Marie blev beroende av värktabletter: Min lever är förstörd
Det började med feber och värk när Marie var barn. Sedan utvecklades ett livslångt beroende av värktabletter, med en tragisk utgång.
– Jag önskar ingen det jag har gått igenom.
Marie Hallenskiöld, 54, i Göteborg är en av alla svenskar som tar smärtstillande läkemedel i perioder. Som reumatiker har hon inget annat val när skoven kommer, men i dag har hon en annan syn på tabletterna.
– Jag är väldigt försiktig idag, för jag vet jag vilken skada läkemedlen kan göra. Min lever är helt förstörd och jag önskar ingen det som jag har gått igenom.
Det började i sjuårsåldern, med hög feber och värk i handlederna. Långa perioder på sjukhuset med utredningar var verkligheten under flera år av barndomen för Marie. Som lindring och inflammationshämmande fick hon läkemedlet Bamyl.
– Det var min första kontakt med läkemedel. Man tog en tablett och smälte i lite vatten på en matsked, den funkade jättebra och tog bort den värsta smärtan, säger Marie.
Olika slags smärtstillare
• Smärtstillande läkemedel delas in i tre stora grupper. Den första gruppen innehåller det aktiva ämnet paracetamol, som finns i till exempel Alvedon. Dessa kan köpas receptfritt, biverkningarna är få och kan användas av de flesta vid behandling av tillfällig smärta som exempelvis huvudvärk.
• Den andra gruppen smärtstillande är NSAID-preparat, även kallat cox-hämmare. Dessa är både inflammationshämmande och smärtlindrande. Ipren, Voltaren och Naproxen är några exempel. De kan ge en kraftfull effekt, men risken för biverkningar finns i något högre grad. Framför allt för den som har en känslig mage, då de kan irritera magslemhinnan och ge ökad risk för magsår och blödningar. Förstoppning, illamående och kräkningar är vanliga biverkningar. Man bör undvika NSAID-preparat om man har astma, hjärt-kärlsjukdom, njursvikt eller har en ökad risk för blödningar.
• Den tredje gruppen smärtstillande kallas för opioider. Läkemedlen Kodein, som finns i Citodon, och Tramadol, är exempel på opioider, som kan användas en period vid smärttillstånd som diskbråck, eller efter en operation. Opioider lindrar smärta kraftfullt och kan endast fås receptbelagt. Biverkningar som yrsel och illamående är relativt vanligt. Det är viktigt att endast ta dessa läkemedel under en begränsad period då de är beroendeframkallande.
Källa: Professor Fred Nyberg, 1177.se
Ville slippa smärtan
Först vid tolv års ålder fick hon sin diagnos, reumatism. Smärtstillande läkemedel var ett måste när värken kom, och i tonåren förvärrades det. Bamyl-tabletterna byttes ut mot det då nya läkemedlet Alvedon, med den aktiva substansen paracetamol. Att det fanns en baksida med värktabletterna vid överdosering fick hon knapp information om av sin läkare, uppger hon.
– Jag tror inte att man visste så mycket på den tiden. Läkaren sa att jag skulle ta tabletterna bara när jag hade värk, men det blev nästan varje dag. Att leva med reumatism innebär väldigt mycket smärta och värk och man gör vad som helst för att slippa det, förklarar Marie.
Varför hon hade drabbats av reumatism hade läkarna ingen förklaring till.
– Det finns inte i min släkt alls, så jag har ingen aning om varför just jag fick reumatism. När jag var liten och låg inne på sjukhus i långa perioder medan mina kompisar gick i skolan och levde vanliga liv kändes det väldigt orättvist.
Värktabletterna var det enda som underlättade och gjorde så att jag kunde leva ett mer normalt liv
– Värktabletterna var det enda som underlättade och gjorde så att jag kunde leva ett mer normalt liv.
Tog antiinflammatoriskt och smärtstillande läkemedel
Men det skulle bara bli värre med åren, då reumatismen spred sig vidare i kroppen. I tjugoårsåldern fick Marie en ny starkare medicin, det antiinflammatoriska och smärtstillande läkemedlet Voltaren. Effekten var uppenbar.
– Smärtan försvann otroligt bra och dämpade inflammationen så jag tyckte att det var guld. Jag började ta Voltaren ofta, och i trettioårsåldern blev det nästan varje dag då min reumatism blev värre. Men för att de skulle ha effekt var jag tvungen att göra uppehåll i perioder, säger Marie.
Att tabletterna kunde vara skadliga för henne i längden hade hon inte några funderingar kring. Hon kände av vissa biverkningar, som trötthetskänslor och magproblem. Men i jämförelse med värken var det ett enkelt val, tyckte hon.
– Biverkningarna var tusen gånger bättre än besvären från min reumatism. Jag gick på regelbundna kontroller för att kolla mina blod- och levervärden, men det var ingenting som jag tänkte på. Jag litade på att läkarna hade koll.
Testade ny medicin
Efter några år fick Marie prova en ny medicin igen, läkemedlet Naproxen, med liknande antiinflammatoriska och smärtlindrande egenskaper. Istället för att svälja tabletterna fick hon ta stolpiller, och med dem försvann magproblemen.
Men de uteblivna biverkningarna maskerade vad som egentligen hände på insidan, skulle det visa sig några år senare. Vid ett kontrollbesök noterade läkaren att hennes levervärden hade stigit markant.
– Det hade kommit lite smygande och jag tror det var därför som läkarna inte hade reagerat riktigt från början. Men till slut hade jag kommit till en nivå där värdena inte var okej längre, och då sa läkaren stopp. Det kunde vara alltför skadligt för min lever att fortsätta, säger Marie, som blev förvånad eftersom hon inte alls känt av något besvär.
Se också: Huskurer mot halsont
Tar Alvedon i mindre dos
Hon fick lära sig nya vägar att hantera och leva med smärtan. Det enda läkemedlet som hon fick ta när skoven kom var Alvedon, i en mindre dos för att inte belasta levern för mycket. Hon erbjöds också friskvård inom sjukvårdens regi.
– Jag åkte bland annat på en träningsresa med bassäng, stavgångspromenader och massage. Det var stärkande och hjälpte en del. Att hålla igång och röra på mig regelbundet gjorde att jag fick lindrigare skov när de kom.
Enligt kontrollerna hade hennes levervärden inte stigit mer. Men med tiden svullnade magen upp, och hon kände ändå att något inte stod rätt till.
– Min syster sa till mig att gå till doktorn, för hon tyckte att det såg ut som om jag var gravid. Men det tog mig ett och ett halvt år av olika undersökningar. Ingen lyssnade på mig och det var oerhört frustrerande.
Fick diagnosen skrumplever
Våren 2019 fick Marie till slut en remiss till en specialistläkare inom leversjukdomar. Undersökningen visade att hon hade haft rätt om sina misstankar. ”Gravidmagen” som hon hade gått omkring med var tio liter vätska, som krävde ett akut ingrepp.
– De tappade mig på tio liter vätska i buken direkt. Efteråt vägde jag 38 kilo och hade inte en muskel kvar i hela kroppen, jag har aldrig känt mig så svag förut, säger Marie.
Efter fler utredningar fick Marie diagnosen skrumplever.
Det är nästan bara alkoholister och gulsotspatienter som får skrumplever, och så jag
– Det är nästan bara alkoholister och gulsotspatienter som får skrumplever. Och så jag. Den enda förklaringen som läkaren kunde hitta var läkemedlen som jag hade tagit i alla år, att de hade påverkat levern så illa.
Undviker alkohol
Marie understryker att hon alltid har varit restriktiv med alkohol.
– Jag drack inte mycket alkohol innan det uppdagades. Men efter att jag hade fått min diagnos slutade jag fullständigt med alkohol, jag ville inte riskera min hälsa mer.
En stor operation genomfördes och komplikationerna blev svåra.
– Under operationen drog kirurgen mikroskopiska plaströr i kroppen som skulle ersätta kärlen som det var stopp i, och det kändes efteråt kan jag säga. Det var som att jag hade blivit överkörd av en ångvält och det blev väldigt många färder till akuten det året, minns Marie.
Hennes hälsa hängde på en skör tråd, och hon var länge sjukskriven från sitt arbete som projektledare på Volvo. Att återhämta sig tog tid, men till slut vände det. Från sängliggande tog hon sig så småningom upp till korta rundor med hundarna, som med tiden blev längre promenader.
Hennes man var också ett stort stöd.
– Han hade koll på mig hela tiden, och ringde hem med jämna mellanrum om han var iväg. Läkarna hade gett direktiv om att jag inte fick lämnas ensam längre stunder, så allvarligt var det.
Restriktiv med smärtstillande läkemedel
I dag har det gått drygt två år sedan operationen, och efter en lång kamp har Marie återhämtat sig och börjat arbeta igen. Reumatismen får hon leva med livet ut, men de smärtstillande läkemedlen är hon numera restriktiv med.
– Jag tar fortfarande Alvedon ibland när lederna bråkar, men bara en liten dos. Man lär sig att leva med smärtan och det blir bättre när jag håller igång och rör på mig, det är jag noga med. Jag känner också att allmäntillståndet är mycket bättre nu utan värktabletter.
Marie ser positivt på framtiden, och vill inte gräma sig över det som varit. Men hon är besviken över att hon inte fick mer information från vården, om vilken skada vissa läkemedel kan göra i kroppen.
Värktabletter kan hjälpa för stunden, men man ska absolut inte ta dem en längre period
– Jag har fått min lever förstörd och det finns inget som kan reparera det. I dag hade jag ifrågasatt läkarna mer om vilka konsekvenserna kan bli. Värktabletter kan hjälpa för stunden, men man ska absolut inte ta dem en längre period. Det finns en baksida med alla mediciner, det ska man vara väldigt medveten om.