Marika Carlsson sökte vård – fick ingen hjälp: Jag kände inte igen mig själv

Roliga svenska ortsnamn

Marika Carlsson trodde hon hade koll på klimakteriet. Hon visste att värmevallningar är vanligt och att det bara är att ta sig igenom – för det är ju ingen sjukdom utan helt naturligt.

– Men jag drabbades hårt och det handlade inte om värmevallningar i mitt fall. Jag som alltid haft en god sömn fick plötsligt svårt att sova. Jag kände mig ofta ruggig och frusen, var trött och håglös och fick ont i leder och muskler. Jag kände inte igen mig själv. Jag började läsa på och insåg att klimakteriet handlar om oändligt mycket mer än vallningar. Fast det pratas det inte så mycket om, säger hon.

Hormoner i förändring är väldigt komplext, eftersom de påverkar både fysiskt och mentalt.

– För mig har det värsta varit de mentala förändringarna. Jag är inte densamma som förr. Är inte lika pigg på att hitta på saker eller att vara ute sent. Jag behöver gå och lägga mig i tid och kräver mera lugn och återhämtning för att orka.

Hon tycker inte att det är så konstigt att kvinnor över 50 ofta går in i väggen eller skiljer sig. Den fysiska och psykiska förändringen kan starta processer som tidigare tryckts undan.

– Man blir en annan. Både starkare och svagare. Orken är inte densamma, prioriteringarna förändras och för många kvinnor är sex kanske inte lika intressant längre. Samtidigt upplever jag att jag vågar stå upp för mig själv i högre grad. Jag lägger inte längre energi på människor och aktiviteter som inte ger mig något. Jag säger ifrån när folk inte beter sig. Jag har blivit en tant!

Hon skrattar åt epitetet tant; ett ord som hon gärna vill återerövra.

– Tanten är kaxig och tar ingen skit. Det finns en kraft i henne som jag älskar och det är om den här kraften jag vill berätta i min föreställning!

Sökte vård men fick ingen hjälp

När Marikas symptom blev för jobbiga sökte hon sig till vårdcentralen. Men där fick hon ingen hjälp. Så hon gick till en gynekolog, som skrev ut hormoner. Dem tålde inte Marika. Det var först när hon bytte gynekolog som hon fick den hjälp hon behövde.

– Man måste söka om och om igen om man inte får rätt hjälp, säger hon med eftertryck.

– Om en fullt frisk 50-årig kvinna söker för trötthet och håglöshet kanske vården borde titta mer på hennes klimakteriebesvär än hennes ”depression”. Jag tycker det är sorgligt att många går på antidepressiva i stället för att kanske erbjudas hormonbehandling.

När Marika var 45 blev hon tillfrågad om hon ville medverka i ett SVT-program om klimakteriet. Hon reagerade genom att känna sig förolämpad. ”Vadå klimakteriet? Jag är väl inte där än, jag är inte gammal!”

– Klimakteriet är fortfarande lite skämmigt. Att inte vara ung och fertil går emot ungdomsidealet i samhället och det finns kvinnor som gör allt för att motverka ålderstecknen.

Att nedlåtande kalla kvinnor för klimakteriekärringar har ibland varit ett sätt för män att visa sin makt på exempelvis arbetsplatser. Men Marika tror att det där är på väg bort.

– Den yngre generationen vågar säga ifrån mer och vissa kvinnor läser på om klimakteriet så att de är förberedda på det som kommer. Några vågar söka vård i ett tidigt skede och ger sig inte förrän de får rätt hjälp. Det är jättebra!

Perspektiven ändras med åldern

Klimakteriet är också ett slags kvitto på att man befinner sig närmare slutet än början.

– När jag var 25 tänkte jag inte ens på att jag en dag skulle bli gammal, det kändes som något i en hypotetisk, avlägsen framtid. Nu inser jag att jag kanske har 30 år kvar. Perspektiven förändras. Tyvärr har åldrandet låg status i vår kultur och det gäller både män och kvinnor. Vi lever i en ungdomsfixerad tid där alla jagar efter evig ungdom.

Marika hade nyligen ett samtal med en 25-åring som uttryckte att hon redan började känna sig gammal, eftersom hon inte riktigt hängde med i alla trender längre.

– Vadå gammal, vad snackade hon om? Men sanningen är att allt går snabbare och snabbare. Nu kan trender svänga på en dag…

Nej, klimakteriet är sällan enkelt och smärtfritt – även om det finns de som knappt märker av det. Oftare innebär det en kraftfull och negativ förändring av kropp och psyke. Sexlivet, utseendet, orken och lusten kan dala. Många blir trötta, griniga, håglösa, tröga och får värk i kroppen.

Det här är något som marknaden och sociala medier försöker slå mynt av. Marika ler snett när hon berättar om alla självhjälpsböcker hon har läst och allt hokus-pokus hon har testat i hopp om att må bättre.

– Någon säger gör si, någon annan säger gör så. Jag uppmanades att träna med tunga vikter. Vilket ledde till att jag drabbades av diskbråck, tack för det! Jag har testat alla möjliga träningsformer, kosttillskott, druckit örttéer, promenerat i skogen, gjort yoga… Det kan kännas bra att göra något, men det hjälper knappast, säger Marika och lutar sig fram.

– En dyr sticka som berättar att jag är i klimakteriet är bara idioti. Jag vill veta vad som händer i min kropp, på riktigt!

Möter klimakteriets tunga delar med humor

Samtalet har mest kretsat kring klimakteriets negativa, fula och tunga delar. Går det ens att skratta åt eländet?

– Min grej är humor och det är med humorns hjälp jag vill nå ut och berätta om mina och andra kvinnors erfarenheter. Mig veterligen har det inte gjorts någon stå-upp-show om klimakteriet tidigare, så det ska bli jävligt roligt! Bara den oändligt långa listan på olika symptom är komisk, säger Marika.

I föreställningen bjuder hon på anekdoter och tragikomiska händelser ur sitt eget liv. Som när hon totalt flippar ut och tappar fattningen över ingenting. Hon berättar att klimakteriet har inneburit att hon och hennes fru hamnat lite i otakt gällande exempelvis uteliv. Förr var Marika alltid ”på” och ville hitta på roliga grejer, även om det blev sent. Nu vill hon gå till sängs tidigt och föredrar lugna hemmakvällar.

– Det finns en förlösande kraft i humorn som gör det lättare att ta sig igenom det svåra och mörka. För mig är det viktigt att bjuda på en föreställning om och för kvinnor, så att vi kan hjälpa och stötta varandra. Män är också välkomna. De behöver lära sig mer om klimakteriet!

Älskar nyår – ”det är min högtid”

Något hon önskar inför det nya året är att Marika och klimakteriet blir en succé med fulla hus, fylld av höga skratt och glada kvinnor. Något liknande förväntar hon sig också av det kommande nyårs­firandet.

– Nyår är min högtid. Jag älskar att det är ett avslut och en start, man stänger året som varit och lägger fram drömmar för det kommande året. I år firas den med mina barndomsvänner och kvällen är precis så som jag tycker ett nyår ska vara. God middag, samtal, allsång, tal, musikquiz, som jag håller i, och sedan dans hela natten lång.

Julen tillbringar hon med svågern och svägerskan i Sundsvall.

– Det är exotiskt att som skåning få komma till snön och mystiken som finns i norra Sverige. Det är lyxigt att få fira jul fylld med värme, traditioner och goda samtal med alla generationer som möts.

När alla helger är över kommer Marika att lägga in en ännu högre växel inför föreställningen, som hon hoppas ska få människor att öppna upp om klimakteriet.

– Jag märker att det börjar hända en del på området. Det talas bland annat om att införa klimakterietider på jobbet, så att den som har svåra symptom kan arbeta kortare dagar. Många kvinnor orkar inte prestera lika mycket som förr. Jag tror att vår tid kommer och att den äldre kvinnan kommer att åtnjuta mer respekt i framtiden.

Vad har klimakterieresan lärt dig?

– Att man själv måste ligga på och ta för sig av den hjälp som finns i vården. Det går att hitta balans och stabilitet, men det kräver att man själv är aktiv och söker. Jag har också överraskat mig själv genom att bli mer frimodig och frispråkig. Jag säger numera rakt ut vad jag tycker och det är väldigt befriande.