Allas.se och Året runts krönikör Stefan Andhé om sin kärlek till böckerna och en tid då man inte behövde googla – det var bara att fråga pappa.
Carin Hjulström om inspiration till nya spänningsromanen
Och är det så att jag råkar vakna missmodig, sätter jag genast igång att ha dålig samvete för det. Inte har du rätt att vara grinig, är det en röst som ryter. Den kommer inifrån. Vad har du att vara ledsen för? fortsätter den. Bortskämd är vad du är.
Många, många i min generation är fostrade att känna att känslor som inte går i dur är förbjudna. Man skulle vara solig. var man på dåligt humör skulle man dölja det. Detta är vad jag kallar tinderplikt. Imorse förmådde jag inte tindra, men så sträckte jag ut en butter hand och fick tag på en rolig bok. Strax kändes allt ljusare.
Kärleken till böcker har jag efter min far. Han älskade dem verkligen. Hemma i Linköping var det en hel lång vägg med hans bokhyllor, och det märkliga var att han visste precis var varenda en stod. Var det nånting jag ville veta, frågade jag pappa. Han var full av kunskap. Idag googlar man, men det var inte uppfunnet än. Jag hade inget behov av googlet.
– Fransk-preussiska kriget, pappa, kan du berätta om det? kunde jag säja.
Då gjorde han det. Och var det något han inte riktigt visste besked om, mumlade han:
– Jag har bestämt en bok om den saken. Och så reste han sej och gick raka vägen fram till bokhyllan. Han fann den rätta boken meddetsamma.
Krönikor på allas.se
Nu hittar du även våra populära krönikörer från Allas, Hemmets veckotidning och Året runt på allas.se.
Varje fredag publiceras nya krönikor där Anna-Lena Brundin, Karin Herslow och Lisbeth Lundahl delar med sig av sina tankar, betraktelser och vardagsreflektioner.
Han hade ett sätt att ta i böcker som jag bara kan beskriva som ömt. Smeksamt, nästan.
Var det en som särskilt intresserade mej, sa han:
– Jag blir glad om du vill ha den. Ta den med dej du.
Och så fick den följa med till Stockholm eller London eller var jag nu bodde och sälla sej till mina andra skatter. Det är mycket bättre att ge bort böcker än att låna ut dem. Man får aldrig tillbaka de utlånta. Och det är så kärt att se mottagarens nöjda min.
Därför handlar jag helst böcker på loppis
Det är sällan jag köper nyutkomna böcker. Varför hänga med i aktuell litteratur när man inte är aktuell själv? Jag gillar såna som har varit med ett tag. Jag handlar på antikvariat och i secondhandaffärer och på loppis. Jag är en riktig loppisprins.
Då och då, på nån hylla, upptäcker jag en gammal bok av den där Stefan Andhé som är till salu för 10 kronor och det kan den kanske vara värd. Då tar jag fram en penna och signerar den, varefter jag ställer tillbaka den. Detta gör jag ytterst förstulet, för vore det någon i personalen som såg vad jag höll på med finge jag nog på moppe.
På morgonen anses det allmänt att man bör plöja igenom sin dagstidning för att hålla sej informerad om vad som händer i världen, men det tycker jag att man kan slippa, speciellt om man har råkat vakna missmodig.
Jag unnar mej lyxen att i stället öppna en bok. Av och till kan man ta en paus i läsningen och ge sej hän åt ett fridfullt drömmeri. Tro inte att jag vårdslöst kastar boken ifrån mej så att den hamnar uppochner uppslagen.
Då gör det ont i ryggen på den. Efter att ha placerat ett bokmärke där det ska vara lägger jag den på nattygsbordet med en varsamhet som jag lärde mej av pappa. Han inpräntade i mej att man ska vara snäll mot böcker. Tänk om man kunde vara lika snäll mot sej själv.
