Sommarvärden Hans Rosenfeldt om Masked singer och kvinnorna
Den 21 augusti ska Hans Rosenfeldt vara sommarvärd i P 1. Det, eller vintermotsvarigheten, är ungefär som att bli adlad i Sverige. Och i så fall är det fjärde gången som Sir Rosenfeldt får lägga ut texten för allmänheten. I sina tidigare program har han bland annat pratat om hur det var att förlora sin mamma till demens. Ett starkt program som lyckades med att vara både personligt och allmänt på en och samma gång. I år blir det något annat.
– På senare år har det varit en tunn gräns mellan personligt och privat. Det har nästan känts som att man nästan måste leverera något sensationellt som inte varit känt för publiken tidigare. Jag kanske var med och skapade de ramarna med programmet om min mamma. Men den här gången vill jag gå tillbaka till vad jag kan. Det vill säga att berätta en historia på ett underhållande sätt för folk som kanske ligger på stranden eller gungar i en hammock. Jag hoppas det kan vara underhållande utan att vara braskande, säger Hans Rosenfeldt.
De flesta svenskar vet säkert vem han är. Han är den där långa killen med glasögon som är rapp i På minuten och Parlamentet. Rolig men inte på ett gapflabbigt sätt. En tvåmeters straight man. Den senaste succén på cv:et var som voodoodocka i Masked singer. En roll han gjorde utan minsta lock och pock.
– Jag hade sett den engelska motsvarigheten på ITV. Jag sa ja på en gång. Jag fick sångpedagog och koreograf, det var ingenting att fundera över. Nu när jag tänker på det så var det det roligaste jag har gjort i år, säger Hans Rosenfeldt.
– Det var oerhört härligt anonymt på något vis. Jag fick det bästa av skådespeleriet där.
Pettersson blev Rosenfeldt
Den ”härligt anonyma känslan” har en förklaring. För det fanns en tid när Hans Rosenfeldt verkligen tänkte sig en framtid som skådespelare. Han till och med bytte bort dopnamnet Pettersson för att sticka ut och tog sin mammas flicknamn.
– Jag berättade det för pappa innan och han hade inga problem med det. Mamma var ju enda barnet så jag tror att hon och hennes föräldrar uppskattade att namnet skulle leva vidare.
Men mamman var dock inte överdrivet förtjust i karriärvalet. Skådespeleri verkade inte så värst tryggt som födkrok. Men föräldrarna stöttade sonen som gjorde allt från Peter Pan till djurroller på Nationalteatern i Göteborg. Hans svanesång på scenen var ”Frid i kristi krubba” våren 1992. En uppgörelse med det borgerliga julfirandet från revolutionsåren i slutet av 60-talet. Pjäsen uppfördes i ursprungstappning utan att ta hänsyn till att yuppierans enorma axelvaddar och mobiltelefoner precis passerat revy. Den landade dåligt.
– Det var en bedrövligt dålig pjäs. Folk reste sig och gick mitt i. Mamma och pappa också. Jag kände när jag stod på scen att vad fan håller jag på med, säger Hans utan att låta det minsta bedrövad.
– Jag hade haft det på känn innan men nu blev det uppenbart. Det var inte bra och jag var inte bra. Kanske hade jag aldrig varit bra. Det kanske behövdes en katastrof för att jag skulle inse det.
Tröstätande chef
Skådespelaren började skriva manus istället. Det tidiga 90-talet var såpornas guldålder och Hans Rosenfeldt lånade sin penna och fantasi åt både Rederiet och Tre kronor. Han gillar att hitta på och att jobba mot deadlines. Helst ensam. Frilanstillvaron verkas vara som gjord för honom. Han har provat nio-till-fem tillvaron också som chef på SVT. Och det låter som en erfarenhet han gärna skulle varit utan. Han skrev på i tron om att han skulle få utlopp för sin kreativa förmåga och tvingades inse att det mer handlade om organisation, schema och förhandling.
– Näst skådespeleriet är det det jag varit minst lämpad för i min karriär. Chefsjobbet var för mycket administration och för lite kreativitet. Jag tror mitt stora problem var att jag var en utpräglad mellanchef, hade allt ansvar men inga befogenheter. Det kunde vara att det kom upp en idé jag skulle implementera. Min grupp tyckte det var ett dåligt förslag och jag höll med. Ändå var jag tvungen att genomdriva det. Och om man inte tror på de idéer som ska genomföras så tar det emot.
Det blev tre år på chefsposten och 30 tröstätarkilo på vågen, enligt en intervju i SvD. Hans Rosenfeldt hade gått på en nit och tvingades inse att hans konflikthantering lämnade en del övrigt att önska. Han ville vara snäll men inte mesig. Det har krävt många år i terapi men idag är han förberedd. Både i yrket och privat.
– Jag upprörs inte lika mycket längre. Jag har fått en bra magkänsla för när jag ska släppa saker. Om jag känner att det finns risk att jag kommer att älta något så tar jag itu med det. Samtidigt har jag blivit bättre på att välja vilka fajter som är värda att ta. Jag har kommit långt i mitt välmående bara på att tala om vad jag tycker. Bara så att jag får det ur mig.
Så om din fru säger ”älskling vi får oväntat besök i sommarstugan av XX” så säger du ifrån även om du inte kan med XX?
– Nu är ju det hypotetiskt och skulle inte ske. Men ja, det skulle jag göra, samtidigt kan jag uppföra mig i två dygn. Det gäller att avgöra hur viktigt det är.
Se också: 8 kändisar i Hollywood som har bytt efternamn
Saga Norén och kvinnorna
Även om Hans Rosenfeldt inte har några problem med att borra i sina brister så är det uppenbart att han har begåvning. Tv-serien Bron var en odiskutabel hit när den kom och har gått på export över hela världen. Netflix och ITV har köpt in Marcella och parallellt med tv-serierna skriver Rosenfeldt krim. Både på egen hand eller med Mikael Hjorth och Camilla Ahlgren. Ett genomgående tema från Saga Norén i Bron verkar vara att Hans Rosenfeldt är svag för leading ladies. Så är det egentligen inte alls.
– Det har ju blivit lite min grej men det har inte varit avsiktligt. Med Bron var det så att vi hade skapat Martin som karaktär och visste att han skulle spelas av Kim Bodnia. Vi skulle ha en motpol till honom och då skapade vi Saga Norén. Och Marcella var inte min idé från start så där fanns det redan en kvinnlig huvudkaraktär, säger Hans Rosenfeldt.
– För mig handlar det om att skapa intressanta människor. Könet är inte det primära, men jag gillar ju att skriva om kvinnliga karaktärer.
Eftersom det är Hans Rosenfeldt som skapat karaktärerna så vet han hur de agerar. Han behöver inte konsultera sin fru om hur hon skulle agerat i en given situation. Manusförfattaren är lite gud på det sättet.
– Jag bygger en karaktär av olika bitar, så jag vet hur de reagerar. Det är det jag gillar med skrivandet, att det ger mig en så stor frihet.
Skapar krim i gränslandet
En annan klyftig iakttagelse är att åtminstone två Rosenfeldt-skapelser utspelar sig i gränsland. Bron mellan Sverige och Danmark och romanen Vargatimmar i Haparanda. Finns det någonting där i det outforskade limbot?
– Nej. Det är lite grann som med de kvinnliga karaktärerna, det bara händer. Bron var en svensk-dansk samproduktion så det var ganska givet. Med Haparanda ville jag ha tillgång till Finland och Ryssland för handlingens skull, det fick jag där.
Ett tredje genomgående drag är att det finns gott om komplicerade brottslingar (läs mördare) med dunkla drivkrafter i Hans Rosenfeldts katalog. Kommer det ur ett djupt intresse för det mänskliga psyket och varats olidliga svårhet?
– Nej, men jag har alltid varit intresserad av krim och skräck, sedan jag var väldigt ung. Sen rör det sig ofta om mord, det är ju ändå det yttersta brottet. Det är bokstavligen på liv och död, säger Hans Rosenfeldt som började med Bröderna Hardy och Tre deckare och avancerade till Ed McBains böcker om 87:e distriktet. Det var där han fattade hur en historia kunde berättas och vad en twist innebar.
– McBain är fortfarande svårslagen men det är inte så många som känner till honom idag, det är synd.
Så för att återgå till det stundande sommarpratet så blir det någonting om det Hans Rosenfeldt behärskar bäst. Att berätta en historia.
Visste du att:
Hans Rosenfeldt var en duktig basketspelare under uppväxten i Borås. Han hade längden för sig och kunde blivit ännu längre (upp till 2.36) om man inte satt in hormon i 15-årsåldern så att han växte klart (2,06). Hans spelade på elitnivå tills skådespelardrömmarna tog över.
– Jag tränade basket fem dagar i veckan och hade match på helgen. Så för mig var längden perfekt, den har aldrig varit något problem.
Hans Rosenfeldt har drabbats av ett ”exploderade trädgårdsintresse” efter att han och Lotta skaffat ett sommarhus i skärgården. Han pysslar med sommarängar och låter stubbarna murkna på ett optimalt sätt för den biologiska mångfalden.
– Min fru är glad över det nyvaknade intresset för hon såg ingenting av det under alla åren vi bodde i Täby.
Hans Rosenfeldt har flyttat in till stan efter 25 år i Täby. Barnen är utflugna men det finns ett extrarum till dem för alla eventualiteter (slut med partner, praktik i stan etc.)
– Det gick förvånansvärt lätt. Jag trodde det skulle ta hårt men vi var helt krasst klara med Täby kyrkby. Vi hade sagt att nu skulle vi njuta av restauranger, kultur och allt stan har att erbjuda men än så länge har pandemin legat i vägen.
Hans Rosenfeldt har en gång sagt att ”det löser sig” är hans motto.
– Har jag det? Men det låter verkligen bra, jag lever mycket efter det.
Hans Rosenfeldt har varken förebilder eller en Bucket list att pricka av.
– Jag är ganska nöjd av mig.
Familj, hustru Lotta, 55 (1,60), Sixten, 29 (ca 1, 90), Alice, 27 (ca 1, 80), Ebba, 22 (ca 1,80)
Aktuell: Kriminalromanen "Som man sår" tillsammans med Michael Hjort, Sommarvärd i P1, skriver manus till ”Vargasommar” och ”The burning girls” baserad på CJ Tudors bestseller med samma namn.