Louise Hoffsten: Jag vill inte prata mer om ursinnet
Tidigare har Louise Hoffsten tackat nej till tv-program som Stjärnorna på slottet, Melodifestivalen och Så mycket bättre. Och en av orsakerna har varit deras fullspäckade scheman och höga tempon som inte är så enkelt att få ihop med livet som MS-sjuk. Men nu har den 53-åriga sångerskan medverkat i alla tre – något hon är både glad och stolt över.
– De tio dagarna på Gotland då vi spelade in Så mycket bättre är helt klart bland de jobbigaste jag varit med om, men samtidigt bland det roligaste programmet jag medverkat i. Det var helt fantastiskt och är absolut inget jag ångrar, säger Louise.
Så mycket bättre
Under de drygt 30 åren som hennes karriär pågått har Louise levererat många hitlåtar och hon tyckte att det var både överraskande och häftigt att få höra de andra artisternas tolkningar av hennes låtar.
– Det här är ett av mina absoluta favoritprogram på tv. Jag kände egentligen ingen av de andra innan, men vi kom varandra väldigt nära och jag hoppas verkligen att vi kan hålla kontakten även efteråt, säger hon.
Under inspelningen var det full fart från tidig morgon till sen kväll.
– Jag valde att inte vara med på alla aktiviteter utan vilade när jag kände att det behövdes, säger Louise.
Hon berättar vidare att hon har mått bra på senare tid och inte haft något skov av sjukdomen på 2–3 år. Det är den längsta perioden sedan hon drabbades av MS år 1996. När Louise fick diagnosen för den obotliga sjukdomen trodde hon att karriären var över. Men även om det fortfarande är smärtsamt har hon lärt sig att acceptera situationen och att göra det bästa av den.
Läs också: Louise Hoffsten: Jag mår mycket bättre
– Vi bär alla på någon form av redskap i livet och det gäller att på något sätt bli vän med den delen också – även om det är fruktansvärt jobbigt. Jag har lärt mig att livet inte tar slut även om man drabbas av en allvarlig sjukdom. Det blir till något annat, i vissa fall kanske till och med bättre, säger hon.
Frustrerad och arg
Louise har många gånger varit både arg, ledsen och frustrerad. Och det har tagit tid att kunna hantera.
– Sådant som jag inte kan påverka är bättre att inte försöka ödsla en massa energi på. Sjukdomen har varit som en skola för mig, där jag fått verktyg som jag lärt mig att hantera varefter. Nu vet jag vad jag behöver för att må bra, samtidigt som jag fått otroligt mycket bra hjälp av vården och de bromsmediciner som finns i dag, säger hon.
För Louise är sömn, motion och en bra kost väldigt viktigt för att må bra. Det brukar bli simning, promenader och styrketräning tre gånger i veckan.
– Jag måste röra på mig så mycket som möjligt för att hålla musklerna i schack så att de inte förtvinar, säger hon.
Läs också: Louise Hoffsten om Så mycket bättre: Det är smärtsamt;
Planering och bra förberedelser underlättar också vardagen.
– Den kroniska hjärntröttheten gör att jag måste hushålla med mina krafter och lägga energi på det som är viktigt. Och stress är något jag undviker så mycket som möjligt, säger hon.
Hon poängterar att det är viktigt att tillvara de bra stunderna i livet.
– Jag vill inte prata mer om rädslan, ursinnet och ångesten. Jag är trött på att på älta detta, säger hon. Det är vad det är.
Familjen är viktig
Louise träffade sin make Dan Bratt år 2002 på en gala i Malmö till gitarristen Fjellis Fjällströms ära. Hon skulle sjunga och Dan skulle vara konferencier.
– Han är mitt stora stöd i livet och har hjälpt mig att ta mig igenom mycket jobbigt, framhåller Louise.
Paret gifte sig 2003 och samma år föddes deras son Adrian. Och i år fyller sonen 15 år på juldagen. Något som är smått ofattbart för henne.
– Jag börjar få ångest för den dagen han ska flytta hemifrån, säger hon med ett skratt. Men förhoppningsvis dröjer det flera år till.
Annars har Louise inte mycket åldersnoja. 50-strecket passerades ju för tre år sedan.
– Jag är mest tacksam för den fina familj jag har och över att kunna fortsätta jobba med det jag tycker är roligast i livet, säger hon. Att man finns kvar och blir äldre är ju ändå något positivt.
Uppväxt med musik
Louise växte upp i Linköping och kom tidigt i kontakt med musiken genom sin pappa Gunnar som spelade piano och trumpet samt komponerade egen musik. Dessutom drev han två skivaffärer i hemstaden. Men det var mamma Marianne som fick Louise att börja sjunga.
– Hon kunde många roliga snapsvisor som jag gärna sjöng också. Det låter som att vi hade en massa fester, men så var det inte, säger hon med ett skratt. Pappa tyckte att jag sjöng rent, som han sa, och började lära mig olika evergreens.
Louise syns ofta med munspel på scenen men enligt henne själv är hon inget vidare på att spela det egentligen.
– I själva verket är jag rätt kass för jag kan bara en fras som jag jämt kör med, säger hon med ett skratt.
Saknar sina föräldrar
Pappa Gunnar dog år 2010 och i våras gick även mamma Marianne bort. Men de finns ofta i hennes tankar.
– Jag saknar dem väldigt mycket och tänker på dem varje dag, berättar hon.
Louise har bott i Stockholm nästan hela sitt vuxna liv, men säger sig ändå vara östgötska och Linköpingstjej i själen.
– Jag brukar hälsa på min bror Lars och mina vänner i staden så ofta jag kan, berättar hon.
Hennes syster Karin bor i USA men de hörs nästan dagligen per telefon.
Läs också: Görel Crona: Vi var torparbarn och de herrgårdsfamilj
Deltog i melodifestivalen
År 2013 ställde hon upp i något hon aldrig trodde sig göra – nämligen Melodifestivalen. Med bidraget Only the dead fish follow the stream röstades hon fram direkt till final där hon placerade sig som femma.
– Jag tyckte att Melodifestivalen var helt värdelös under många år och såg ingen anledning till att vara med där. Men det visade sig vara en väldigt rolig upplevelse och jag fick många positiva känslor, säger hon.
Läs också: Marika Carlsson blir programledare i Melodifestivalen
I augusti släpptes en ny EP och på frågan hur hon vill beskriva genren på dessa blir svaret:
– Louise Hoffsten-genren. En del kallar mig bara för bluessångerska, men jag vill inte placera mig i ett visst fack och har ju även varit ute på nya marker för att fortsätta utvecklas. Jag ser mig som en målare som använder mig av olika färger, i bland blått, lite rött eller grönt.
Till våren åker Louise ut på en ny turné med låtar från sin senaste platta och sedan får tiden utvisa vad som händer.
– Om jag har några drömmar i framtiden? Ja, kanske det. Men de vill jag inte avslöja här och nu utan det får vara en överraskning, avslutar hon med ett skratt.
Hur bra på en skala från 1–10 är du på att…
…passa tider?
– Om du frågar min man är svaret en etta, frågar du mig en sexa.
…ta itu med saker?
– En sexa. Ibland tar det lite längre tid på grund av min sjukdom, är ju kroniskt trött också. Men jag kan vara ganska envis.
…laga mat?
– Det tycker jag är roligt och är också bra på, även om det är skönt att få lite hjälp med att hacka och skära ibland. En nia.
…kunna stå emot en godisskål eller öppnad chipspåse?
– Jag hade väldigt svårt att stå emot godis förut men sedan jag tittade på dokumentären Sockerfilmen har jag blivit en åtta till och med.
…vara romantisk?
– Min make säger att jag är humoristiskt romantisk. En åtta.
…träna/motionera?
– Det måste jag göra för att må bra. Jag simmar, promenerar och tränar styrketräning. En nia.
Det här är Louise Hoffsten
Namn: Louise Hoffsten.
Född: 6 september 1965 i Linköping.
Familj: Maken Dan Bratt och sonen Adrian.
Bor: På Enskede gård, Stockholm.
Intressen: Musik, laga mat och baka.
Bästa egenskap: Mitt humör.
Sämsta egenskap: Mitt humör.
Största fobin: Gillar inte tvestjärtar.
Aktuell med: En av deltagarna i årets upplaga av Så mycket bättre på TV4 och med en ny EP som släpptes i augusti.
Text: Joakim Löwing
Foto: Peter Ericsson, Pär Bäckstrand/Tv4, IBL