Judi Dench i filmen om drottning Victoria och Abdul

Den unge mannen var märkbart nervös, och vem kunde förebrå honom? Han – en vanlig indisk tjänsteman utan vare sig titlar, makt eller pengar – skulle få träffa regenten över det största imperium som mänskligheten någonsin hade skådat.

Det hela var så osannolikt att han fortfarande inte riktigt förstod det, trots att han nu stod och väntade i drottningens eget ståtliga mottagningsrum.

Så öppnades dörrarna och drottningen gjorde entré. Tjänarna bugade och den 66-åriga Victoria slog sig ner vid ett bord.

Den unge mannen kände svetten tränga fram under den hårt virade turbanen och hans händer darrade när han höll fram sin gåva till henne – ett ceremoniellt guldmynt som han hade haft med sig från hemlandet.

Drottningen verkade måttligt intresserad. Hon betraktade myntet lite avmätt och tackade sedan för vänligheten.

Vänskap uppstod

Och det kunde ha slutat där. Han kunde ha blivit ännu en av dessa hundratals undersåtar som flimrar förbi obemärkt och glöms bort. Ännu en tjänare i mängden.

Men så blev det inte. Någonting hände den där junidagen 1887, något som varken han eller hon kunde förklara.

Deras blickar möttes och någonting uppstod mellan dem. Till en början kanske mest nyfikenhet, men så småningom något mycket djupare, en vänskap och förtrolighet som den åldrande drottningen inte kände för någon annan, inte ens sina egna barn.

”Han kallas Abdul Karim och är lång med en fin och allvarlig uppsyn”, skrev drottningen i sin dagbok samma kväll.

Drottningen intresserad av Indien

Och att den 24-årige indiske tjänaren hade gjort intryck på den 66-åriga drottningen visade sig bara två dagar senare då hon kallade honom åter till Buckingham Palace. Victoria var genuint intresserad av Indien, ett rike hon var kejsarinna över men aldrig hade sett med egna ögon. Hon ville veta allt om kulturen, sedvänjorna och människorna och Abdul försökte förklara så gott han kunde på sin bristfälliga engelska.

Blev hennes personliga lärare

Det här mötet skulle följas av fler, många fler. Efter bara några månader var Abdul Karim en regelbunden gäst vid drottning Victorias sida. Snart beslutade hon också att han skulle bli hennes personliga lärare och ge henne dagliga lektioner i hindi och urdu.

Abdul Karim var förstås överlycklig över drottningens utnämning. ”Det var en dag jag aldrig ska glömma”, skriver han i sin dagbok. ”Jag är evigt tacksam inför gud och ska be för ett långt och lyckligt liv för Hennes majestät.”

Abdul fick resa med drottningen

Drottningen älskade umgänget med sin ”munshi”, lärare, som hon kallade honom. Hon njöt av deras dagliga lektioner och tog med honom på sina resor. Snart förärade hon honom ordnar och fina titlar och han fick sitta med vid hennes middagsbord. Han blev hennes närmast förtrogna och mest älskade vän.

”Jag tycker så mycket om honom. Han är god, vänlig och förstående och är en stor tröst för mig”, skriver hon i ett brev till sin svärdotter Louise.

Från tjänare till upphöjd gentleman

Drottningen ordnade också så att Abdul Karims fru och mamma kunde komma till England och hon skänkte honom en bit land och ett stort hus där han kunde bo, nu som upphöjd gentleman med egna tjänare.

Så långt är berättelsen om Victoria och Abdul en solskenshistoria om vänskap och tillgivenhet. Men som i alla sagor lurar också illvilja, avundsjuka och falskhet i bakgrunden.

Vänskapen uppfattades olämplig

Drottningens familj och hovet i övrigt hade liten, för att inte säga obefintlig, förståelse för den osannolika vänskapen mellan drottningen och hennes 42 år yngre lärare. Den allmänna uppfattningen var att relationen med Abdul var ovärdig och direkt olämplig.

Det var hans enkla bakgrund som spökade. Han var uppvuxen under tämligen enkla förhållanden och hade arbetat som lägre tjänsteman på ett fängelse när han av en tillfällighet blev utvald att resa till England.

Dessutom var han både indier och muslim och det är ingen överdrift att säga att rasismen och intoleransen mot andra religioner var utbredd och allmänt accepterad i Europa under mitten och slutet av 1800-talet. Att Englands monark umgicks så intimt med en mörkhyad man sände chockvågor genom det förstockade etablissemanget.

Till och med hennes egna barn tog avstånd från Abdul Karim och menade att det var under deras värdighet att sitta vid samma bord som han.

Victoria var ursinnig

Av dagboksanteckningar och vittnesmål från tiden förstår vi att Victoria var ursinnig över trakasserierna mot sin favoritbetjänt. Gång på gång tog hon Abdul Karim i försvar och fördömde den rasistiska motvilja som riktades mot honom. Den typen av inskränkthet och översitteri var inte acceptabel, slog hon fast.

”Att påstå att munshi är av låg börd är verkligen en skymf. Abdul är förkrossad över att bli baktalad på det sättet. Drottningen är så ledsen över munshis käns lor”, skriver hon i ett brev till en av sina undersåtar.

Drabbades av blodpropp

Och är man drottning så är man, då gör man som man vill. Relationen till Abdul fortsatte att blomma under många år, trots det massiva motståndet inom hovet. Han lärde henne tala sitt modersmål, lagade indisk mat åt henne och var ständigt vid hennes sida. De var kort och gott bästa vänner.

I januari 1901 befann sig den då 81-åriga drottningen på sitt slott på Isle of Wight när hon drabbades av en blodpropp och dog. Abdul Karim var förkrossad. Han sörjde djupt och var den sista person som såg henne innan kistlocket skruvades på och den döda drottningen fördes bort.

Hämnades efter begravningen

Abduls fiender såg nu sin chans och de väntade inte länge på sin hämnd. Under begravningen satt han bland furstar, prinsar och kejsare. Sedan, bara några dagar senare, blev han avskedad och skickad ur landet av den nytillträdde kungen Edvard – Victorias egen son.

Kungen beordrade sedan att alla spår efter den indiske tjänare skulle förstöras. Det berättas om ett stort bål där brev, foton och dagböcker brändes, men efter 14 års tjänst hos drottningen gick det självklart inte att helt radera ut minnet efter Abdul Karim.

Nu skrivs det bestsellerböcker om Abdul och Hollywood producerar storfilmer om hans relation till drottningen.

Victoria och Abdul fick kämpa mot dåtidens inskränkthet och fördomar, men det är väl sant som det heter i ordspråket: omnia vincit amor – kärleken övervinner allt.

Fotnot: Filmen ”Victoria & Abdul” har premiär den 22 september.

Text: Jakob Hydén  Foto: IBL