Clownen Manne fyller 80: ”Varje föreställning är ett avsked”
Att Manne af Klintberg, 79, överhuvudtaget lever är en gåta. När vi promenerar mot hans barndoms lekpark Humlegården i centrala Stockholm berättar han att han bröt näsan där en gång när han åkte kälke som barn och åkte rätt in i en bom. Utöver det har han krossat tre fingrar med 20 års mellanrum, för att nämna några saker.
Och det var faktiskt olyckorna som till sist förde in honom på clownspåret och gjorde att han i dag är Sveriges meste clown med flest år i branschen av alla clowner i Sverige. I 53 år har han uppträtt som Clownen Manne.
– Allting som hände fram tills att jag hamnade där pekade på det. Hela min barndom var jag en väldigt vild unge, säger Manne.
Han kommer ifrån en adlig juristfamilj där det uppmuntrades att man skulle bli något, som det heter. Som 15–16-åring var Manne inne på att bli präst.
– Jag läste latin och grekiska för att jag tyckte att det var en bra start och så läste jag hela Bibeln eftersom min konfirmationspräst sa att läser man ett kapitel om dagen så tar det tre år och tre månader att läsa Bibeln. Jag gjorde det på tre år blankt, säger han och fortsätter:
– Jag har haft väldigt nytta av det faktiskt. Det är hemskt bra att kunna den bibliska historien. Det är väldigt mycket ihopsamlat ifrån gammal klokskap.
Olyckan ändrade allt
Kanske var det högre makter som hjälpte Manne den gången han faktiskt var nära på att dö?
På sportlovet, sista terminen före studenten, krockade Manne med sin lillebror när de spelade bandy. Ingen hade hjälm på den tiden och hans huvudet studsade mot isen.
Manne af Klintberg
Ålder: Fyller 80 år den 28 juni.
Bor: I Stockholm.
Familj: Frun Karin, 71, barnen Juli, 56, Maria, 50, Olle, 44, och Anders, 35. Fem barnbarn.
Gör: Clown sedan 53 år tillbaka.
Fritidsintressen: Bygger så kallade skulpturala möbler, akrobatiska möbler. ”Mina stolar har två fötter till exempel. Sedan gör jag även ljudande trä”.
Aktuell med: Uppträder med showen Ett rent nöje med Parkteatern, med premiär i dag den 7 juni. Firar dessutom 50 år med Parkteatern.
Efter studenten ryckte han in i lumpen och under sommaren, dagen före skördepermissionen, skulle de gå två mil med packning och vapen. Då drabbades Manne av en fruktansvärd huvudvärk och gick till ”sjukan”, som det kallas för. Just den här dagen jobbade en veterinärmedicinstudent.
– Där jag fick välja mellan en bafucin och en magnecyl. Han trodde att jag ville ”jolla” från marschen och förstod inte hur illa däran jag var, säger han.
Efter en mil marsch svartnade det. Manne hade blivit tillfälligt blind.
– Så en kamrat tog mitt vapen och en annan min packning och sen höll jag i ryggsäcken på en vän och fortsatte. Han sa: ”Nu måste du till sjukhuset!”. ”Nej, jag måste hem. Se bara till att jag inte ramlar på uppställningen i morgon, för jag måste med tåget”, sa jag.
Och så blev det.
Jag höll på att stryka med
Hemma hos pappa Rolf och mamma Carin blev symptomen först bättre, för att sedan förvärras. Manne skjutsades till Sabbatsbergs sjukhus och sedan vidare till Södersjukhuset där den neurokirurgiska avdelningen var stängd. Till slut hamnade han på Karolinska sjukhuset där han träffade en skicklig neurokirurg som räddade hans liv.
– Jag hade fått en dubbelsidig subduralhematom, en blodutgjutning mellan hjärnhinnorna, säger han och pekar mot sin ärrade hjässa.
– Jag höll på att stryka med. Hjärnan var hopklämd som en tvättsvamp. Trycket var jättestort!
Det blev en operation, sedan ytterligare en.
– De lyckades inte få ut väskan innan det koagulerat, så det blev en operation till när de med en slags virknål försökte få ut de sista resterna. Och så fick jag ett råd från en opererande läkare som sa att du måste dricka mycket kaffe. Jag drack te på den tiden, men jag började dricka kaffe. Han sa att det löser upp det koagulerade vätskan mellan hjärnhinnorna.
Så tack för kaffet?
– Ja.
Efter olyckan var det fritt fram för Manne att bli det han ville. Föräldrarna var bara glada att han levde.
Av en slump kom han in på en mimpedagogutbildning. Han hade inte ens ansökt formellt och de andra eleverna hade redan gått i ett och ett halvt år. En vecka efter start var han i kapp sina skolkamrater.
– Det betyder att de inte hade lärt sig särskilt mycket.
Eller att du var naturbegåvning också, tänker jag?
– Ja, det kan man också säga, men... jag definierade mig nog som folkdansare på den tiden. Jag visste vad höger och vänster hand var för någonting och vad som hände om man lutade sig åt det ena, eller åt det andra hållet.
Dottern föddes döv
Det var tack vare dottern Juli som Manne började med mim överhuvudtaget. Juli föddes döv och från första stund Manne såg henne har hon betytt allt.
– Jag släppte allt och såg vad jag kunde göra för att få i gång hennes språk.
Teckenspråket har blivit Mannes signum på scen. Han tecknar och pratar samtidigt för att göra sina föreställningar och tv-program tillgängliga för alla.
Manne skilde sig från Julis mamma, konstnären Beatrice Heybroek, när Juli var tre år. Då fick Manne ensam vårdnad.
– När Beatrice blev gravid sa hon ”jag har inte tid att ta hand om ett barn. Jag vill komma in på Konsthögskolan”. Då sa jag att det är inga problem, jag tar hand om barnet, vad som än händer – och så gjorde jag det.
Sen var du pappa på heltid?
– Hon kom in på förskola så småningom, men det är klart att jag tog hand om henne. Jag såg till att hon hade bytt blöja, hade torra kläder på sig, fick mat, morgon, middag och kväll.
Jag tänker att det var lite ovanligt under slutet av 60-talet, början av 70-talet?
– Det var ovanligt. Men den här smällen i skallen gjorde att jag kunde göra ovanliga saker. Jag behövde inte bli något längre. Det räckte att jag levde. Då kunde jag göra lite vad jag ville.
När Juli var fem år dog hennes mamma Beatrice hastigt. Hennes död är fortfarande en stor sorg för Manne, men i dag är han glad att de skildes som goda vänner och fortsatte att vara varandras bollplank även när deras kärlek tog slut.
Frun Karin blev teckenspråkstolk
När Beatrice dog hade Manne redan träffat sitt livs kärlek, hälsingebördiga Karin på Delsbostämmans dansgolv. I augusti har de varit gifta i 53 år och de har fått tre barn tillsammans, Maria, 50, Olle, 44, och Anders, 35.
Karin är i dag pensionär men jobbade som teckenspråkstolk, tack vare mötet med Manne och Juli.
– Vi träffades strax innan Juli skulle fylla tre år. De satte i gång och kommunicerade, helt obehindrat. Jag bara tappade hakan!
Har Juli kallat Karin för sin mamma under sin uppväxt?
– Hon har två olika beteckningar. Hon säger ”mamma” till Karin och ”min riktiga mamma” till Beatrice. Men sen har Karin adopterat henne så hon har samma status som de andra ungarna.
Juli är i dag fast anställd på SVT språk och tillgänglighet och det märks att Manne är stolt när han pratar om henne och sina andra barn.
Vi har inte bråkat en enda gång
Dottern Maria och sonen Olle är även de clowner. Sedan 1990-talet har de då och då turnerat ihop med sin pappa.
Hur är det att jobba med sina barn?
– Det är underbart! De sätter verkligen guldkant. Det blir roligare på jobbet. Hittills har vi jobbat ihop i snudd på 20 år och vi har inte bråkat en enda gång.
Var det självklart för dem att bli clowner också?
– För Maria har det nog varit självklart att stå på scen. Hon är teaterchef i Huddinge för Teater Sláva, som arbetar väldigt mycket med fysisk teater. Olle är musiker i grunden. Han är riksspelman på fiol, men också utbildad psykolog. Vi har en massa erfarenheter och en massa lästa texter som ger en stabil grund till att vi vet vad vi gör.
Anders då, vad gör han?
– Han gör musik till filmer och tv-program, säger Manne och berättar att Anders började jobba med kompositören Matti Bye, skådespelerskan Birgitta Anderssons son, som gjort filmmusik till många stora filmer och tillsammans har de bland annat gjort musik till tv-serien Young royals, som blev en storsuccé utomlands.
– Nu får Anders mer och mer jobb i sitt eget namn, men han och Matti samarbetar fortfarande, säger Manne.
Visste du att?
Manne af Klintberg kommer från en familj med flera framgångsrika personer. Han är yngre bror till formgivaren Gunila Axén, 84, som hade en nyckelroll i etableringen av Polarn O. Pyret, som i många år drevs av Gunilas svägerska Katarina af Klintberg, 83.
Hon är gift med Mannes storebror, folklivsforskaren Bengt af Klintberg, 86. Deras tre barn är framgångsrika inom media. Dottern, Karin af Klintberg, har bland annat gjort dokumentär-serien Kungen och jag på SVT (2023).
Bananens betydelse i showerna
Han och hustrun Karin har även berikats med fem barnbarn. Det äldsta barnbarnet Hjalmar, 20, Olles son, har precis kommit in på mimlinjen.
Han går i dina fotspår?
– Han sökte och kom in och fick göra alla proven. Det var inte som jag, som halkade in på ett bananskal.
Apropå bananskal. Vad har bananen för betydelse i dina shower?
– För mig är bananen nästan helig, i sin sötma.
Jag äter banan varje dag
För den som inte är bekant med Clownen Manne är bananen central i hans föreställningar. Barnsången Skala banan, Familjen Addams signaturmelodi, är i dag synonymt med Clownen Manne och han har ätit över 10 000 bananer på scen. Trots det har han inte tröttnat.
– Jag äter banan varje dag. Den ingår i min fruktsallad som är en del av min frukost, säger han och ler.
Bananen är en perfekt komisk rekvisita, som kan se ut som en pistol eller en telefon och den har uppskattats av alla utom den gången Manne fiskade upp en banan ur byxan som han åt upp, när han besökte en föräldraförening i Vancouver, Kanada.
– De tyckte inte att jag fick äta banan, för att de tyckte att det var oanständigt. Jag förstod ingenting. Jag förstår fortfarande ingenting, skrattar han.
Du firar 80 år i sommar och 50 år med Parkteatern. Hur ska det firas?
– På Parkteatern är allt som vanligt, vi gör en föreställning som heter Ett rent nöje, som består av några klassiska clown-entréer. Vi har en tvättmaskin som är lite för effektiv. Saker krymper om man gör fel. Fiolen, min näsduk och Marias jacka blir väldigt små, men som tur är så är Maria fiffig, allting ordnar sig till slut.
Clownen Mannes clownkalas
Den 10 augusti är det Clownkalas för Manne i Vitabergsparken i Stockholm för att fira Manne 80 år i livet och 50 år med Parkteatern.
– Den föreställningen blir inramad av en orkester som spelar sydamerikansk musik, avslöjar han.
Själva födelsedagen den 28 juni ”är lite stulen”, som Manne kallar det. Då har kommunpolitikerna i huvudstaden bestämt att Ett rent nöje ska göras i Stadshusparken.
– Jag kommer att fira några dagar senare på vår släktgård där vi har byggt en dansbana.
Du har inga planer på att gå i pension?
– Jo. Vi ska först passera det här med 80 och 50 och så där, sen får vi se.
Kommer det att bli någon avskedsföreställning då?
– Varje föreställning är ju egentligen ett slags avsked. Man får bara vara glad så länge det funkar. Jag har ju sagt åt alla i omgivningen, framför allt Maria och Olle, att de får tala om för mig när det inte funkar, för jag kommer inte märka det.