Erik Videgård efter cancern: Bryr mig inte att folk tittar

Kocken Erik Videgård drabbades av cancer
Kocken Erik Videgård förlorade sin käke efter cancern. Men det han sörjer mest är förlusten av kontrollen och känseln i underläppen. ”Det går inte att trycka i sig en hamburgare till exempel, och det saknar jag”, säger han.

Det var under en middag våren 2010 som Erik Videgård nämnde för en vän som är tandläkare att han hade ett litet sår långt bak på tungan. Kunde det vara en visdomstand som skavde?

Såret i munnen var cancer

Tandläkaren tyckte att han faktiskt borde kolla upp det. Och efter undersökning hos såväl honom som hos övertandläkaren och till sist en överläkare, som tog en biopsi, stod det klart: Såret kom från en cancertumör i vänster tonsill. En cancerform som sprider sig ungefär som nässelutslag och därför hade det blivit ett sår på tungan.

– Konstigt nog blev jag inte speciellt rädd när jag fick beskedet, utan snarare fokuserad och rationell. Det här skulle jag fixa! Det var nog betydligt jobbigare för min fru och mina barn. Maktlösheten i att inte veta hur det skulle gå för mig, om jag skulle överleva …

Det här är den allra vanligaste orsaken till cancer

Diagnosen var ganska allvarlig, en trea på en fyrgradig skala, och läkarna satte omedelbart in cellgifter och strålning. Som kock är Eriks smaklökar en förutsättning för att kunna arbeta och det tog läkarna hänsyn till när de strålade.

Smaksinnet är intakt efter cellgifter

– De var väldigt skickliga, för i dag har jag smaksinnet intakt, ja snarast ännu bättre än innan. Men det beror nog också på att jag fick mat via sond under ett helt år, vilket gjorde att mina smaklökar fick vila. Jag känner en stor tacksamhet över att jag fick behålla min tunga. Det finns de med samma diagnos som tvingats operera bort hela eller delar av tungan, vilket hade varit förödande.

I september 2010 var han färdigbehandlad. Tumören hade krympt och allt såg hoppfullt ut. Förutom att käkbenet sakta började dö, vilket gjorde att han tvingades genomgå en tryckkammarbehandling för att få igång blodgenomströmningen.

Tyvärr hade den inte önskad effekt och successivt märkte Erik hur han fick allt svårare att öppna munnen. Till slut kunde han bara öppna den några millimeter.

Käken gick av

Under en New York-resa med familjen sommaren 2011 gick käken plötsligt av, ungefär som när man bryter av en torr kvist – och blev hängande. Han beskriver smärtan som följde som snudd på outhärdlig, men han och familjen höll ut tills det var dags att resa hem.

Det var dock ingenting mot den smärta han skulle komma att genomlida efter operationen som genomfördes direkt efter hemkomsten. För att få till en långsiktig lösning valde läkarna att skapa en ny käke av ben, senor, hud och muskler från Eriks vad. Operationen tog elva timmar och gick bra. Men det man missade var hans tidigare höga morfinintag mot smärtor.

– Därför borde dosen efter operationen ha varit ännu högre. I stället fick jag en alldeles för låg dos. Jag försökte kommunicera hur djävulskt ont jag hade, men med dränage och en trakealkanyl i halsen kunde jag inte få fram det, så jag fick ligga där i fruktansvärda plågor i tre dagar innan man äntligen förstod och ökade dosen. Det var tuffa dagar, säger Erik sakta.

Se också: Karin förlorade sin man i cancer

Karin blev änka vid 33 år - förlorade sin man i cancer
5:29

Efter reklamen: Karin blev änka vid 33 år - förlorade sin man i cancer

(5:29)

Slå på ljud

Påminns varje dag

I dag anses han botad. Han säger att han sällan tänker att sjukdomen kan komma tillbaka. Men han påminns varje dag om vad han har gått igenom.

– Utseendet har påverkats och det känns tråkigt, men är inget jag går och tänker på. I början tyckte jag att det var jobbigt att folk tittade, men nu bryr jag mig inte om det. Vuxna frågar sällan vad som hänt, även om det händer. Barn är mer direkta och frågar och då berättar jag. Det är ingen stor sak, jag tycker att det är bra att fråga, då avdramatiseras det hela, säger Erik och berättar att utseendeförändringen inte kom som en chock eftersom läkarna hade informerat om vad som skulle ske under käkrekonstruktionen.

– För mig var det viktigaste att bli frisk och fungerande. Så jag sörjer inte förlusten av min käke. Däremot är det en sorg att inte ha kontroll och känsel i underläppen. Det gör att jag inte längre kan glufsa i mig mat. Det går inte att trycka i sig en hamburgare till exempel, och det saknar jag. Det tar oändligt lång tid för mig att äta. Det som normalt tar tio minuter tar mig fyrtio. Jag har också lätt att sätta i halsen på grund av ärrbildning i strupen, vilket har som följd att jag ofta börjar hosta okontrollerat. Torra skorpor, nötter och liknande måste jag undvika.

Smärtorna är borta

En annan tråkig konsekvens av sjukdomen är att han fort blir trött i käken om han pratar länge. Eller om det är kallt ute. Då kan talet lätt bli sluddrigt. Men smärtorna är borta och det upplever han som en stor lättnad.

Han upplever också att han har blivit rakare och tydligare mot både sig själv och sin omgivning, vilket är en positiv konsekvens av cancern.

– Efter den här erfarenheten har jag kommit till insikt om att livet är ändligt. Det gör att jag får saker gjorda snabbare än innan sjukdomen, jag går direkt från tanke till handling. Jag har även blivit bättre på att välja bort det som inte känns viktigt i livet.

Det här är Erik Videgård

Ålder: 57 år.

Bor: I Stockholm.

Familj: Barnen Felicia, Vilma och Max.

Yrke: Krögare, författare, hotell- & restaurangkonsult, matutvecklare.

Huvud-hals-cancer

Cancer i munnen, näsan, svalget eller strupen är ovanliga cancerformer i Sverige (2,3 procent av all cancer) som oftast drabbar män. Medelåldern är cirka 65 år. Symtomen kan vara diffusa: ett sår, en förändring i munhålan eller svalget, en knöl på halsen, hes stämma eller sväljsvårigheter med smärta upp mot örat.