Karin och Nannas hundar sprider glädje på äldreboendet
Trots att Anya Hoyer numera är helt blind har hon full koll på allt som händer omkring henne. När 57-åriga Karin Retz Sloth och hennes 24-åriga dotter Nanna kommer förbi hennes lägenhet på Dixensminde äldreboende i danska Jels med sina fyra hundar, finns det inget bättre för henne än att få upp dem i sängen bredvid sig. De första som hoppar upp och lägger sig till rätta är åtta månader gamla Alfred och åttaåriga Allie.
– Det är mamman och barnet, konstaterar Anya glatt när hon hör deras namn.
Hon ser nöjd ut när även tioåriga Kato och femåriga Ralf lägger sig runt henne. Och det dröjer inte länge innan hela kvartetten håller Anya och hennes tyghund sällskap i sängen.
Det var faktiskt en tax som lärde mig att gå
Hon har förberett sig noggrant inför flockens regelbundna besök och köpt hundkex som hon ber Karin att hämta från köket medan hon glatt kelar med sina fyrbenta gäster.
– Min egen hund gillade dem också, säger Anya.
Hon var tidigare ägare till en röd långhårig tax. Hon var också servitris på Jels Hotel, och det blir ett trevligt samtal om den delen av hennes liv.
Här framkommer det bland annat att hon alltid gav stadens festglada ungdomar några visa ord med på vägen – ofta ackompanjerat av en uppmaning att inte köra berusade och en varning om att hon skulle skvallra för polisen om de ändå gjorde det.
Anne Marie Hansen är också glad att få besök av Karin, Nanna och hundarna, även om hon redan har besök av sin dotter Karen och sin syster Karen Margrethe Berthelsen, som hon kallar sin ”favoritsyster”, även om hon inte har några andra systrar än henne.
Många äldre är vana hundägare
Anne Marie har också vid flera tillfällen haft hundar nära inpå livet.
– Som barn lärde jag mig faktiskt gå med hjälp av en tax. Jag tog tag i dess halsband, reste mig upp och gick små steg runt i vardagsrummet med den. Jag kan inte själv minnas det, men mina föräldrar har berättat historien för mig många gånger, säger hon.
Det är inte alla invånare på äldreboendet som önskar besök av fyrbenta vänner. Men Asta Jensen är en av dem som själv har haft hund, och den liknade till och med Allie. Så Karin vet att Asta är i sjunde himlen när hon får sitta med Allie i knäet.
Hon säger inte ett ord medan vi är där. Men hennes saliga ansiktsuttryck när hon försiktigt klappar hundens hals och öron går inte att ta fel på. Allie är heller inte helt villig att lämna Astas famn när vi ska gå vidare.
– Du är alltid som en trasdocka när vi ska härifrån, säger Nanna kärleksfullt till hunden.
I ett av äldreboendets gemensamma områden möter vi Terkel Kruse. Enligt personalen har han varit lite nedstämd under dagen. Men när han ser hundarna blir han helt lycklig. Han tar emot en handfull godisar som Karin har med sig och delar ut dem en efter en till de viftande charmiga busarna med en rutin som avslöjar att han har en viss erfarenhet av hundar.
– Terkel är tidigare ägare av stadens grillkiosk, så han är en institution bland flera generationer invånare i Jels, som har köpt korvar av honom med sina veckopengar. Nanna och jag känner honom också genom vårt intresse för hundar. Han har nämligen varit hundtränare och naturligtvis också hundägare. Det är en av de trevliga sakerna med en mindre stad som Jels: Alla känner alla, säger Karin.
Läste på anslagstavlan i mataffären
Det var en annons i lokala mataffären för ett år sedan som ledde till att hela hundflocken blev besöksdjur. Äldreboendet sökte frivilliga som till exempel kunde baka småkakor till de boende. Och de efterlyste specifikt personer som hade hundar och ville komma på besök tillsammans med dem, minns Karin.
Hon är gift med Karsten, och Nanna bor fortfarande hemma hos sina föräldrar. Hela familjen delar arbetsplats eftersom de alla är anställda på företaget Lindab som bland annat tillverkar portar, tak och väggar i tunn plåt. Dessutom kan man säga att intresset för hundar präglar familjens fritidsliv.
– Jag har haft hundar omkring mig sedan barndomen. Och även Nannas tre år äldre bror, Patrick, som har flyttat hemifrån, äger en hund vid namn Ralf.
– Jag blev utbildad lydnadstränare genom Danmarks civila hundförarförening 2010, och för tillfället utbildar sig Nanna som både hund- och hästmassör, berättar Karin.
För 18 år sedan skaffade hon och maken en ett och ett halvt år gammal hund som behövde några lektioner i grundläggande uppfostran. Vid den tidpunkten fick Karin för första gången bekanta sig med hundträning på ett seriöst och ambitiöst sätt.
– Därefter ledde en sak till en annan. I dag, när jag arbetar som hundtränare, handlar det i grund och botten mest om att träna ägarna till de aktuella hundarna. Men det är självklart att våra egna hundar är tränade i alla aspekter och uppfyller de olika krav som gäller för besöksdjur på ett äldreboende. Våra besök ska glädja alla och inte på något sätt skapa oro, säger Karin Retz Sloth.■