Psykolog: Därför har vuxna reborn-dockor som substitut för barn

En kvinnlig överkropp med en rosa t-shirt bär en docka som liknar ett nyfött barn.

Foto: TT/Sina Schuldt

Reborn-dockor är skapade för att se ut och väga precis som riktiga bebisar. Vissa påstår att de kan hjälpa personer med ångest, demenssjukdomar och sorg. De förekommer även ofrivilligt barnlösa som använder dockorna som tröst.

Reborn-dockor är ett fenomen som egentligen inte är nytt, men är vanligare i andra länder som exempelvis USA. Dessa dockor är hyperrealistiska för att vara så lik en riktig bebis som möjligt, det finns till och med de dockor som har mekaniska hjärtslag- och lungor.

Det finns ett helt spektrum av köpare av dessa dockor och kan vara allt från dock-fantaster till personer i sorg och ofrivilligt barnlösa. De sistnämnda kan vara något tabubelagda konsumenter, men det finns forskare som tror att de kan utlösa samma må bra-hormoner som när man tar hand om en riktig bebis.

Hege-Kristin förlorade sju barn: ”Dockorna är barnen vi aldrig fick”
Porträttbild av Stina Järvholm. Hon har blont hår till axlarna, blå ögon, och tittar in i kameran med ett leende.

Stina Järvholm, psykolog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Foto: Privat

Psykologen Stina Järvholm har jobbat på Sahlgrenska sjukhuset med reproduktionsvård i snart tjugo år. Hon menar utifrån sin långa erfarenhet att det inte är en vanlig företeelse bland ofrivilligt barnlösa att använda sig av reborn-dockor, även om hon känner till fenomenet.

– Jag tänker att väljer man detta själv så är det väl för att man känner att detta är hjälpsamt, att man får ägna sig åt omvårdnad och delvis kanske får vara med om något som man annars skulle missat.

– Men det är betydligt vanligare att välja närliggande situationer men som till viss del kan ge tillfredställelse av samma behov. Till exempel att ha djur som behöver ens omvårdnad, tid, uppmärksamhet och gör ens liv meningsfullt även fast det skiljer sig från ens längtan om ett föräldraskap, säger Stina Järvholm.

Går emot råden som personer i sorg brukar få

Utifrån ett psykologiskt perspektiv skulle Stina Järvholm inte aktivt ge någon som är i sorg rådet att köpa en reborn-docka som substitut för ett barn.

– Jag tänker att det går på många sätt tvärt emot det grundläggande råden för människor som drabbas av svår sorg: att bibehålla sina vanliga rutiner och komma ut i sammanhang som är fungerande, där man får chans att tillsammans med andra möta och bearbeta sina känslor som bitvis kan vara outhärdliga, säger Stina Järvholm och fortsätter:

– Sen kanske någon väljer den vägen för att de mår bra av och känner ett lugn av att ta hand om och vårda den, det är ett individuellt val.

Se också: Efter 11 års barnlöshet – då födde bästa vännen Hannahs barn

4:47

Efter reklamen: Efter 11 års barnlöshet - då födde bästa vännen Hannahs barn

(4:47)

Frågan om reborn-dockor är komplicerad och det finns inget enkelt svar om det är underlättande för eller motarbetar en eventuell sorgeprocess, eftersom människor fungerar olika.

– Detta är en fråga som spänner över många dimensioner. På en dimension: så länge människor inte skadar andra och gör saker de mår bra av så är det egentligen inte en fråga. Omvärlden kan tycka olika saker, men det behöver inte omvärlden ha med att göra, säger Stina Järvholm och fortsätter:

– Sen är frågan som kan uppkomma, när är detta ett hjälpsamt sätt att leva sitt liv och när är det ett sätt att inte komma vidare med sitt liv och göra andra val? säger Stina Järvholm.

Kan bli dömd av omgivningen

I slutändan är det alltid upp till var och en att leva på ett sätt som de mår bra av, och hantera sin sorg på det vis som fungerar för dem. Även om det kan väcka uppmärksamhet och frågor från omgivningen att ta hand en docka som om det vore ett barn.

– Jag tänker att människor förmodligen blir lite chockade eller illa berörda om en vuxen kom med den dockan i barnvagn, ville sitta med den i ett amningsrum på ett varuhus eller liknande. Om man tänker i den funktionen att dockan skulle vara substitut för barnet man inte fått, så längtar man också efter att vara förälder i olika sammanhang, och detta är ju inte möjligt, å ena sidan, säger Stina Järvholm och fortsätter:

– Å andra sidan, om det finns individer som upplever att det mår gott i detta och gör det på ett sätt som inte kommer i konflikt med andra individer så behöver inte vi andra, oavsett om man är psykolog eller inte, ha så mycket åsikter om detta.

– Det kan människor generellt tänka på, man har det nog svårt som det är om man är ofrivilligt barnlös och man försöker hantera sitt liv så bra man kan fast det inte blivit som man hoppas eller drömt om. Då kan omvärlden tänka på när och om det är hjälpsamt att ge råd eller om de berörda har bett om det råden.