Ulrika hade cysta på tio kilo i magen – fick rådet att ta en promenad

Foto: Håkan Linder

Ulrika Hägerstrands gravidmage gick aldrig ihop som den skulle. Efter 30 år med en mängd olika besvär, opererades en tio kilo tung cysta akut ut ur hennes mage. Nu kämpar hon för ett mer lyhört bemötande inom vården.
– Jag vill ha en förändring, ingen ska behöva gå igenom det jag har gått igenom, säger hon.

Ulrika Hägerstrand, 50, i Hasslö, Karlskrona, har fått nog. Efter att i närmare 30 år ha tvingats kämpa för att bli tagen på allvar av vården, vill hon öppet berätta sin historia. För att den inte ska upprepas, för att andra inte ska drabbas på samma sätt.

Hör Ulrika berätta sin historia här:

Ulrika hade cysta på tio kilo i magen – fick rådet att ta en promenad
4:36

Efter reklamen: Ulrika hade cysta på tio kilo i magen – fick rådet att ta en promenad

(4:36)

Slå på ljud

Hennes historia börjar redan för 30 år sedan, efter att Ulrika fött sitt första barn. Efter förlossningen upplever hon att gravidmagen inte går tillbaka som den ska. Med hjälp av läkemedel drar till sist livmodern ihop sig, men magen är fortsatt ovanligt stor. När så hennes andra son kommer till världen några år senare blir det ännu värre.

Ulrika Hägerstrand, som i många år kämpat för rätt vård, på promenad hemma i Hasslö, Karlskrona.

I flera årtionden har Ulrika Hägerstrand försökt få rätt vård för sina magbesvär.

Foto: Håkan Linder

– Magen gick liksom inte ihop efteråt. Jag tyckte det kändes konstigt, men på efterkontrollen sa de att allt såg bra ut. Och jag litade ju på dem, säger Ulrika.

Såg ut som en gravidmage

Men magen försvann inte och med tiden antog den en allt mer utåtbuktande form. Magen blev också hård och såg till sist ut som en gravidmage igen, säger Ulrika.

– Jag fick mycket kommentarer om magen, folk tog för givet att jag var gravid eller frågade om jag var det. Det var väldigt sårande och jag blev jätteledsen.

Ulrika Hägerstrand sitter vid sitt matbord i köket hemma i Hasslö, Karlskrona, med en kaffekopp.

Ulrika har upplevt många sårande kommentarer och frågor om varför hennes mage såg ut som den gjorde.

Foto: Håkan Linder

När Ulrika sökte sig till vården för att få svar på varför hennes mage såg ut som den gjorde, upplevde hon inte att hon fick någon direkt hjälp. Vid ett tillfälle konstaterades att hon hade ett bråck på magen, men ingenting gjordes åt det. Hon samlade på sig vätska i benen, men inte heller det utreddes. Efter att ha ätit medicin för sina sköldkörtelproblem i nio år friskförklarades hon av en läkare, trots att hon upplevde att alla problem kvarstod. Efter att under så många år ha känt sig nonchalerad av vården, började Ulrika bli uppgiven.

Vätska rann ur underlivet

I många år fann hon sig i att hennes mage såg ut som den gjorde, eftersom ingen inom vården verkade vilja hjälpa henne ta reda på orsaken bakom. Men så, för fyra år sedan, tillkom ytterligare symtom.

– Det började rinna från underlivet. Det liksom pulserade ut en vätska och jag bytte åttatimmarsbindor varannan timme. Det rann hela tiden, ofta var det blodblandat, och jag fick ha en filt med mig vart jag än gick. Det var fruktansvärt jobbigt.

Ulrika Hägerstrand i Hasslö, Karlskrona, fyller på frön i fågelmataren i sin trädgård.

Inte förrän Ulrika hade så ont att hon inte ens kunde sova, gjordes ett ultraljud.

Foto: Håkan Linder

Ulrika fick tid hos en privatpraktiserande gynekolog som gjorde en vaginal undersökning, och då hittade ett litet myom i livmodern. Hon fick en tid på lasarettets gynekologiska avdelning, sövdes ner och genomgick en skrapning. Ulrika trodde i och med detta att en ordentlig undersökning av hennes underliv och mage hade genomförts. I efterhand har hon insett att så inte var fallet.

– Jag trodde såklart att det var en heltäckande kontroll, men nu förstår jag att det inte var det. De gjorde bara en gynundersökning och använde varken ultraljud eller magröntgen.

#gynupproret
Therése Cedergren: Det räcker nu!

Gick ner 30 kilo – men magen bestod

Efter ingreppet fortsatte magproblemen för Ulrika. Hon lade om kosten och gick på egen hand ner 30 kilo i vikt – men magen buktade fortfarande utåt på ett konstigt sätt. Ulrika blev allt mer övertygad om att något var allvarligt fel – men fick fortfarande inget riktigt gehör. Under 2020 fick Ulrika oroväckande lågt hemoglobinvärde, och undersöktes än en gång av läkare.

Ulrika Hägerstrand i Hasslö, Karlskrona, sitter på sin trappa med en kopp kaffe.

När Ulrika fick rådet att gå ut och ta en promenad, fast hon i själva verket hade en stor cysta i magen, kände hon sig både uppgiven och frustrerad.

Foto: Håkan Linder

Ulrika upplevde återigen att ingen lyssnade.

– Läkaren kände inte ens på min mage. I min journal står sedan att magen var mjuk och oöm, men hon kände ju aldrig ens på den. Hade hon gjort det hade hon märkt att den var stenhård. Jag blev irriterad och bytte läkare, men hon höll sin kollega om ryggen och sa att alla prover som kunde tas hade tagits. Jag fick själv be henne känna på magen och då gjorde hon det snabbt och lite nonchalant. Sen sa hon ”gå ut och promenera så löser det sig nog”. Jag kände mig så uppgiven när jag gick därifrån.

Ultraljud och röntgen visade en stor cysta

Tre månader senare började Ulrika få ont i magen. Smärtan kom i skov och var till slut så intensiv att Ulrika hade svårt att fungera normalt. Det skavde och trängde där inne i magen och Ulrika minns hur hon inte kunde lägga sig i sängen, utan fick sova sittande i soffan om nätterna. Till sist gick det inte längre och i slutet av april i år åkte hon in till akuten.

– Det var första gången någonsin som man gjorde ultraljud och magröntgen på mig. Jag hade sådana hemska smärtor så jag förstod att det var något allvarligt, men när de sa att hela magen är en cysta, då höll jag på att svimma. Det gick bara inte att ta in. Sedan började de prata om cancer, det var en total chock.

En tio kilo tung cysta som opererades ut ur Ulrika Hägerstrands mage.

Cystan i Ulrikas mage vägde 10,5 kilo och var 28 centimeter lång.

Foto: Privat

Cystan satt fast i äggstocken

Via ultraljudet och röntgen upptäckte alltså läkarna att det fanns en cysta i Ulrikas mage. Den skulle senare visa sig vara 28 centimeter lång och väga 10,5 kilo. Den satt fast i den ena äggstocken och läkarna, som misstänkte att den kunde vara elakartad, beslutade att Ulrika måste genomgå en akutoperation i Lund. Det blev jobbigt på mer än ett sätt för Ulrika.

– Jag lider av panikångest och har svårt för att åka bil. Innan det här hände hade jag inte åkt bil på jättelänge och nu skulle jag åka ända till Lund. Man förknippar ju dessutom Lund med att det är allvar, så det hela kändes övermäktigt.

Ulrika Hägerstrand sitter i soffan hemma i Hasslö, Karlskrona, tillsammans med sin man Daniel Hägerstrand.

Ulrikas man Daniel Hägerstrand har varit ett stort stöd under hela sjukdomsperioden.

Foto: Håkan Linder

Med sin mans hjälp och en hel del lugnande medicin lyckades hon ta sig till Lund. Hennes man fick också följa med in på sjukhuset, trots de då rådande coronarestriktionerna. Efter operationen fick Ulrika veta att hennes livmoder var tio gånger större än normalt. Cystan hade dessutom vridit sig och sakta börjat strypa blodtillförseln. Förutom cystan och livmodern, plockades även äggledarna, äggstockarna och blindtarmen bort. När Ulrika fick veta att cystan vägde över tio kilo väcktes blandade känslor.

– Det var en lättnad att veta att jag inte hade inbillat mig allting. Men samtidigt var det såklart jättejobbigt att veta att jag hade gått runt med den så länge.

Var med i gynupproret – tillsammans gör vi skillnad!

Skriv under vår namninsamling genom att klicka här. Du kan läsa alla artiklar inom vår granskning av gynvården här.

Mår mycket bättre

I dag mår Ulrika betydligt bättre. Smärtan är borta och magen har blivit mindre. Efter år av att ha dragit in magen och undvikit stränder och badhus av rädsla för att ännu en gång få oönskade kommentarer, känns det som en stor lättnad.

Fortfarande har hon en del vätskesamlingar i kroppen och vidare undersökningar väntar, men magen känns som natt och dag nu jämfört med tidigare, säger Ulrika. Inga organ ligger längre i kläm och magen är inte längre stenhård. Själv tror hon att alla hennes besvär, allt från magen till sköldkörteln och panikångesten, hänger ihop och hoppas få en ordentlig utredning inom en snar framtid.

Porträttbild av Ulrika Hägerstrand i Hasslö, Karlskrona.

Ulrika känner stor ilska över att ingen inom vården lyssnade på henne och att hon fick gå med sina besvär under så lång tid.

Foto: Håkan Linder

Arg över att hon inte tagits på allvar

Just nu är Ulrika mest förbannad. Hon är bergsäker på att hon har haft cystan i magen under lång tid, och att den hade kunnat upptäckas tidigare om de läkare hon hade kontakt med hade engagerat sig mer i hennes ärende. Då hade mycket lidande kunnat undvikas, menar hon. Med hjälp av Patientnämnden i Blekinge har Ulrika skickat in en anmälan om den felaktiga vård hon upplever att hon fått till regionen, och väntar nu på svar. Förutom att få upprättelse för egen del, hoppas Ulrika kunna hjälpa andra.

– Jag vill att man som patient blir tagen på allvar och att läkarna ser till helheten – om något är så här fel måste man göra ultraljud och röntgen tidigare. Jag vill ha en förändring, ingen ska behöva gå igenom det jag har gått igenom.

#gynupproret
Gynekologen: ”Vi riskerar att missa allvarliga saker”

På Facebook har hon startat en sida där hon delar med sig av sin historia och där hoppas hon att andra också ska våga berätta om sina erfarenheter.

– Jag hoppas komma i kontakt med andra och sprida min historia. Det måste till en förändring nu.

Se också: Vi granskar gynvården i #gynupproret
0:47

Efter reklamen: Se också: Vi granskar gynvården i #gynupproret

(0:47)

Slå på ljud