Jag löste sommarens värsta plåga – med hjälp av en vanlig krukväxt

Se också: 5 fridlysta djur i Sveriges natur

När värmen kommer öppnar vi dörrar och fönster för att vädra ut den dammiga vintern och släppa in det ny och friska. Tyvärr kan det ofta innebära att vi också, bokstavligt talat, öppnar dörren för ovälkomna besökare i våra hem. Allt som kan krypa eller flyga in över din tröskel gör det gärna, och rör det sig dessutom om hungriga blodsugande varelser, ja då kommer de garanterat ta tillfället i akt.

Jag råkar vara den sortens människa som drar till mig mygg som en magnet. Jag har varit med om att sitta i stora sällskap där någon enstaka fått ett eller två bett, medan jag utan undantag blivit som en mänsklig nåldyna – med andra ord sönderstucken. Lägg till att jag dessutom är allergisk mot myggbett, så kan du snabbt räkna ut att jag är villig att göra vad jag kan för att undvika att bli stucken.

I förebyggande syfte är jag noga med att aldrig missa att ta allergitabletter, på våren och sommaren ofta i dubbel dos. Ger jag mig ut på en promenad där jag vet att det kan finnas mygg så garderar jag mig alltid med någon form av myggspray, som sprayas både före, under och efter promenixen.

Får jag trots det några bett så är det kortisonsalva och salubrin för hela slanten som gäller.

Inhandlades i matbutiken

Men då återstår ändå ett problem, för jag gillar – precis som så många andra – att sova med fönstret öppet. Hemma på östkusten så är det balkongdörren som öppnas, och på landet på västkusten är det sovrumsfönstret som får släppa in friskluften. Problemet är bara att myggen gärna kommer in samma väg, och gärna attackerar en när man sover som allra djupast.

Under åren har jag testat allt från myggnät och dito sänghimmel, till att sova fullt påklädd – en utmaning när det är värmebölja, minst sagt. Men så kom den med stort D in i mitt liv: doftpelargonen. Dr Westerlund.

Min moderplanta inhandlades i förbifarten på min lokala Lidl efter att jag läst något om den i någon form av media, för en sisådär tio år sedan. Det är en inte jättevacker växt som lätt blir spretig. Min har en doft av citrus, nästan som citronella, som inte luktar förrän man tar i den. Den kan då lukta ganska starkt, men jag gillar doften och vet att den dessutom är övergående – för mig i alla fall.

Det är nämligen min Dr Westerlund som är mitt hemliga vapen mot myggen (och en hel del andra kryp, för den delen), för de å andra sidan gillar inte alls den stickiga citrusdoften. Om jag ska ha ett fönster eller en dörr öppen ser jag alltid till att ha en av mina plantor från doftpelargonen vid öppningen, och om det går, som på balkongen, gärna en precis utanför också.

Och peppar, peppar, det fungerar! För jag har inte fått ett enda myggbett när jag sover, på många år nu.

Ska man sitta ute på kvällen kan man med fördel ta lite i plantans blad för att få doften på sig, och dessutom gärna ta med den ut och ställa på bordet eller i direkt närhet till där man sitter.

Förutom att vara magisk mot mygg, så är det här dessutom en planta som snart betalar för sig själv. För sällan har jag stött på en växt som så villigt överlever i alla sorters miljöer. Jag har satt små kvistar rakt ner i en kruka med jord och fått en stor buske, jag har satt skott i vatten som fått flera decimeter långa rötter på bara ett par veckor och jag har haft bortglömda plantor som inte fått vatten på över en månad och ändå kämpat vidare.

Så inför den varmare säsongen tänker jag ge min trofasta doftpelargon, i alla krukor den numera bor, sprillans ny jord, lagom med vatten och placera var och en där de får lagom med sol – och vid balkongdörr och fönster där de kan fortsätta hjälpa till att hålla myggen borta.