Marika Lagercrantz: Det är miraklet i mitt liv

Skådespelaren Marika Lagercrantz flyttade hem till Stockholm från Berlin

Foto: Ulf Berglund

Under uppväxten var skådespelerskan Marika Lagercrantz en plikttrogen skolelev som gjorde allt som förväntades av henne. Men hon hade ständigt ont i magen.

När Marika Lagercrantz 2011 fick tjänsten som kulturråd på svenska ambassaden i Berlin gick en dröm i uppfyllelse. Men efter tre utvecklande år i Tyskland längtade Marika tillbaka till sitt gamla liv i Sverige.

– Jag saknade familjen och min gamla mamma här hemma, men även skådespeleriet, berättar Marika, 61, när vi träffas i hennes hem i Stockholmsförorten Bagarmossen.

– Ibland hände det att jag ställde mig i kulisserna på någon av Berlins alla teatrar. Om någon i personalen frågade vad jag gjorde där, svarade jag att jag andades in luften från mina kära kollegor på scenen.

Marika Lagercrantz med i Stjärnorna på slottet

Då tiden i Tyskland närmade sig sitt slut, fick Marika erbjudande om att medverka i den tionde säsongen av Stjärnorna på slottet i Sveriges Television.

Efter att flera gånger ha tackat nej, bestämde hon sig den här gången för att svara ja.

– Jag tänkte att det kunde vara ett bra sätt att komma tillbaka till den svenska arbetsmarknaden.

– Inom mitt yrke finns det ju så många begåvade människor att det är lätt att bli bortglömd.

Kända män i släkten

De två stjärnorna Stefan Sauk och Amanda Ooms var Marika bekant med sedan tidigare. De övriga två medverkande, Claire Wikholm och Morgan Alling, kände hon däremot inte när inspelningen drog i gång. Men då hela gänget skildes åt en vecka senare hade alla komma varandra närmare.

– Det var spännande att ta del av de andra deltagarnas livshistorier och titta tillbaka på mitt eget liv, säger Marika.

Det här är Marika Lagercrantz

Yrke: Skådespelerska och artist

Ålder: 61 år

Familj: Maken Peter Bergared, 60, egna döttrarna Moa, 36, och Alicia, 26, Peters dotter Filippa, 36, två barnbarn och ett tredje på väg, samt mamma Martina, 94 år, och brodern David Lagercrantz, 53, författare.

Bor: I hus i Bagarmossen, strax utanför Stockholm.

Aktuell: Marika medverkar i årets upplaga av Stjärnorna på slottet, som sänds i SVT1. Premiär annandag jul! De övriga stjärnorna är Morgan Alling, Amanda Ooms, Claire Wikholm och Stefan Sauk.

– Jag har blivit van vid att berätta om de kända manliga författarna i min släkt – min pappa Olof Lagercrantz, morfar Hans Ruin och nu på sistone min lillebror David.

– Eftersom David är åtta år yngre än jag, har vi väldigt olika upplevelser av vår uppväxt. Exempelvis var vår pappa inte alls lika närvarande i mitt liv som han var i Davids.

Marikas uppväxt i det högintellektuella hemmet medförde en känsla av utanförskap bland jämnåriga. De flesta av Marikas klasskamrater i Solna hade en helt annan bakgrund än hon.

– När jag började i första klass kände jag varken till Kalle Anka eller Astrid Lindgren. Däremot visste jag mycket väl vem den tyske 1700-talsförfattaren Johann Wolfgang von Goethe var…

Började tidigt i Vår teater

Marikas pappa Olof var under femton år chefredaktör för Dagens Nyheter, Sveriges största morgontidning. Trots att han oftast var upptagen av arbete, kände Marika tyngden av faderns förväntningar på henne.

– Jag hade högsta betyg i alla ämnen, men ständigt ont i magen. Jag var en typisk duktig flicka, som var lydig och jämt pluggade. Det var en lättnad att så småningom få sluta skolan.

Med sina fina betyg hade Marika kunnat komma in på i stort sett vilken utbildning som helst, men det var i teatern som hon fann sin tillhörighet.

– Jag började på teaterverksamheten Vår teater som sexåring och bet mig fast där i många år. Teatern var ett sätt för mig att få fortsätta leka, men jag vågade inte ens drömma om att ha skådespeleriet som yrke.

– Efter gymnasiet läste jag i en broschyr om en teaterkurs med titeln ”Finn ditt eget språk”. Jag reste ner till Malmö för att gå kursen.

– Det var meningen att jag skulle vara där i en månad. Men under tiden jag var borta flyttade mina föräldrar hastigt till ett mindre boende i Drottningholm.

– Det fanns inget rum till mig i det nya huset, så plötsligt var jag strandad i Malmö. Därmed började mitt egna, vuxna liv.

– Jag hittade en lägenhet och hankade mig fram på olika ströjobb, samtidigt som jag läste teaterkurser vid sidan om.

Marika Lagercrantz dömdes för husockupationen

En teaterroll fick så småningom Marika att återvända till Stockholm. Tillsammans med sin dåvarande man Chris Torch, sin nuvarande man Peter Bergared och några andra skådespelare startade hon 1977 teaterkollektivet Jordcirkus.

Tillvaron i teaterkollektivet födde ett politiskt engagemang hos Marika. Bland annat deltog hon i en årslång ockupation av det rivningshotade kvarteret Mullvaden på Södermalm i Stockholm. Det hela resulterade i att hon dömdes villkorligt för egenmäktigt förfarande.

– Jag är fortfarande väldigt stolt över ockupationen. Trots att husen i slutändan revs, och jag blev av med min bostad, sägs det idag att vår ockupation förhindrade fortsatta rivningar på Södermalm.

När polisen i september 1978 stormade husen och bar ut ockupanterna, kom Marikas föräldrar dit med varma kläder till henne.

Se också: Shima Niavarani om Stjärnorna på slottet

4:13

Efter reklamen: Shima Niavarani om Stjärnorna på slottet

(4:13)

Slå på ljud

– Båda mina föräldrar var väldigt vidsynta. Genom åren har de sett allt som jag har gjort inom mitt yrke som skådespelare.

– Min mamma Martina, som nu är 94 år, är fortfarande min största supporter, men också min största kritiker. Hon drar sig inte för att säga till, om hon tycker att något jag gör är dåligt!

Gifte sig med sin ”bästa vän”

Under åren i Jordcirkus fick Marika sina första stora filmroller. Även om det aldrig har rått någon tvekan om hennes yrkesskicklighet, har hon fått finna sig i att emellanåt bli erbjuden roller på grund av sitt utseende.

– En gång frågade jag en regissör varför han hade valt just mig, bland alla kvinnor som ville spela huvudrollen. ”På grund av din mun”, blev svaret.

– Det är klart att det ibland har känts lite absurt att ha som enda rollinsats att sitta och dra ner nattlinnet över axlarna.

– Men eftersom jag även har fått göra många stora, komplexa rollporträtt ska jag inte klaga.

Marika och hennes nuvarande man, Peter, har en lång historia tillsammans. Första gången de sågs var som tonåringar i Vår teater. De jobbade sedan sida vid sida i många år, utan att ha något annat än vänskapliga känslor för varandra.

– Efter min skilsmässa var det en regissör som ville att Peter och jag skulle spela ett par på scenen. ”Det fanns en sådan fin kemi mellan er”, sa han.

– Och uppenbarligen hade han rätt, för plötsligt var vi förälskade på riktigt. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till.

– Att vi, två bästa vänner, blev kära i varandra. Det är miraklet i mitt liv!

Skådespelaren Marika Lagercrantz i en fåtölj i sitt hem

Foto: Ulf Berglund

Ofta förälskad i sina motspelare

Marika och Peter har nu varit ett par i 31 år, men det är bara elva år sedan de gifte sig.

– När Peter undrade vad jag önskade mig i 50-årspresent svarade jag att jag hade två önskningar. Jag ville gifta mig och jag ville åka till Berlin.

– Båda önskemålen gick i uppfyllelse. På min födelsedag friade Peter. Trots att vi redan då hade levt ihop i över 20 år, kändes giftermålet enormt stort för oss båda.

Att många skådespelare blir attraherade av sina kollegor är ingen nyhet, men det är inte alla som, i likhet med Marika, vågar erkänna det.

– Göta Petter vad många stiliga skådespelarherrar jag har förälskat mig i! utbrister Marika skrattande.

– Varje gång det händer brukar jag ringa Peter och säga att han måste skynda sig att komma till inspelningsplatsen. När han kommer spricker filmbubblan och allt blir som vanligt igen.

– En gång har det motsatta hänt. Det vill säga, då var det Peter som ringde och sa att han höll på att få känslor för en annan kvinna.

– Då släppte jag allt jag hade för händer och åkte dit och presenterade mig för kvinnan ifråga.

– Vi skådespelare umgås så intensivt i jobbet att det är lätt att få känslor för varandra.

Vill spela mormor och farmor

Marika tycker att det har varit en fördel att både hon och Peter genom alla år har arbetat som frilansskådespelare. När barnen var små kunde de turas om att jobba och följa med varandra på resor i arbetet.

I dag är parets jämnåriga döttrar, Moa och Filippa, själva mammor. Även gemensamma dottern Alicia är utflugen, hon pluggar för tillfället tyska i Leipzig.

Nu när hon inte längre behöver anpassa sig efter sina barns behov, skulle Marika gärna vilja vara anställd på en teater.

– Allra mest längtar jag efter att få gestalta mormödrar och farmödrar, både på scen och på film. Tyvärr finns det väldigt få sådana roller, så kanske får jag börja skriva mina egna historier.

6 frågor om jul och nyår till Marika Lagercrantz

Har du någon speciell jultradition?

– Jag har alltid varit en stor julfantast. På julafton kommer alla barn och barnbarn hem till oss. Jag tycker att det ska vara mycket folk på julen, gärna några utanför familjen också.

– Vi läser alltid Zacharias Topelius dikt Vintergatan och sjunger tillsammans. Och så kommer förstås tomten.

– Sedan barnbarnen föddes har vi också som tradition att på julaftonsförmiddagen gå ut i skogen bredvid vårt hus och grilla korv och dricka varm choklad tillsammans.

Vilket är ditt bästa julminne?

– Fyra år i rad satte jag upp Charles Dickens En julsaga i Skarpnäck. 1986 hade jag jobbat så hårt med föreställningen att jag blev sjuk till jul.

– Dagen före julafton kom alla de nästan 100 personer som arbetade med uppsättningen och sjöng utanför mitt fönster, med facklor i händerna. De hade dessutom med sig en massa julgott till mig.

– Som tur var blev jag frisk till premiären på annandagen!

Vilken är den mest minnesvärda julklappen som du har fått?

– För många år sedan gav min ena dotter mig mina allra första visitkort. Det tyckte jag var sött gjort av henne. Mina döttrar är annars duktiga på att köpa vackra kläder i julklapp åt mig.

Vilken är din favorit bland julsångerna?

– Jul, jul, strålande jul. En annan julsång som jag tycker mycket om är Nu tändas tusen juleljus, speciellt sista versen: ”I varje hjärta armt och mörkt sänd du en stråle blid, en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid.”

Hur ser ditt nyårsfirande ut?

– Sedan många år tillbaka firar vi alltid nyår hos en av mina bästa väninnor. Vi är ett jättestort gäng i olika åldrar, barn och barnbarn är också med.

– Varje år har vi knytkalas utifrån ett tema. Det är väldigt humoristiskt och lättsamt.

Brukar du ge nyårslöften?

– Nej. Men däremot brukar jag leta efter tecken inför det nya året. Om man ser en lyktstolpe som är böjd åt öster kan det exempelvis betyda mer kontakt österut. Det är förbluffande hur ofta det visar sig stämma.