Läsarberättelse: Vändningen kom när jag satt i tandläkarstolen
Jag har alltid haft en hel del problem med mina tänder och fått lägga mycket pengar på dem. En onsdag för några år sedan var jag hos tandläkaren på kontroll och vi pratade samtidigt om huruvida jag låta göra en tandbrygga med tre tänder, eller om jag skulle välja den dyrare lösningen med implantat. Tandläkaren rekommenderade det sistnämnda med hänsyn till min ålder, då det skulle hålla livet ut till skillnad från en bro. Jag sa att jag skulle tänka på saken och även prata med min man.
Samma dag hade jag även fått tid på vårdcentralen för att kolla upp ett födelsemärke. Det hade börjat klia några dagar tidigare och det hade ändrat utseende. Min läkare blev mycket bekymrad och sedan gick allt fort. Födelsemärket opererades bort och då det sedan visade sig att det handlade om cancer blev det en ny, större operation där ytterligare hud och några lymfkörtlar avlägsnades.
Tyvärr visade undersökningen av dessa att cancern spridit sig. Därmed måste jag genomgå en tredje och större operation där ytterligare 18 lymfkörtlar togs bort. Och även få cellgiftsbehandling.
Det var väldigt tufft, och om jag inte hade haft stöd och uppbackning av min underbara familj, tror jag inte att jag klarat det.
Ändå hade jag många tankar under sjukdomstiden som jag inte delade med andra. Det var ut och in på sjukhus, i perioder var jag inlagd – och mest av allt tänkte jag på att jag kanske skulle dö ifrån mina nära och kära och heller aldrig få uppleva att bli farmor.
För sent att avboka tandläkartiden
En dag när jag satt hemma i soffan och vilade mig fick jag ett automatiskt sms från tandläkaren, en påminnelse om min tid för kontroll följande dag. Jag hade fullständigt glömt bort allt vad tänder, bryggor och implantat hette. Men då det var i senaste laget att avboka och det hade kostat att utebli, samtidigt som jag mådde någorlunda den dagen, så åkte jag dit.
När jag satt i stolen var det uppenbart för min tandläkare att jag inte var frisk, så han nöjde sig med en snabb koll och konstaterade att det var ganska lugnt för stunden.
– Men vi borde prata om det här med brygga kontra implantat sa han sedan.
Se också: Lilla Alice föddes med cancer – var täckt av blåmärken
Jag hade haft mycket värre saker att bekymra mig över och inte ägnat frågan en tanke. Nu flög det genom mitt huvud att det kanske inte skulle betala sig att sätta in implantat. Förvisso skulle det nog hålla livet ut, men om mitt liv nu inte skulle bli så långt så skulle det ju vara bättre att välja den billigare lösningen.
Där, av alla ställen, vaknade min inre fighter till liv
Kort sagt så satt jag och övervägde om jag skulle offra pengar på mina tänder eller inte. Men där, av alla ställen, vaknade min inre fighter till liv. I helsike att jag tänkte finna mig i att dö, tänkte jag, och högt sa jag till tandläkaren:
– Jag väljer implantat, men först när jag mår bättre.
Nya tag i kampen mot cancern
Nu känns det märkligt att tänka tillbaka på, men från det ögonblicket vände saker ock ting faktiskt för mig. Jag hade förvisso kämpat hela tiden, men nu började jag att kämpa på ett annat sätt.
Jag tackade ja till sjukhusets erbjudande om psykologsamtal, och jag kastade mig ut i en total omläggning av kosten, samtidigt som jag skämde bort min stackars misshandlade kropp med fotvård och zonterapi. Jag köpte också nya kläder och nytt smink, vilken jag inte gjort tidigare under min sjukdomstid.
Det var såklart inte på grund av fotvård eller snygga blusar som jag blev bra, det kan jag tacka behandlingen för. Men jag tror ändå att det mentala också har betydelse. Idag är jag friskförklarad och ska på kontroll igen först om ett halvår. Jag har en del sviter i form av nervskador och fötter som svullnar ibland, men jag är i allra högsta grav vid liv.
Tandimplantat har jag också fått gjort. Det ser fint ut, och varje gång jag ler mot mig själv i spegeln och ser det, så minns jag dagen jag bestämde mig för att jag skulle leva vidare.
/Marianne