Stickcafé med flyt – här blir det många varv över sundet
Många stannar lite förvånat upp när de kommer ombord på färjan Aurora som trafikerar rutten över Öresund mellan Helsingborg och Helsingör.
I en av salongerna sitter det kvinnor och stickar vid i stort sett varje bord. Ljudnivån och stämningen är hög. Det pratas och skrattas och på borden framför dem finns det förutom garnnystan och mönster ofta ett glas öl eller vin.
Det är knappast en syn man möter varje dag på färjorna över sundet och därför höjs ett och annat ögonbryn.
– Jag tog initiativ till att ha stickningscaféerna ombord på färjorna eftersom jag tyckte det blev för lite med bara en kväll varannan vecka i en garnaffär i Helsingborg där vi brukade träffas, berättar Eva Pamp.
Det är en tisdagskväll i oktober som vi följer med ett 30-tal handarbetsintresserade damer på ”en tura” över sundet som det heter om man kommer från Helsingborg.
Det är fjärde stickcaféet man håller på en färja sedan pandemirestriktionerna lättades och den här kvällen är det ovanligt många kvinnor som har kommit.
– Det är rekord i kväll. Vi brukar inte vara mer än 10-12 som samlas, någon gång har vi varit upp mot 20, berättar Elisabeth Magnusson som är sammankallande.
– Eftersom man inte behöver anmäla sig i förväg vet vi aldrig hur många som kommer. En sådan här kväll när vi är så många fick vi skynda oss ombord så att vi kunde få borden bredvid varandra.
Det var i Elisabeth Magnussons garnaffär Tant Thea i Helsingborg som stickcaféerna tidigare hölls var fjortonde dag. Då samlades en grupp kvinnor i hennes butik för att sticka tillsammans, utbyta tips och råd och umgås. Men så var det några med Eva Pamp i spetsen som tyckte att det hade varit trevligt att träffas oftare.
– Det gick bort ett antal tisdagar på grund av röda dagar och var man sedan själv upptagen en tisdag kunde det dröja lång tid mellan stickkvällarna, berättar Eva.
Eftersom de flesta av kvinnorna som brukade träffas i Elisabeths butik är hemmahörande i Helsingborg låg det nära till hands för dem att arrangera träffarna på en färja.
– Om man löser en biljett eller har ett Turakort kan man sitta kvar på färjan hur länge man vill. Annars är det ingen mening eftersom en överfart bara tar 20 minuter, berättar Eva.
Eva föreslog för de andra att de skulle träffas varannan tisdagskväll klockan 18 för att åka ett antal turer fram och tillbaka mellan Helsingborg och Helsingör samtidigt som de stickade.
– Vi började med det ett år innan coronapandemin bröt ut. Vi brukar åka tre turer fram och tillbaka. Det tar sammanlagt ungefär tre timmar, men de som vill kan hoppa av tidigare om de har bussar eller annat de måste passa.
Kom av sig under pandemin
När coronaviruset spreds över världen våren 2020 blev det svårt att hålla stickningscaféerna på färjan Aurora eftersom bord och stolar togs bort och serveringen upphörde – allt för att stoppa smittspridningen.
– Vi var en liten grupp som träffades någon enstaka gång under 2020, men det var inte alls som tidigare.
Det är ett trevligt sätt att umgås och det är gott om plats så vi behöver inte sitta trångt eller begränsa antalet deltagare
Elisabeth Magnusson kunde naturligtvis inte heller hålla stickcaféet i sin butik öppen så därför var behovet av att träffas och småprata över några garnnystan stort när träffarna på Aurora drog igång igen.
– Nu har vi bara träffarna här på färjan med ”Sticktura” som vi kallar det. Det är ett trevligt sätt att umgås och det är gott om plats så vi behöver inte sitta trångt eller begränsa antalet deltagare, berättar hon.
– Och här kan man ta sig ett glas vin eller öl samtidigt som man stickar. Det kan man inte på landbacken. Där är det för torrt, säger Britt Jönsson från Helsingborg, som slagit sig ner vid ett av borden bredvid Elisabeth, med ett skratt.
Sticker ut från mängden
Redan när vi en kvart före avgången med Aurora klockan 18 kom till samlingen vid färjeterminalen kunde vi se att där fanns en grupp kvinnor som skiljde sig från mängden.
Det som förenade dem var att de samtliga hade små väskor som de förvarade sina handarbeten i som man inte brukar se bland vanliga resenärer. Skarpögda kunde även se en och annan sticka sticka upp ur väskorna.
Två av de första på plats var Inga-Karin Ivarsson och Katarina Worre från Ängelholm.
– Vi var med på stickturorna redan före pandemin. Det är bra att man inte behöver föranmäla sig. Det är bara att komma om man känner för det.
Se också: Så nyttigt är det att sticka - 5 hälsoeffekter
De är ett par av kvinnorna som kommer från andra städer än Helsingborg. Den här kvällen är det även handarbetsintresserade kvinnor som rest från Malmö, Landskrona och Klippan.
– Vi har även deltagare som kört ända från Simrishamn för att sticktura, berättar Elisabeth Magnusson.
Männen lyser med sin frånvaro under den här kvällens sticktura.
– Tyvärr är det oftast så. Men för ett par år sedan var det faktiskt en man som brukade komma till mitt stickningscafé. Det var trevligt och det ledde till att samtalsämnena blev lite annorlunda än annars. Tyvärr flyttade han tillbaka till sitt gamla hemland Chile, berättar Elisabeth.
Yngst i gänget
Medelåldern på de närvarande damerna ligger över 50 år. Men trenden är enligt Elisabeth att intresset för stickning och handarbeten går ner i åldrarna.
Elisabeth Cohen är med sina 36 år yngst av deltagarna på stickturan denna kväll.
– Jag lärde mig sticka i skolan på mellanstadiet, men sedan har jag haft ett långt uppehåll. När jag hörde talas om de här träffarna tänkte jag att det var något jag måste testa. I kväll är det andra gången jag stickturar, berättar hon.
Att sitta och sticka bland en massa andra som turar över sundet kan ibland bli lite stökigt. Det har hänt att någon som fått en eller två öl för mycket kommit fram till dem och velat prata.
– Men det har aldrig varit någon som varit otrevlig. Det är bara trevligt när folk kommer fram och frågar vad vi håller på med, säger Eva Pamp och fortsätter:
– Det är också därför som vi valt att hålla stickturorna vanliga vardagskvällar. Det brukar vara lite lugnare då.
Vid stickturorna börjar deltagarna oftast med att gå och handla en bit mat. Borden fylls av tallrikar med röda danska pölser med bröd, räkmackor och öl eller små vinflaskor.
Sedan kommer garnen och stickorna upp på borden.
– Det är kanske inte de mest avancerade mönstren som man stickar efter när man sitter så här eftersom de kräver full koncentration, säger Elisabeth Magnusson som genom åren även bidragit med mönster till Allers.
Tips och trender
Under båtturen är det många som kommer fram till Elisabeth Magnusson för att få råd och hjälp. En av dem är Elisabeth Olsson från Helsingborg.
– Jag stickar en tröja som det ska vara en massa hål i. Det är det absolut svåraste mönstret jag stickat efter och därför är det skönt att kunna få hjälp, säger hon.
Det är det absolut svåraste mönstret jag stickat efter och därför är det skönt att kunna få hjälp
Som ett extra inslag arrangerar Elisabeth Magnusson även en tävling där det gäller att gissa rätt på vikterna på fyra garnnystan som hon har med sig. Vinnarna får ett rabattkort i hennes butik.
Via henne får de även tips om vilka trender som är aktuella just nu inom stickning.
– Intarsiastickning som innebär att man stickar in färgklickar eller motiv börjar komma allt mer. Bland garnen är det mohair som varit inne en tid. Dessutom har det kommit ett par riktigt intressanta danska designers de senaste åren.
Se också: Sticka hålmönster i tre enkla steg
Vid 21-tiden är de flesta nöjda och lämnar Aurora över landgången för den här gången. Om 14 dagar är det dags för nästa sticktura.
– Det ser vi fram mot, säger Susanne Jönsson från Landskrona som åkt till Helsingborg tillsammans med väninnan Katarina Roos från Rydebäck.
– Det är andra gången vi är med och det har gett mersmak.