Anna: De hemska åren i skolan har påverkat mig hela livet

Efter reklamen: Se också: 5 gånger Disney hanterat allvarliga ämnen på ett riktigt bra sätt

Jag tror allt började när jag gick i tvåan. Min bästa vän Maria och jag hade haft jätteroligt under helgen, men på måndagen i skolan började vi av någon anledning bråka.

Om vad kommer jag inte ihåg, men det slutade med att hon sa till vår klasskompis Lotta att jag hade sagt något om hennes syster som inte var sant. Det hade jag inte gjort, men Lotta blev jättearg.

Maria berättade även för de andra i klassen vad jag skulle ha sagt, och efter det var jag osynlig för hela klassen under några veckor.

Ingen pratade med mig, jag fick vara ensam på rasterna och när vi åt lunch var det ingen vid mitt bord som skickade smör, bröd och mjölk som vi skulle dela på.

Min styvson visste bättre än jag

relationerFaye: Mobbningen löstes på ett oväntat sätt

Det var en hemsk tid då jag varken kände mig omtyckt eller synlig.Efter det har jag haft ett behov av att få synas, vissa gånger på ett bra sätt, andra på ett dåligt.

Jag har även blivit självdestruktiv och straffat mig själv genom att svälta och träna sönder mig. Det blev i alla fall bättre efter några veckor i skolan den gången, men jag kände mig ändå ofta liten och obetydlig. Och det hände flera gånger att de andra barnen i klassen var elaka mot mig.

Vi lekte ryska posten på ett kalas

På en födelsedagsfest i femman lekte vi ryska posten när killen jag var kär i valde famntag och sa ja när de andra pekade på mig. Oj, vad nervös jag var när jag steg in i rummet där han stod, samtidigt var jag upp över öronen lycklig.

Jag hade fantiserat om att kramas med honom och nu skulle det ske. Men killen bara tittade på mig och sa:

– Aldrig att jag skulle röra dig.

Mitt hjärta brast och jag började gråta. Sedan sa jag till en av de vuxna på kalaset att jag hade ont i magen och ville att pappa skulle komma och hämta mig. Det dröjde inte länge förrän pappa kom och då kände jag mig trygg igen.

Nästan samma sak hände när jag gick i sexan. En annan kille som jag tyckte var söt fick reda på det och sa att det var jätteäckligt att just jag tyckte om honom.

Tjejerna i klassen skrattade åt minerna han gjorde när han sa hur äckligt det var. Det gjorde att jag många gånger under min skoltid trodde att jag var äcklig och ful. Något som jag än i dag tror.

Satt djupa spår

relationerHelena: Skolan var en ren mardröm

Jag jobbade alltid hårt i skolan och pluggade mycket, men fast jag kunde sakerna innan jag satte mig framför ett prov blev det helt blankt när jag skulle få ner svaren på papperet. Då fick jag höra att jag skulle anstränga mig hårdare och inte bara sitta av tiden.

När jag bad om att göra proven muntligt sa läraren att det var orättvist mot de andra.Jag minns speciellt ett tillfälle när vår svensklärare bad oss skriva en novell på fem, sex sidor och vi fick helgen på oss. När lektionen var slut stoppade hon mig och sa:

– Nu får du bevisa att du kan få bättre betyg än en tvåa.Den gången gav jag mig inte. Jag satt hela helgen och skrev och skrev och ändrade och skrev lite till. Mamma läste sedan vad jag hade skrivit, men hon ändrade ingenting. Jag var så stolt när jag lämnade in novellen. Sedan var det bara att vänta.

Blev misstrodd

På fredagen gick svenskläraren runt och delade ut novellerna och sist kom hon till mig. Hon satte sig på huk, tittade allvarligt på mig och sa:

– Jag hoppas att du förstår att jag inte kan sätta något betyg på detta.Jag fattade ingenting.

– Varför inte? frågade jag.

– Du har skrivit av detta från en annan novell och det får man inte göra!

Jag tittade på henne och visste inte alls vad jag skulle säga. Jag hade ju skrivit novellen själv. Inte hade jag skrivit av den från någon bok.

– Vilken bok har jag skrivit av den från? sa jag.

– Hur ska jag veta det? Det finns miljontals böcker.

– Exakt, svarade jag.

Nu finns det en till. Jag kände mig stolt över att ha gett henne svar på tal. Jag hade aldrig vågat säga något liknande tidigare. Hon trodde mig ändå inte och samma kväll ringde hon mamma för att prata om vad jag hade gjort.

Mamma stod på sig och sa att jag hade skrivit novellen själv. På måndagen fick jag tillbaka novellen och på sista sidan hade svenskläraren skrivit med rödpenna: ”Har nu talat med din mamma, och då hon säger att du har skrivit detta själv får jag lov att tro på det.

Du får en fyra. Men om jag verkligen hade trott på dig och din mamma hade jag satt en femma.” Den dagen gav jag upp hoppet om att lyckas i skolan.

Började på folkhögskola efter gymnasiet

Jag skolkade i stort sett i hela nian, och efter samtal med lärare, syokonsulent, sjuksyster, rektor och mina föräldrar fick jag praktisera på ett dagis i stället för att gå i skolan. Fast där var jag inte mycket heller på dagarna.

Efter grundskolan började jag på en folkhögskola i stället för gymnasiet. Jag var 17 år och yngst av alla, den äldsta var 65. Jag trivdes bra och träffade en tjej i samma ålder och vi hade roligt tillsammans.

relationerMiriam: Jag och min kollega blev nästan som kopior

Tyvärr slutade hon efter första terminen.Jag var ensam några månader, men började sedan umgås med en äldre tjej som jag såg upp till. Blev lite av en skugga efter henne tills jag märkte att det var killar som var intresserade av mig.

Först var det Peter som var tio år äldre. Han viskade i mitt öra att han tyckte att jag var söt. Jag som alltid fått höra hur äcklig jag var föll som en fura. Det dröjde inte länge innan vi var intima.

Sedan sa han att han bara hade mig tills han hittade någon bättre, men ändå stannade jag kvar hos honom. Efter några månader försvann Peter ur mitt liv och Micke visade sitt intresse. Än en gång föll jag. Vi hade trevligt och han var annorlunda än Peter.

Men sedan råkade jag se ett mejl han skrivit till en tjejkompis där det stod att jag var jobbig, ful och äcklig och att han tänkte göra slut med mig. Jag blev oerhört sårad och visade mejlet för tjejen jag umgicks med. Hon ställde Micke mot väggen och krävde en förklaring.

Han sa att han inte visste varför han hade skrivit så och att han skämdes och bad om förlåtelse. Jag förlät honom och vi fortsatte med vårt förhållande. I ett och ett halvt år höll vi ihop tills jag upptäckte att han snodde pengar av mig för att köpa cigaretter och cd-skivor.

Efter det har jag träffat många svin som har behandlat mig illa, men som tur var bara en som slog mig och honom lämnade jag direkt.

relationerYlva: Jag blev åldersdiskriminerad – chefen ville ha bort mig

Sjukskriven för utmattningssyndrom

Nu är jag 33 år, gift sedan ett år och har två underbara barn. Jag tänker på mitt liv, på det som har varit och på hur det ska bli i framtiden. Jag lider av fibromyalgi sedan snart sju år och tyvärr blir jag inte bättre.

Efter många turer har jag fått veta att jag har fått fibromyalgi för att jag har mått dåligt under större delen av mitt liv.Jag har gått igenom många anställningar och jobbat så hårt jag bara har kunnat, mycket för att bevisa för arbetsgivaren och för mig själv att jag klarar att jobba trots min sjukdom.

Men varje gång har det slutat med ett ras. Sista gången blev det ett ordentligt ras så nu har jag varit sjukskriven i ett år på grund av smärta, stress och utmattningssyndrom.

Ändå vill jag tro att jag kan mycket mer och vill visa alla vad jag klarar av. Som tur är har jag världens bästa man som vet mina begränsningar och säger ifrån när jag inte orkar mer.

Mobbning och utanförskap måste få ett slut

När jag skriver detta ska min äldste son snart börja i fjärde klass. Från första klass har han haft svårt i skolan, inte med ämnena utan med kompisar. Jag vet hur det är att känna sig utanför och inte bli sedd, och mitt hjärta värker när han kommer hem och säger att han är ledsen och har hamnat i bråk igen.

Efter reklamen: 5 saker som får dig att må dåligt på jobbet

Det måste bli en förändring när det kommer till mobbning och utanförskap. Rastvakterna som ska se till att det inte blir bråk sitter inne när det regnar eller är kallt och när de väl är ute får barnen höra att de ska lösa problemen själva.

Allt jag kan göra som mamma är att finnas där för mina barn till hundra procent och jag hoppas verkligen att de inte ska behöva må som jag gör när de blir vuxna.