre. Men vad ska man med pengar till om man ändå inte är i livet och får glädje av dem?

Jag gick därifrån med ett slags förnyat livsmod. Det var inte så att jag fått höra något som jag inte känt till de senaste 20 åren, men jag hade ändå fått uppenbarelsen att det var dags att växla ner och leva livet efter mina egentliga värderingar. Och då spelade pengar mindre roll, även om de förstås är bra att ha.

På väg mot utbrändhet? Här är de första tecknen

När jag kom hem den eftermiddagen, trött men upprymd, satte jag mig med kaffe och anteckningsblock och började skriva ner tankar om min nya tillvaro med hälsa och livsglädje i fokus. Jag hade länge inspirerats av en så kallad långsam livsstil, där man tar saker med ro och lever mer i nuet.

Det var ju egentligen de tankarna som fått mig att gå igång med att försöka tjäna så mycket pengar som möjligt på kortast möjliga tid, allt för att kunna förverkliga mitt mål på sikt. Men varför inte istället bara starta här och nu?

Drömmen lever – men på andra villkor

Sagt och gjort. Jag sa upp mina extrajobb och behöll bara mitt frilansjobb där jag bestämmer över min egen tid. Jag har börjat gå långa promenader, ta mig tid för olika fritidsintressen och värdesätta vardagen. Det var inte alls svårt.

Fortfarande drömmer jag om att kunna flytta ifrån min lägenhet och ut på landet. Och det tror jag nog ska gå så småningom, även om jag i dag drar in mindre pengar. Istället har jag börjat spara där jag kan, och köpa begagnat. Dessutom är jag en riktig hemmamänniska, och det är lyckligtvis ett billigt nöje.

Men det viktigaste jag lärt mig är att se till att njuta av resan. Och inte bara fokusera på målet.

/Anna