Stickcafé med flyt – här blir det många varv över sundet

29 damer, många med stickning eller stickkorgar i händerna, har samlats på färjan Auroras däck. Färjan är på väg att lägga ut från Helsingborg och i bakgrunden syns hamnen, Rådhuset och Kärnan.

Hejdå Helsingborg. Nu stickar vi hela vägen till Helsingör och tillbaka på färjan Aurora. Och ett par varv till.

Foto: Stefan Lindblom

En räkmacka, öl eller vin och aviga och räta. Ett gäng skånska damer har tagit det här med stickcaféer till en ny nivå. Vi följde med på en sticktura mellan Helsingborg och Helsingör.

Många stannar lite förvånat upp när de kommer ombord på färjan Aurora som trafikerar rutten över Öresund mellan Helsingborg och Helsingör.

I en av salongerna sitter det kvinnor och stickar vid i stort sett varje bord. Ljudnivån och stämningen är hög. Det pratas och skrattas och på borden framför dem finns det förutom garnnystan och mönster ofta ett glas öl eller vin.

Det är knappast en syn man möter varje dag på färjorna över sundet och därför höjs ett och annat ögonbryn.

– Jag tog initiativ till att ha stickningscaféerna ombord på färjorna eftersom jag tyckte det blev för lite med bara en kväll varannan vecka i en garnaffär i Helsingborg där vi brukade träffas, berättar Eva Pamp.

Ett gäng damer har slagit sig ner vid borden på färjan och är i full gång med att umgås, läsa beskrivningar och sticka.

Både stickningen och umgänget flyter på.

Foto: Stefan Lindblom

Det är en tisdagskväll i oktober som vi följer med ett 30-tal handarbetsintresserade damer på ”en tura” över sundet som det heter om man kommer från Helsingborg.

Tre glada damer har rest sig upp från borden och poserar i sina hemstickade tröjor.

Eva Pamp, Inga-Karin Ivarsson och Anita Wintmo i sina egenstickade tröjor.

Foto: Stefan Lindblom

Det är fjärde stickcaféet man håller på en färja sedan pandemirestriktionerna lättades och den här kvällen är det ovanligt många kvinnor som har kommit.

– Det är rekord i kväll. Vi brukar inte vara mer än 10-12 som samlas, någon gång har vi varit upp mot 20, berättar Elisabeth Magnusson som är sammankallande.

Ett 30-tal damer kring borden, de två närmast i bild stickar för fullt samtidigt som de tittar upp och ler. I bakgrunden ses färjefönster ut mot den mörka kvällen.

Ska vi sticka och tura? Ja, den här kvällen slöt ett 30-tal upp, däribland Susanne Jönsson och Katarina Roos.

Foto: Stefan Lindblom

– Eftersom man inte behöver anmäla sig i förväg vet vi aldrig hur många som kommer. En sådan här kväll när vi är så många fick vi skynda oss ombord så att vi kunde få borden bredvid varandra.

"Stickledaren" Elisabeth sitter vid bordet med pölse och öl i händerna.

Elisabeth Magnusson, sammankallande för stickcaféerna, kopplar av med en öl och pölse.

Foto: Stefan Lindblom

Det var i Elisabeth Magnussons garnaffär Tant Thea i Helsingborg som stickcaféerna tidigare hölls var fjortonde dag. Då samlades en grupp kvinnor i hennes butik för att sticka tillsammans, utbyta tips och råd och umgås. Men så var det några med Eva Pamp i spetsen som tyckte att det hade varit trevligt att träffas oftare.

– Det gick bort ett antal tisdagar på grund av röda dagar och var man sedan själv upptagen en tisdag kunde det dröja lång tid mellan stickkvällarna, berättar Eva.

Två kvinnor stickar på och skrattar ihop. I bakgrunden syns andra handarbetare, och havet genom fönstren.

Susanne Karlsson och Berit Olehn har en trevlig stund medan de stickar varv efter varv på nya alster. Tröjorna de har på sig har de också gjort själva.

Foto: Stefan Lindblom

Eftersom de flesta av kvinnorna som brukade träffas i Elisabeths butik är hemmahörande i Helsingborg låg det nära till hands för dem att arrangera träffarna på en färja.

Stickning, garnnystan, vin och smörrebröd samsas om utrymmet på borden.

Vin, mat till stickningen – en av fördelarna med att hålla till på färjan.

Foto: Stefan Lindblom

– Om man löser en biljett eller har ett Turakort kan man sitta kvar på färjan hur länge man vill. Annars är det ingen mening eftersom en överfart bara tar 20 minuter, berättar Eva.

Närbild på senior-tura-biljett med färjebolagets logga Forsea.

En biljett och sedan kan man tura hur många gånger man vill.

Foto: Stefan Lindblom

Eva föreslog för de andra att de skulle träffas varannan tisdagskväll klockan 18 för att åka ett antal turer fram och tillbaka mellan Helsingborg och Helsingör samtidigt som de stickade.

Lotta Ellberg från Förslöv visar upp tröjan hon håller på att sticka för Charlotte Långberg från Klippan.

Foto: Stefan Lindblom

– Vi började med det ett år innan coronapandemin bröt ut. Vi brukar åka tre turer fram och tillbaka. Det tar sammanlagt ungefär tre timmar, men de som vill kan hoppa av tidigare om de har bussar eller annat de måste passa.

Kom av sig under pandemin

När coronaviruset spreds över världen våren 2020 blev det svårt att hålla stickningscaféerna på färjan Aurora eftersom bord och stolar togs bort och serveringen upphörde – allt för att stoppa smittspridningen.

Stickningen har fått ge plats åt landgångar eller smörrebröd när de stickande damerna intar en bit mat.

Förtäring blir det också, med sundsutsikt.

Foto: Stefan Lindblom

– Vi var en liten grupp som träffades någon enstaka gång under 2020, men det var inte alls som tidigare.

Det är ett trevligt sätt att umgås och det är gott om plats så vi behöver inte sitta trångt eller begränsa antalet deltagare

Elisabeth Magnusson kunde naturligtvis inte heller hålla stickcaféet i sin butik öppen så därför var behovet av att träffas och småprata över några garnnystan stort när träffarna på Aurora drog igång igen.

– Nu har vi bara träffarna här på färjan med ”Sticktura” som vi kallar det. Det är ett trevligt sätt att umgås och det är gott om plats så vi behöver inte sitta trångt eller begränsa antalet deltagare, berättar hon.

Britt ler glatt med händerna fulla av pölse och stickning och ölen framför sig. Runt halsen har hon en färgglad egenstickad halsduk.

Britt Jönsson passar på att äta en röd dansk pölse mellan varven. Halsduken hon har på sig har hon stickat själv.

Foto: Stefan Lindblom

– Och här kan man ta sig ett glas vin eller öl samtidigt som man stickar. Det kan man inte på landbacken. Där är det för torrt, säger Britt Jönsson från Helsingborg, som slagit sig ner vid ett av borden bredvid Elisabeth, med ett skratt.

Närbild på kvinnohänder med stickväskor.

Karakteristiska väskor avslöjar att kvinnorna ska sticktura.

Foto: Stefan Lindblom

Sticker ut från mängden

Redan när vi en kvart före avgången med Aurora klockan 18 kom till samlingen vid färjeterminalen kunde vi se att där fanns en grupp kvinnor som skiljde sig från mängden.

Kvinna i grön, stickad tröja handarbetar med ett turkos-grått garnnystan på bordet framför sig. Bakom henne ses andra stickande damer.

Zoritha Hyberg från Svanshall stickar på.

Foto: Stefan Lindblom

Det som förenade dem var att de samtliga hade små väskor som de förvarade sina handarbeten i som man inte brukar se bland vanliga resenärer. Skarpögda kunde även se en och annan sticka sticka upp ur väskorna.

Glatt leende kvinna i grön-blå hemstickad tröja med avancerat mönster. I bakgrunden ses sundet genom fönstret.

Inga-Karin Ivarsson från Ängelholm bär en bohuströja som hon själv har stickat.

Foto: Stefan Lindblom

Två av de första på plats var Inga-Karin Ivarsson och Katarina Worre från Ängelholm.

– Vi var med på stickturorna redan före pandemin. Det är bra att man inte behöver föranmäla sig. Det är bara att komma om man känner för det.

Se också: Så nyttigt är det att sticka - 5 hälsoeffekter

Så nyttigt är det att sticka - 5 hälsoeffekter
1:39

Efter reklamen: Så nyttigt är det att sticka - 5 hälsoeffekter

(1:39)

Slå på ljud

De är ett par av kvinnorna som kommer från andra städer än Helsingborg. Den här kvällen är det även handarbetsintresserade kvinnor som rest från Malmö, Landskrona och Klippan.

– Vi har även deltagare som kört ända från Simrishamn för att sticktura, berättar Elisabeth Magnusson.

Glatt leende kvinna har precis påbörjat en stickning med vitt garn. I bakgrunden syns andra stickande kvinnor.

Elisabeth Norlöv från Råå har lagt upp maskor och börjar sticka.

Foto: Stefan Lindblom

Männen lyser med sin frånvaro under den här kvällens sticktura.

– Tyvärr är det oftast så. Men för ett par år sedan var det faktiskt en man som brukade komma till mitt stickningscafé. Det var trevligt och det ledde till att samtalsämnena blev lite annorlunda än annars. Tyvärr flyttade han tillbaka till sitt gamla hemland Chile, berättar Elisabeth.

Närbild på stickande händer med en mobil som visar mönster i bakgrunden.

I dag är det lätt att ladda ner mönstret i mobiltelefonen.

Foto: Stefan Lindblom

Yngst i gänget

Medelåldern på de närvarande damerna ligger över 50 år. Men trenden är enligt Elisabeth att intresset för stickning och handarbeten går ner i åldrarna.

Elisabeth Cohen är med sina 36 år yngst av deltagarna på stickturan denna kväll.

Den yngsta i sällskapet med ett färgglatt garnnystan. Stickande damer och sundsutsikt från färjefönstren i bakgrunden.

Yngst i gänget. Natalie Cohen, 36, från Helsingborg.

Foto: Stefan Lindblom

– Jag lärde mig sticka i skolan på mellanstadiet, men sedan har jag haft ett långt uppehåll. När jag hörde talas om de här träffarna tänkte jag att det var något jag måste testa. I kväll är det andra gången jag stickturar, berättar hon.

Att sitta och sticka bland en massa andra som turar över sundet kan ibland bli lite stökigt. Det har hänt att någon som fått en eller två öl för mycket kommit fram till dem och velat prata.

Kvinna som stockar randiga strumpor på rundsticka.

Charlotte Långberg från Klippan stickar strumpor.

Foto: Stefan Lindblom

– Men det har aldrig varit någon som varit otrevlig. Det är bara trevligt när folk kommer fram och frågar vad vi håller på med, säger Eva Pamp och fortsätter:

– Det är också därför som vi valt att hålla stickturorna vanliga vardagskvällar. Det brukar vara lite lugnare då.

Öl, pölsor, färgglad strumpstickning, mobiltelefon och sax samsas om utrymmet på ett litet runt bord.

Tura-mässig förtäring till handarbetet.

Foto: Stefan Lindblom

Vid stickturorna börjar deltagarna oftast med att gå och handla en bit mat. Borden fylls av tallrikar med röda danska pölser med bröd, räkmackor och öl eller små vinflaskor.

Sedan kommer garnen och stickorna upp på borden.

– Det är kanske inte de mest avancerade mönstren som man stickar efter när man sitter så här eftersom de kräver full koncentration, säger Elisabeth Magnusson som genom åren även bidragit med mönster till Allers.

Tips och trender

Under båtturen är det många som kommer fram till Elisabeth Magnusson för att få råd och hjälp. En av dem är Elisabeth Olsson från Helsingborg.

En kvinna har gått fram till "stickledaren" och får hjälp att förstå mönsterbeskrivningen.

Elisabeth Olsson (stående) får hjälp med mönstret av Elisabeth Magnusson.

Foto: Stefan Lindblom

– Jag stickar en tröja som det ska vara en massa hål i. Det är det absolut svåraste mönstret jag stickat efter och därför är det skönt att kunna få hjälp, säger hon.

Det är det absolut svåraste mönstret jag stickat efter och därför är det skönt att kunna få hjälp

Som ett extra inslag arrangerar Elisabeth Magnusson även en tävling där det gäller att gissa rätt på vikterna på fyra garnnystan som hon har med sig. Vinnarna får ett rabattkort i hennes butik.

Ett 30-tal kvinnor samlade kring båten små bord, med sina stickningar.

Någon föranmälan behövs inte och alla får plats.

Foto: Stefan Lindblom

Via henne får de även tips om vilka trender som är aktuella just nu inom stickning.

– Intarsiastickning som innebär att man stickar in färgklickar eller motiv börjar komma allt mer. Bland garnen är det mohair som varit inne en tid. Dessutom har det kommit ett par riktigt intressanta danska designers de senaste åren.

Se också: Sticka hålmönster i tre enkla steg

Efter reklamen: Sticka hålmönster i tre enkla steg

Slå på ljud

Vid 21-tiden är de flesta nöjda och lämnar Aurora över landgången för den här gången. Om 14 dagar är det dags för nästa sticktura.

– Det ser vi fram mot, säger Susanne Jönsson från Landskrona som åkt till Helsingborg tillsammans med väninnan Katarina Roos från Rydebäck.

– Det är andra gången vi är med och det har gett mersmak.