Lars Lerin och Junior om äktenskapskrisen: Har varit ganska plågsamt

Se också: Lars Lerin och Juniors kärlekssaga

Att konstrasterna är stora mellan den timida, värmländska konstnären från Munkfors och den färgstarka, fartfyllda brasilianaren från storstaden Piaui är ingen nyhet – vare sig för de själva eller för andra människor.

Trots sina olikheter har de varit ett par sedan 2007, gifta sedan 2009 och har fyra barn tillsammans.

– I vårt fall verkar ju ordspråket ”motsatser attraherar” verkligen stämma – även om det har varit och är en utmaning. Att det skiljer 23 år mellan oss tror jag inte har haft någon större betydelse – däremot har kulturchocken och att vi är så pass olika som personer märkts mycket i vårt förhållande, menar Lars Lerin.

Manoel Junior Lerin instämmer.

– Ja, det är ju betydligt fler skillnader än likheter mellan oss, säger han. Att Lars är introvert och jag extrovert råder exempelvis ingen tvekan om. Samtidigt har vi helt olika bakgrunder.

Junior växte upp med sina föräldrar och tio syskon och när han som 15-åring berättade att han är homosexuell tog hans mamma och framför allt pappa avstånd från honom.

– De kunde inte acceptera min läggning. Därför flyttade jag redan i så ung ålder ihop med min dåvarande kille och det tog tid innan jag kunde hälsa på hos min familj igen.

Lars förhållande med den norska konstnären Yngve Henriksen tog slut år 2000 och efter att ha flyttat hem från Lofoten till sitt Värmland igen var han singel i sju år.

– Jag dejtade en del män, utan att lyckas träffa någon som jag fastnade för. Det var väldigt svårt att träffa rätt och det är klart att det fanns funderingar över om jag skulle få leva ensam resten av livet. Jag mådde inte särskilt bra under långa perioder, vilket förstås var jobbigt, säger Lars.

Fick kontakt genom Lars Lerins granne

På den tiden bodde Lars i ett hus i Östra Ämtervik. En av grannarna var en kvinna som kommer från Brasilien. Hon kände en man i sitt hemland, som också var singel och letade efter kärleken.

– Både Junior och jag var nyfikna och fick vinka till varandra i ett videosamtal. Men kommunicera kunde vi inte göra. Han pratade bara portugisiska och ingen engelska alls. Men jag tyckte att han såg mycket trevlig ut och köpte en flygbiljett till honom så att vi kunde träffas, berättar Lars.

– Men innan vi möttes första gången skrev vi brev till varandra flera månader. Lars skrev på engelska, en vän till mig översatte och gjorde detsamma med det jag skrivit på portugisiska. Jag tyckte att han verkade vara så snäll och positiv. Och det intrycket stämde till hundra procent. Han är en person som jag tror att alla skulle vilja ha i sitt liv, framhåller Junior.

Under de dejter som Lars gick på innan han träffade sin blivande man kände han inget pirr. Junior blev han attraherad av direkt.

Junior åkte fram och tillbaka till Brasilien några gånger, delvis beroende på uppehållstillstånd. Efter att paret gifte sig 2009 har han varit kvar hela tiden.

– Jag kände tidigt att det fanns något där mellan oss. Junior är också omtänksam och kärleksfull. Men det tog väldigt lång tid att vänja sig vid varandras vanor och behov. Att acceptera våra olikheter och anpassa oss efter varandra. Det är en lång process som jag ärligt talat tycker är ganska plågsam och är inget jag vill uppleva igen. Med andra ord är det bäst att jag håller mig kvar hos honom nu, skämtar Lars.

Lars Lerin: Därför ansökte jag om skilsmässa

Mycket har handlat om att inte försöka ändra på varandra för sin egen vinnings skull.

– Det är klart att det underlättade mycket när jag lärde mig svenska efter att ha flyttat hit, så att vi kunde prata med varandra. För oss har det varit väldigt viktigt att kommunicera så mycket som möjligt för att få en större förståelse för vad den andra tycker och tänker. Sedan har det varit många diskussioner om olika saker, menar Junior.

– Framför allt i början var det en stor omställning för oss båda. Junior är ju mycket mer spontan än mig, en färgstark person som älskar dans och fest. Han lever mer för stunden och att passa tider är inte den största styrkan, skrattar Lars.

– Lars är väldigt lugn och eftertänksam. Och han kommer alltid i tid. Jag är ju van från mitt hemland att om vi bokar att göra något klockan åtta, kan klockan mycket väl bli nio eller tio i stället. Sådant är inte alls lika noga där som i Sverige. Fast jag tycker faktiskt att jag har blivit bättre på att passa tider på senare år, ler Junior.

– Nja, men det skulle vara det lilla då, kontrar Lars med ett skratt.

Junior har ett hetare humör och kan blixtra till fort. Men det går oftast över snabbt. Lars är å andra sidan långsint …

– Jag brukar gå runt och samla på mig en del innan jag visar min irritation, det är ju inte heller helt optimalt. Ibland har det varit mycket tjafs på grund av våra olikheter. Men det mår ju ingen av oss bra av. Då gäller det att inte ha för mycket prestige och våga erkänna när man har fel. För några år sedan var jag så arg på våra bråk att jag agerade i affekt och lämnade in en skilsmässoansökan. Sedan ångrade jag mig och vi pratade ut ordentligt. Då märktes det tydligt att vi har en stark kärlek mellan oss.

Föräldrar till fyra barn

Mest drivande av makarna är Junior. Lars beskriver sin man som en riktig ”doer”. Bland mycket annat när det gäller barnfrågan. Junior är biologisk pappa till sönerna Rafael och Gabriel, som är tio respektive nio år. Dessutom har de två sexåriga tvillingtjejer som heter Iris och Gerd.

– Utan Junior hade vi inte haft barn i dag. Han längtade verkligen efter att bli pappa och jag är så glad över att han övertalade mig. Först tyckte jag att jag var för gammal, hade ju passerat 60 år. Men nu är det helt fantastiskt att ha familj, ler Lars.

Innan var han övertygad om att spralliga Junior skulle vara mycket av en lekledare.

– Men han är faktiskt ganska sträng mot barnen, vill ha mycket ordning och reda. Man kan säga att jag mer fått rollen som lekledare. Det är också jag som oftast skjutsar dem till olika aktiviteter. Sönerna håller på med både ishockey och innebandy på vinterhalvåret och med fotboll på sommarhalvåret. Det är kul att de har något sådant att göra.

Sedan flera år tillbaka bor paret i ett hus på Hammarö, alldeles intill Vänern och någon mil till Karlstad. Lars ägnar mycket tid åt att måla i sin ateljé. Men han spelar också in sina populära programserier för SVT, som haft olika teman. Senast var det Lerin på äldreboendet.

I dessa medverkar också Junior – som till vardags arbetar som intendent på Lars konsthall Sandgrund i Karlstad.

– Det är roligt att jobba ihop och kul att Junior har blivit så populär bland svenska folket. Jag blev imponerad av honom då han i vintras lärde sig åka längdskidor i SVT-programmet Mot alla odds. Och Let’s dance har ju länge varit en dröm för honom att vara med i. Han är väldigt duktig på att dansa, säger Lars.

– Det är helt underbart att arbeta tillsammans med Lars, jag känner mig alltid så trygg då, berättar Junior.

Han gillar utmaningar, att testa på och lära sig saker som han inte gjort tidigare.

– När det gäller skidåkningen ska jag öva upp min teknik så att jag kan åka hela Vasaloppet om två år. Och dansa fick jag inte hålla på med när jag var yngre, pappa tyckte att det bara var för tjejer. Men jag får ta igen det nu.

Parets nya projekt – öppnar konsthall

I sommar öppnar de en ny konsthall i norska Kragerö – som blir nästan lika stor som Sandgrund. Lars är populär även i vårt västra grannland.

– Det ska bli väldigt roligt och spännande. Kanske kommer Norges drottning Sonja dit också, ler han.

I höst ger Lars även ut en ny barnbok. Den handlar om Juniors uppväxt i Brasilien. Dit åker Junior oftast själv för att hälsa på sina släktingar. Men i julas var alla i familjen utom döttrarna med.

– Min pappa dog för tio år sedan, men jag har en bra relation med mamma och mina syskon i dag, berättar Junior.

– Brasilien är ofta lite för varmt för min smak. Men det finns många fina miljöer och jag tycker om att fotografera. Sedan blir det ofta snabbt in i luftkonditioneringen, skrattar Lars.

Chansen att han, precis som maken, skulle delta i Let’s dance är närmast noll. Men en svängom i hemmet kanske inte borde vara någon konst att ställa upp på för Lerin den äldre …