Anita vann 2,1 miljoner i Postkodlotteriet: ”Roligare att vinna när mina vänner också gjorde det”

12 tecken på att du funnit riktig vänskap

Anita Rosengren dukar fram ostar, kallskuret och andra läckerheter på bordet i uterummet.

– Är det någon som vill ha vin? frågar hon väninnorna runt bordet. Vi har ju anledning att fira, men det går ju lika bra att göra det med bubbelvatten.

Allers, en del av allas.se, kommer på besök lagom till det traditionella onsdagsmötet för de fem grannkvinnorna i villaområdet i Abbekås mellan Trelleborg och Ystad på skånska sydkusten. Anita bor i ett pittoreskt hus med vasstak, och den här onsdagen är det hennes tur att vara värd.

– Tyvärr är det bara jag som dricker vin numera. De andra vågar inte på grund av medicinerna de tar. Å andra sidan blir det ju mer till mig, säger Britt-Marie Nilsson skämtsamt med en blinkning.

– Från början träffades vi varje onsdag för att sticka, måla trätofflor eller göra något annat nyttigt tillsammans, berättar Anita. Numera träffas vi bara för att prata, äta och dricka gott och ha trevligt tillsammans.

– Men vi kallar oss själva fortfarande för ”juntetöserna”, trots att vi varken stickar eller precis kan kalla oss ”töser” längre, tillägger Barbro Jönsson med ett leende.

Sedan i somras kan de också kalla sig för lyckliga vinnare i Postkodlotteriets Sommaryra. Drygt 150 000 kronor var vann de på sitt postnummer, och Anita kammade dessutom hem storvinsten på sin lott – 2,1 miljoner kronor.

– Man kan ju tycka att det är lite synd att det är först nu, när man passerat 80, som man vinner pengar. Men det är ju kul ändå förstås, säger hon.

Blev ett kompisgäng

Kvinnornas vänskap går tillbaka till tidigt 70-tal, när de flyttade in i villaområdet i det gamla fiskeläget. De var då unga småbarnsföräldrar som precis bildat familj.

– Jag visste inte ens var Abbekås låg någonstans när vi fick höra att där fanns ett hus till salu, berättar Barbro Jönsson. Vi var fattiga studenter och bodde i Lund, men jag kände Anita sedan tidigare.

– Jag hade inte heller tänkt flytta hit. Jag hade ett hus på gång i Södra Sandby, men så dök det här upp, säger Anita.

Väl på plats på Ejdervägen dröjde det inte länge innan de fick Margaretha Svensson som granne, ursprungligen från Helsingborg.

– När vi flyttade in kom Anita över och sa hej med en bebis på armen. Eftersom jag väntade barn hade jag mycket jag ville fråga henne om och vi fick god kontakt med varandra direkt, säger Margaretha och tillägger med ett skratt:

– Anita och hennes man bjöd in mig och min man på sniglar som jag aldrig hade ätit förut. Jag tyckte det var gott ända till jag fick reda på vad det var jag åt. Det har vi skrattat åt mycket genom åren.

De tre kvinnorna fick sedan sällskap av Britt-Marie Nilsson och Carina Olofsson i villaområdet. Redan från början upptäckte de att de hade mycket gemensamt.

– Egentligen var vi sju från början, men en har tyvärr avlidit och en har flyttat från Abbekås, berättar Carolina.

– Men vi andra fem bor fortfarande så nära varandra att vi kan vinka till varandra, säger Britt-Marie.

Började handarbeta

De första åren nöjde sig tjejgänget med att heja på varandra och prata en stund när de träffades med barnvagnarna. Anita, Margaretha och Barbro träffades lite oftare eftersom deras barn är i stort sett jämnåriga med varandra.

– Margarethas och mina barn var som ler och långhalm när de växte upp, och fortfarande är våra döttrar allra bästa vänner, säger Anita.

I takt med att barnen blev större och mer självständiga bestämde sig kompisgänget för att börja sticka tillsammans. Det var då ”juntetöserna” bildades. En kväll i veckan träffades de under ordnade former för att handarbeta, men också för att ha trevligt tillsammans.

– På den tiden drack vi bara kaffe och åt någon kaka. Trerättersmenyerna har kommit på senare år, säger Margaretha och ler.

Två gånger om året gjorde de en gemensam resa, som deras män inte fick följa med på. Det utvecklades ytterligare ett steg när de började måla trätofflor, som de sedan sålde.

– Förtjänsten firade vi upp på våra resor till Köpenhamn. Vi gick bara på de dyraste restaurangerna, berättar Anita.

– Oj, oj, oj. Om du visste vad roligt vi haft, tillägger Margaretha. Som den där gången vi hamnade på en nattklubb i Köpenhamn klockan fyra på morgonen, när vi var där för att handla julklappar till barnen. Det blev inga julklappar inhandlade. Det fick vi lösa när vi kom hem.

Roliga upptåg

När maten är uppäten kommer Anitas fotoalbum fram, och med dem alla historier. Kompisgänget har minst sagt upplevt mycket roligt genom åren.

– Men vi har absolut inte bara festat. Vi har också gjort gemensamma teaterbesök och annat som kulturtanter hittar på. Vi har varit på ”Kärringarallyt” i Sjuhäradsbygden och besökt textilfabriker och mycket, mycket annat, berättar Carina.

Det är de roliga upptågen som etsat sig fast starkast i deras minnen. När det tittar på de gamla fotografierna tillsammans skrattar de gott.

– Kommer ni ihåg när vi gick till Vantalängan vid Brösarps backar och frös som hundar när vi övernattade i en lada? säger Carina och pekar på ett fotografi från 1993.

– Ja, det var din idé, Barbro. Vi gick och vi gick och vi gick. Efter tre timmar frågade vi om vi inte var framme snart. Det är bara en liten bit kvar sa du, men så gick vi i ytterligare tre timmar. När vi kom fram till rastplatsen där vi skulle grilla regnade det och var mörkt, säger Britt-Marie.

– Jag var den enda som inte frös. Jag hade nämligen en riktig sovsäck, myser Barbro åt minnet.

Skrattar gott – och högt

Naturligtvis firar väninnorna varandras födelsedagar, och som tradition brukar de klä ut sig.

– När jag fyllde år kom alla hem till mig med en stickad bikini till mig och ett par stickade badbyxor till min man som de insisterade på att vi skulle ta på oss, säger Margaretha.

– På min födelsedag kom alla hem till mig utklädda till städtanter. Jag förmodar att de anspelade på att de tycker jag städar ofta, säger Britt-Marie.

Vid ett annat tillfälle cyklade de alla genom byn utklädda till änglar i långa vita lakan. Men det höll på att ta en ände med förskräckelse för Britt-Marie.

– Lakanet fastnade i ekrarna på bakhjulet och snodde in sig. Det klämde åt runt min överkropp och jag kom inte loss. De andra märkte inget utan cyklade vidare som om ingenting hade hänt.

Till slut fick hon hjälp att komma loss av en man som var ute och gick med sin familj i området.

– Han och barnen fick en osannolik historia att berätta, säger Britt-Marie med ett skratt.

Ofta har det hänt att gänget blivit ombedd att vara lite tystare när de varit ute tillsammans. Deras skratt tenderar att nå en hög ljudnivå.

– Det hände oss bland annat i Brösarp. De andra som övernattade på samma ställe ville sova och skällde på oss för att vi var högljudda, säger Margaretha.

På frågan vem som är gängets buse pekar alla på Carina.

– Tycker ni det? Ja, det kanske jag får erkänna, säger hon med ett leende.

Tidigare träffar

Barbro bläddrar vidare i ett av fotoalbumen och fastnar för ett fotografi där väninnorna klätt ut sig till påskkärringar.

– Det är många goa minnen, säger hon. Och det fina är att vi aldrig har varit ovänner. Vi har aldrig sagt ett ont ord till varandra.

På en annan bild uppträder Anita och Barbro i en exotisk utstyrsel.

– Det var när ni hade varit i Afrika och skulle visa oss typiska religiösa danser, säger Carina.

Det är inte bara vid livets ljusa stunder som de fem väninnorna har haft glädje av varandra. De har dessutom samtliga upplevt att nära och kära har gått bort, och då har de funnits där för att trösta och stötta varandra.

För ungefär 15 år sedan slutade de med målningen och försäljningen av trätofflor.

– Det var en enorm efterfrågan. Vi kunde sälja hur mycket som helst, säger Margaretha.

Men när de gick i pension tyckte de att det fick räcka. Samtidigt flyttade de tiden för deras traditionella onsdagsträffar till klockan 14 på eftermiddagen.

– Vi brukar hålla på till ungefär klockan sex. På de timmarna hinner vi både äta gott och prata om mycket, säger Anita.

Delar med sig

Kanske är det extra god stämning på grund av Sommaryran. Men den plötsliga vinsten har också ställt till det – grannarna vet inte riktigt vad de ska använda pengarna till.

– Jag har precis investerat i en robotgräsklippare, och kan ju inte gärna köpa en till, säger Anita. Jag räknade ut att jag kan köpa 135 robotgräsklippare för min vinst, säger hon och tillägger:

– Samtidigt var det roligare att vinna när mina vänner också gjorde det.

Väninnorna tycker däremot att det känns bra att kunna stötta barn och barnbarn med vinstpengarna.

– Jag skickade ner 2 000 kronor till min son och min dotter som var i Spanien på semester som de kunde köpa glass för. Det var ju så himla varmt där, säger Anita.

– Vilken himla bra idé. Den ska jag ta till mig, säger Barbro.

Margaretha kom på ett annat sätt att göra något roligt för både sig själv och sina barn med familjer. Hon har gett en större summa pengar till barnen så att de kan boka in en semesterresa där hon får umgås med dem.

– Det var också smart. Det kan jag också tänka mig, säger Carina.

Väninnorna kommer även göra en ny Köpenhamnsresa där de kan roa sig kungligt och avsluta med en god middag och till efterrätt favoriten – den danska specialiteten ”kransekage”.

– Det blir inga nattklubbar den här gången. Men vi tänker strosa runt mycket och lägga in flera vätskekontroller, säger Barbro med ett leende.