Agnetha: Jag var en mobbare
Ella hade precis slutat nian och börjat på gymnasiet när hon plötsligt förändrades. Både min man och jag tog nog för givet att det hade med åldern att göra, kanske rentav en olycklig kärlek. Men en dag fick vi reda på sanningen. Jag blev kallad till skolan för att få veta att min dotter hade hög frånvaro och i princip aldrig var med på idrottslektionerna.
Skakade av gråt
Den dagen åkte jag hem i stället för att gå tillbaka till mitt arbete och då hittade jag Ella hemma i sin säng. Hon kan inte ha hört att jag kom hem för hon låg med ansiktet i kudden och skakade som om hon grät. När hon väl lugnade ner sig kunde vi äntligen sätta oss i soffan och försöka prata. Varför hon hade varit så avig mot mig och min man på sista tiden och varför hon inte längre kändes glad. Dessutom hade hon dåliga resultat i skolan.
Blivit klassens mobboffer
Några av tjejerna i klassen hade valt ut henne som mobboffer redan första dagen. Då hade de gett sig på henne och två tjejer till, men de andra hade snabbt valt att byta linje och kvar var bara Ella. Förutom att de brukade knuffa henne och säga elaka saker så var hon mobbad på nätet av samma gäng. De skrev elakheter på hennes Facebook och hon vågade inte ha med sig mobilen till skolan för att hon visste att de tänkte sno den. De vände också klassens killar mot henne.
Värst var Elvira, som var tillsammans med en två år äldre kille som alltid hängde utanför skolan när hon skulle gå hem. För Ella var det helt omöjligt att vara med på idrotten då hon visste att de stod där och väntade på att kunna fota henne naken i duschen och lägga upp bilderna på Instagram. Hon hade några andra tjejer i klassen som hon var kompis med, men de vågade aldrig riktigt stå på hennes sida av rädsla för att råka ut för samma sak.
Kände igen beteendet
Jag var alldeles chockad över vad hon berättade, men samtidigt fick jag en obehaglig känsla av igenkännande inom mig. Jag hade nämligen själv inte varit alltför snäll mot andra när jag gick i skolan. På något vis så har jag under hela mitt vuxna liv försökt att förtränga de åren då jag var en av de tjejer som utsatte andra tjejer för ungefär samma sak, även om vi inte alls var på samma elaka nivå.
Mobbade andra
Jag satte mig ner och försökte analysera varför jag själv hade uppfört mig så när jag var yngre. Mina föräldrar hade separerat och båda pratade ständigt illa om den andra till mig, och jag minns hur jag gjorde allt för att skydda min lillebror från det. Jag var full av aggressioner mot vuxenvärlden som inte lät mig få vara tonåring och leva ett glatt och kravlöst liv i stället för att bli del av en olycklig vuxenvärld. Fast det var ju självklart ingen ursäkt för att jag var så elak och mobbade andra.
Problemet var att Ella hade försökt att prata med några av lärarna, men ingen hade tagit det på allvar. Ändå visste de flesta alltför väl vad de här tjejerna höll på med, enligt Ella.
Berättade för familjen
Jag insåg att jag inte längre kunde smita undan från mitt förflutna och det började skava alltmer. En dag bestämde jag mig för att jag kanske kunde använda det till att göra nytta, så jag började med att berätta det för både Ella och min man. Sedan tog jag kontakt med skolans rektor och frågade om jag fick komma till Ellas klass en timme, för jag hade något jag behövde prata om. Jag sa att det handlade om Ellas situation och jag fick ett okej direkt.
Jag tror att alla tog för givet att jag skulle kliva in och döma dem för hur de uppförde sig, men i stället satte jag mig lugnt och började berätta om mig själv och min egen historia om vad jag själv hade gjort. Ingen sa något medan jag pratade och jag kände att de lyssnade. Jag försökte berätta ärligt om hur jag hade varit och varför jag hade haft ett sådant behov av att förnedra andra.
Handlade om rädsla
I dag förstår jag att det bara handlade om rädsla, självförakt och ett skrik efter kärlek och att bli sedd. När jag hade sagt de orden började en av tjejerna i gänget plötsligt att gråta. Den enda som försökte säga något och sätta upp en kaxig attityd var Elvira, men även hon verkade berörd över det jag sagt.
Jag vill inte påstå att den här stunden gjorde mirakel, men av någon anledning så har de efter det låtit både Ella och andra vara i fred. Men framför allt så känner jag själv en lättnad över att ha kunnat gottgöra allt ont jag ställde till med när jag själv var en mobbare.
Agnetha