Sara stickar med hjälp av Allers mönstertidningar från förr: ”Jag fascineras av detaljerna”
Hon utgår ofta från detaljer, som knappar och skärpspännen, när hon ska sy eller sticka kläder. Den blå toppen med vita sidenband som hon bär kommer från Allers Mönstertidning virkat och stickat, nummer 17 från 1935. Den är en av tre ”piffiga modeller för helg och söcken”.
Originalmodellen har inga sidenband, utan det är en detalj som Sara själv lagt till. 30-tals modellen är stickad med jumper- stickor i två delar nerifrån och upp, medan Sara stickat sin på rundstickor uppifrån och ner. Hon räknade och funderade länge innan hon var nöjd. Originalbeskrivningen har enbart en enda storlek, 42.
– Men dåtidens 42:a motsvarar en 36:a i dag, säger Sara.
Alltid i hemsytt
Sara, som är 33 år och till vardags arbetar som säljare på Guldfynd i Kalmar, började samla mönstertidningar för åtta år sedan. Hennes ambition är att få en komplett samling av Allers mönstertidningar från 30-och 40-talen.
– Jag är intresserad av modehistoria, av hantverket och materialen, och fascineras av detaljer. När jag var liten gick jag alltid i hemsytt, då både mamma och mormor sydde.
Sara lärde sig sticka i skolan, men därefter blev det ett långt uppehåll. För några år sedan satte hon igång igen.
– Jag kollade på Youtube. Det är som att cykla. Har man en gång lärt sig att sticka sitter det kvar i fingrarna.
Gillar komplicerade mönster
Sara är främst intresserad av gamla modeller och det ska gärna vara komplicerade mönster.
– Jag är hård mot mig själv, det ska bli bra. Och jag blir lätt uttråkad, jag har svårt för slät- stickning. Hon syr också efter gamla modeller, bland annat ett tvådelat strandset som hon tillverkat av en rutig duk. Den köpte hon i en second hand-butik och där brukar hon hitta mycket som kan återanvändas.
– Jag letar efter knappar, tyger och sybehör. Jag har alltid varit en samlare. Knappsamlingen är stor.
Hur stor vill hon inte avslöja, men hon har många, prydligt förpackade i påsar och lådor. Bland de mer udda knapparna finns några gulgröna i uranglas. De blir självlysande gröna när man lyser med UV-ljus på dem. Förutom knappar i uranglas samlar hon också på pärlemor- knappar – men de ska vara speciella, fint slipade.
– Den som samlar på knappar har ett oändligt samlarområde, konstaterar Sara.
Återanvända kläder
Allers mönstertidning började ges ut redan 1899 med underrubriken Journal för toalett och damhandarbete.
Det blev över 40 årgångar innan tidningen lades ner 1944. Mönstertidningarna var fyllda med det senaste modet, främst för kvinnor och barn. Den riktade sig framförallt till den som kunde göra egna kläder, men det fanns också beskrivningar för hemmets förskönande. Rubrikerna var uppmuntrande och ibland lite uppfodrande: ”I handstickad jumper ser man alltid fin ut” och ”Mamma syr själv alla våra kläder”, stod det bland annat i tidningarna.
I varje tidning fanns det en mönsterbilaga, samt möjlighet att beställa mönster och i vissa fall också material. Till en stickad swagger gick det åt 600 gram bomullsgarn ”Three Castels” och två stora knappar, till ett pris av 10 kronor och 50 öre. Swagger var en trekvartslång damkappa med stor klockformad vidd nertill avsedd för utomhusbruk. Beskrivningen gäller en enda storlek. Passade man inte i den fick man helt enkelt räkna om till sin egen storlek.
Många tips i de gamla tidningarna handlar om hur man kan återanvända sina kläder. Bland annat beskrivs hur man gör för att omvandla två gamla, omoderna klänningar till en ny, snygg blåsa. ”Om den ena gamla klänningen exempelvis är av mönstrat konstsiden med svart bottenfärg och den andra är av mönstrat konstsiden, kan man lätt förvandla dem till en chic eftermiddagsklänning med trekvartslång kasack. Tillskärningsmönstret levereras portofritt för 55 öre”, står det i tidningen. Kasack är en halvlång vid kappa eller tröja med vida ärmar, eller en slags löst nedhängande lång blus.
Skiftande ideal
I samma utgåva kan man även beställa mönster till en ungdomlig och trevlig klänning för soliga sensommardagar.
Den nödvändiga babyutstyrseln bestod av broderade haklappar, klänningar i vit batist med smala valenciennespetsar, en nätt tröja i fint vitt bomullsgarn och praktiska benkläder fodrade med frottétyg. Lite större flickor behövde festklänningar. ”Till de första flickbjudningarna på det nya året vill er lilla dotter gärna ha en riktigt söt dansklänning. Här har ni en förtjusande modell som ni med lätthet kan sy av en omodern festklänning som ni själv inte längre har användning för”.
– Jag har hittat en beskrivning av hur man syr om en gammal frack, säger Sara.
Sara konstaterar att idealen skiftar, inte bara när det gäller modet. Även om kvinnorna som bär upp kläderna i tidningarna är smala och långbenta gjorde man 1941 reklam för preparat för den som ville bli lite rundare: ”Nu behöver ingen kalla för mig för ben-get längre” är rubriken på en annons där kvinnan på bilden, som nog är i storlek XS eller XXS, berättar att hon ökat fler kilo på ett par veckor genom att använda näringstillskottet Vitamalt Original. Med några kilo extra mår man mycket bättre, enligt annonsen: ”Ni sover bättre, känner er gladare och friskare. Inom kort har ni mjuka, vackra former”.