Skådespelaren Sissela Kyle aktuell i ”Etta på listan”

Sissela Kyle berättar om Etta på listan
Livet kräver listor. I en ny föreställning tar Sissela Kyle upp listandet som de flesta av oss sysslar med. För allas.se berättar hon om hur hon förlikat sig med att livet är ändligt, om att hela tiden leva framåt och inte bakåt – och om att föra timslånga samtal om endast ett litet ord med mannen i sitt liv.

Succén Dina dagar är räknade spelades för 150 utsålda hus över hela Sverige.

– Den föreställningen kom efter en tuff period i samband med min 50-årsdag. Pappa hade just gått bort. Detta i en kombination med min födelsedag utlöste en slags ålderskris inom mig. Jag förstod plötsligt att livet faktiskt är ändligt. Det blev så påtagligt för mig att livet en dag är slut, det kändes så sorgligt, säger Sissela Kyle när vi ses i en hotellobby mitt i Stockholm.

Hon förklarar att det är inte själva åldrandet hon oroat sig för.

Annons

– Nej, inte alls. Jag blir gärna gammal, gammal och bara skamlöst leva på. Men ett obehag inför döden, absolut. Det är en hisnande tanke. Men jag har förlikat mig med tanken att livet ska ta slut och just därför vill jag leva det så fullt ut som det bara går.

Idag känner sig Sissela snarare tidlös.

– Jag bär med mig alla olika åldrar som olika lager inom mig. Det är en alldeles fantastisk rikedom som jag kan röra mig fritt emellan. Och jag har nu, vid 62 års ålder, blivit tvungen att ta farväl av flera närstående. Men det fina är att de fortfarande lever med mig, inom mig. Jag bär med mig en massa döingar.

Aktuell med Etta på listan

Tio år har nu gått sedan Sissela spelade pjäsen om livets ändlighet och nu är hon tillbaka med ännu en listig föreställning om livet.

Annons

– Ja, äntligen! Jag har skrivit föreställningen Etta på listan tillsammans med Calle Norlén, en slags revy som handlar om vad som ligger etta på listan.

Ända sedan Sissela var liten har hon gjort listor för allt. Sillar, killar och busslinjer – det finns alltid en etta. Vad tycker vi bäst om och vad tycker vi sämst om? På listor skriver vi upp vad vi ska göra eller handla och i huvudet gör vi listor på vilka vi ska ringa eller träffa. Sissela menar att listor är en nödvändighet för att få struktur både till vardag och fest.

Jag bär med mig alla olika åldrar som olika lager inom mig

– En fest kräver ju till exempel en väldigt noggrann och gedigen lista. Jag tror inte att jag träffat en enda person som inte gör listor och jag kan inte fatta hur man skulle klara sig utan dem.

Sissela menar att hon själv, med sitt dåliga minne, varit hjälpt av listor många gånger. För att inte tala om känslan att kunna stryka eller bocka av.

Annons

– Det har hänt att jag skrivit upp punkter överst på listan, som redan är gjorda, bara för att få bocka av. Det är en otroligt tillfredställande känsla.

Sissela Kyle leder QX-galan 2015.
Sissela Kyle har genom åren synts i många olika sammanhang. Här leder hon QX-galan 2015.

Sissela om barndomen

Som barn handlade Sisselas listor om vilken kille som var snyggast eller vilken glass som var godast.

– Det var isglass. Vaniljglass som smält hamnade alltid i botten. Men en rolig del i listandet var att jämföra sina listor med kompisarnas. Ett slag hade jag som etta på listan ”att lära mig dra halsbloss” och några år senare var listettan ”att sluta röka”.

Idag fyller Sissela sitt liv med att-göra-listor, inköpslistor och topplistor. Tiden är begränsad och listor har hjälpt henne att ta vara på den.

– Pjäsen är en lek med medvetenheten att vi lever med dessa ettor. Det handlar inte om mig utan hur jag ser på världen. 90 minuter skratt, skoj och vemod. I den här föreställningen vill jag förundras, förfäras och flamsa om åren som finns i en människa som råkar vara jag. Hela pjäsen är egentligen en hel lista med humor, men också med en hel del allvar.

Sissela är förvånad över hur nära hon kan känna sig sitt 15-åriga eller 30-åriga jag.

– Det är inte nostalgi, snarare en direkt känsla.

Nej, för nostalgi, ältande eller tillbakablickande är inte karaktäristiskt för Sissela.

– Jag har helt enkelt allt för fullt upp för att hinna se tillbaka.

Sissela arbetar inte längre som teaterchef, däremot som både skådespelerska och regissör, men beskriver ändå en fullspäckad vardag.

– Om jag förstått som ung att jag faktiskt kunde bli regissör hade jag nog gått den vägen direkt. Istället tog det mig många år, jag var ju över 50 år när jag regisserade för första gången, utbrister Sissela som helst av allt skulle vilja leva två liv.

– Jag vill inte leva längre, alltså dubbelt så långt utan två parallella liv så jag hann göra allt jag vill.

Beskriver sig som ambitiös och rastlös

Redan som liten var Sissela glad, energisk och viljestark.

– Jag hade mycket humör, kunde vara jätteglad men också superarg. Jag tycker att mycket av det lilla barnets egenskaper är detsamma hos mig idag. Däremot är jag inte lika argsint längre, det är väl något som mognat bort med åren, menar Sissela och förklarar att hon väldigt sällan blir arg.

Fördelen med särboförhållande är att får längta och därmed uppskatta varandra mer

Hon beskriver sig som väldigt gladlynt, ”en glad lax som älskar livet”. Hon pratar om att lusten och energin kan ha både positiv och negativ effekt på henne. Positiv på så vis att hon blir ambitiös och nyfiken, negativt är att det gör henne rastlös.

– Kanske har jag emellanåt dragit på mig för mycket eftersom jag helt enkelt tycker att det är så roligt, jag vill prova allt och vill ta vara på chanser när möjligheterna ges.

Men när Sissela vill för mycket och behöver stoppa på tempot har hon hittat det perfekta botemedlet. Sedan år 1993 har hon och några väninnor regelbundet gett sig ut i skogen vid Hellasgården på löparrundor.

– Det spelar ingen roll om någon av oss har en krämpa eller känner sig trött, det finns knappt några ursäkter. Vi tar det bara i ett lugnt tempo i så fall. Det är inte mer än tre gånger i veckan och vi springer inte längre än en halvmil åt gången. Men huvudsaken är att vi springer.

Mormor till Stella

Sommaren som just passerat är faktiskt den första långa ledighet som Sissela haft på väldigt länge.

– Jag har bara tillbringat tid på landet, pysslat i trädgården och lagat mat. Och så har jag ju hängt med lilla Stella, säger Sissela som nu varit mormor i ett års tid.

– Att bli mormor är det så många innan mig som beskrivit, men det går ju inte säga annat än att jag känner enorm förundran över denna lilla flicka. Det är helt fantastiskt.

Sin särbo, Per Naroskin, träffade Sissela för första gången i radioprogrammet Spanarstudion. Vid senare tillfälle placerades de båda intill varandra på en fest och sedan dess har ”de hängt”. Men paret skyndade långsamt, båda hade barn sedan tidigare förhållanden och de ville inte flytta ihop förrän respektives barn flyttat hemifrån. De ville helt enkelt inte att deras val skulle bli barnens.

– Idag bor inga barn hemma, men jag och Per är fortfarande särbor. Fördelen med särboförhållande är att får längta och därmed uppskatta varandra mer när man ses.

Sissela menar att det även är en tillgång att kunna vara själv när man vill.

– Varandras olikheter kan vara skönt att respektera med lite avstånd. Nackdelen är samtidigt att det ju inte är en självklarhet att man ses. Men som sagt, vill vi flytta ihop, då gör vi det.

Sissela Kyle tillsammans med särbon Per Naroskin
”Per är en klok och inlyssnande man med mycket med mycket humor som jag uppskattar”, säger Sissela om särbon Per Naroskin.

Längtar efter samtalen med särbon Per

Det ”pågående samtalet” är det som främst förenar Per och Sissela.

– Jag kan längta efter att ses och fortsätta ett samtalsämne som vi påbörjat tidigare på dagen. Per är en klok och inlyssnande man med mycket humor som jag uppskattar. Han är psykoterapeut och våra yrken är på så många vis förenade med varandra.

Sissela berättar att teater till stor del handlar om bakomliggande faktorer och därmed ger intressanta diskussioner.

– Per och jag pratar en hel del om samhälle och politik, men kan till exempel även prata en hel timme om ett ord. Vi har faktiskt gjort en liten radioserie en gång som hette Tre små ord. Där tog vi upp orden oro, lust och ambivalens i tre olika program.

På frågan om Sissela är oroligt lagd så svarar hon att hon åtminstone är mer orolig än ältande, och så kommer vi in på just analyserandet av två olika begrepp.

– När man ältar går man ju igenom en händelse eller situation om och om igen. Det kan vara nödvändigt till en viss del och tillhör i viss mån en process. Men jag är inte den typen som går tillbaka. Att oroa sig däremot handlar om framtiden, det som skulle kunna hända. Det kanske jag drabbas av i större grad i så fall. Jag är orolig för världen, politiken och för barnen. Däremot är jag inte speciellt orolig för mig själv. Efter vårt samtal ska jag träffa en vän. Inte är jag typen som går och oroar mig för att jag ska ramla av cykeln och slå mig på vägen dit. Nej, jag tänker snarare ”Vad roligt det ska bli att ta cykeln dit”.

Men när oron väl slår till för Sissela då är det genom samtalen med Per som lugnet åter infinner sig.

– Ja, det kan vara en hjälp, en tröst. Men av oss två är Per den som är mest oroligt lagd, säger hon.

Skilsmässan en kris

Sissela upplever en enorm livsglädje och känner sig förskonad från större tragedier i att liv. Största krisen menar hon var skilsmässan mellan henne och barnens far.

– Det var en svår tid. Inte minst på grund av att vi har två barn tillsammans. Och processen som det innebar att komma fram till själva beslutet var jättetufft, som faktiskt också krävde en del ältande även från mig, säger Sissela och betonar att de båda har en jättebra relation idag.

När barnen flyttade hemifrån kände Sissela en ny tomhet i sitt liv.

– Det var så hemskt, för åh vad mysigt det var när de bodde hemma! Jag minns att när vårt äldsta flyttade hemifrån gick jag in i hennes rum och grät. Därefter snöt jag mig och gjorde om rummet till mitt kontor. Sedan flyttade även Hjalmar och i samma veva dog mamma. Hon hade en lägenhet i samma trapphus som jag på söder – och när varken mamma eller barnen längre fanns i huset gjorde sig tomheten och saknaden påmind. Då var det dags att lämna den lägenhet jag bott i under 30 år av mitt liv. Det blev ett nytt liv, tomt men annorlunda. Och att flytta till nya lägenheten som jag nu stortrivs i kändes helt rätt.

Och så funkar Sissela, det mesta känt mest rätt och bäst just nu.

– Jag lever mycket i nuet och det har alltid varit så. Det är inget jag har förtjänat utan jag bara är sådan. Jag älskar att få sitta med en kopp kaffe på balkongen, jag njuter av ljuset och att röra på mig. Mötet med människor får mig också att bli lycklig.

Tacksam över att ha hälsan

I allt högre grad, i sitt nya annorlunda liv, söker Sissela numera stillheten.

– Att bli äldre är ju enda sättet att fortsätta leva – så det är absolut att föredra, men självklart tycker jag inte om krämporna som det för med sig. Jag är stelare och tröttare. Och jag tar mig gärna en tupplur mitt på dan. Jag kör helt enkelt inte på i riktigt samma höga tempo som jag tidigare fann sådan glädje i.

Sissela känner att det bästa med att vara över 60 är att hon fortfarande får vara frisk, att hon fortfarande har lusten och engagemanget kvar och rikedomen som det innebär att bära alla sina åldrar inom sig.

– Inför framtiden önskar jag att jag aldrig tappar lusten eller livsglädjen. Jag känner även att jag vill fortsätta att jobba mycket, men lite mindre. Jag saknar tid till förfogande, så överst på min lista står det just nu ”TTF”.

Vem är Sissela Kyle?

  • Ålder: 62 år.
  • Familj: Särbon Per Naroskin, två barn, ett barnbarn.
  • Bor: I Stockholm.
  • Yrke: Skådespelare och regissör.
  • Aktuell med: Föreställningen Etta på listan, premiär den 3 oktober. Med i Enkelstöten som vann Kristallen 2019 för årets humorprogram.

Av Frida Funemyr

Foto: Frida Funemyr, TT

Mer nöjesinnehåll från allas.se: