Anna Jansson: "Jag hamnade på barnhem som nyfödd"

anna-jansson-mammas-gata-puff
Författaren Anna Janssons släkt var hårt drabbad av tuberkulosen som härjade på Gotland på 1900-talet. Anna själv fick en tuff start i livet när hennes mamma var sjuk. ”Gammelmormor blev min trygghet. Hon var en fantastisk historieberättare och hon fick mig att växa som människa.”

Det fullständigt lyser om Anna Jansson när hon berättar om och visar runt i sitt barndoms Visby med omnejd.

–I det här söta korsvirkeshuset bor Angelika, ödesgudinnan i min nya bokserie. Men följ nu med upp och njut av den frodiga växtligheten runt Lindgårdens uteservering, det var här som Maria Wern åt en romantisk middag med sin Per när han ställde den livsavgörande frågan om framtiden …

Det verkar inte finnas ett träd, en rauk, ett kafé, en loppis eller en enda gotländsk spökhistoria som Anna inte känner till. 70 människor har hon tagit livet av i sina böcker som alla utspelar sig här på Gotland, och hon berättar med samma glöd och inlevelseförmåga som när hon skriver.

Anna Janssons släkt hårt drabbad av tuberkulos

Hon har att brås på. Hennes rötter är djupt förankrade på ön och både pappa och gammelmormor var goda historieberättare.

Släkten var också hårt drabbad av tuberkulosen som härjade och krävde många liv på ön under förra seklet.

–Farfar dog av tbc när farmor väntade sitt femte barn, min pappa, som föddes 1925. Drygt två år senare gick farmor också bort.

De fem föräldralösa syskonen fick flytta hem till sin mormor, Anna Bäckström, i Klintehamn.

–Hon var en fantastisk kvinna, hon var änka men gjorde dagsverken, tvättade och slaktade bland annat och hon gav barnen ett kärleksfullt hem.

Men sjukdomen fortsatte att skörda sina offer.

Gammelmormor med Anna Janssons lillebror David i knät.

Gammelmormor med Annas lillebror David i knät. Bild: Privat

–Bara två av barnen överlevde tuberkulosen, min pappa och en faster, berättar Anna, som först när hon var i 50-årsåldern reflekterade över att hon valt att studera just lungmedicin.

Anna jobbade också som lungsjuksköterska i 30 år innan hon blev författare på heltid.

Anna Jansson och lillebror David i mormors trädgård i Klinte.

Anna och David i mormors trädgård i Klinte.

Föräldrarna träffades på sanatoriet

Även hennes pappa, Bernt Karlström, smittades av tbc och tvingades under åtskilliga perioder att vistas på sanatorium. På ont och gott. Det var ju under en sådan vistelse som kärleken slog till på Follingbo sanatorium.

–Pappa var patient och mamma sjuksköterska när Amor sköt sina pilar. Detta ledde till livslång kärlek, berättar Anna och spricker upp i ett varmt leende när hon talar om sina föräldrar. De gifte sig och flyttade till ett litet gathus på Slottsgränd i Visby.

Dessvärre blev även mamma Barbro smittad av tuberkulos. Hon fick ett återfall när hon var gravid och Anna fick en tuff start i livet.

–Jag hamnade på spädbarnshem eftersom mamma riskerade att smitta mig. På den tiden fick inte papporna ta ledigt från jobbet för att ta hand om sina små.

Efter fyra månader fick Anna komma hem, men Barbros hälsotillstånd pendlade.

–Under de kommande åren fick jag och senare även min lillebror periodvis bo hemma hos främmande tanter.

Så småningom fick Anna börja på dagis, men det var inget hon gillade.

–Jag rymde, jag smet ständigt!

Det var då gammelmormor tog sitt pick och pack och flyttade hem till familjen Karlström som utökats med lillebror David. Lilla Anna måste få känna trygghet!

–Jag har inga egna minnen av det lilla gathuset där vi bodde tills 1960. Men det kan ju också bero på att jag var så liten.

Det är första gången sedan dess som hon återser födelsehemmet och hon blir också inbjuden av nuvarande ägarinnan, keramikern Helle Kobbernagel.

–Åh, vilken känsla! Jag känner igen köket från mammas fotoalbum, säger Anna med ett leende.

Anna Jansson är tillbaka i födelsehemmet.

Tillbaka i födelsehemmet visas Anna Jansson runt av nuvarande ägarinnan Helle Kobbernagel. Bild: Stig Hammarstedt

Gammelmormor en fantastisk förebild

När gammelmormor flyttade över hade familjen bosatt sig på Brunnsgatan och fått en stor trädgård med plats för odling och höns.

–Gammelmormor var en fantastisk förebild. Hon var en råstark kvinna som levde tills hon var 93. Hon lärde mig mycket och lät mig alltid delta i vardagsarbetet, och behandlade mig med respekt. Jag fick skörda grönsaker, hämta ägg och vara med och baka. Det var aldrig ”åh, akta dig för ugnen lilla barn, du kan bränna dig”. Tvärtom manade hon ”vispa nu ihop sockerkakssmeten, Anna, jag vet att du kan”. Som hon fick mig att växa som människa!

– Precis som pappa var gammelmormor en fantastisk historieberättare. Ofta tände vi fotogenlampan och samlades hela familjen kring olika skrönor och berättelser på kvällarna, säger Anna och minns att dessa stunder gjorde starka intryck på henne. Det lästes också mycket i hemmet och Annas första favoritbok var Rasmus på luffen.

Sedan familjen utökats med gammelmormor och mamma Barbro inte längre var akut sjuk infann sig också tryggheten och Anna har många glada och småbusiga barndomsminnen.

När hon var 8 år flyttade familjen på nytt då deras hem skulle rivas för att lämna plats åt ett ålderdomshem. Nu blev det ett stort hus på Lärbrogatan med moderniteter som varmvatten.

– Jag och min bror hade lyckan att växa upp med två kärleksfulla föräldrar och släktingar med stor välvilja.

Pappans gamla fiskebod

Pappan var markvärderingsman och Anna älskade att följa med honom när han arbetade.

– Så många människor, platser och livsöden jag fick möta. Vilken livsgåva, säger Anna och det gnistrar om hennes mörkbruna ögon.

Vi har åkt ut till det brusande havet och gamla fiskeläget Gnisvärd i Tofta socken och vandrar runt bland de många fiskebodarna. Det doftar intensivt av salt, hav och tjära.

– Titta, här är pappas bod, säger Anna och stryker med handflatan mot de mjukslipade träplankorna.

Hon kikar försiktigt in genom rutan och förflyttar sig 50 år tillbaka i tiden. Här var hon ofta med pappa och lillebror och ibland också med kompisar och fiskade under helger då mamma arbetade. Ibland sov de över.

– Pappa hade byggt en rök och jag kan än i dag minnas hur underbart det smakade med den alldeles nyfångade fisken. Det går liksom inte att få i dag. Dofter är jätteviktiga – både matlukter och blomdofter – de ger fantastiska minnen, fortsätter Anna.

Anna Jansson vid pappas gamla sjöbod i Gnisvärd.

Vid pappas sjöbod i Gnisvärd reser Anna 50 år tillbaka i tiden.

Stor berättarglädje under uppväxten

Hon berättar att fiskeutflykterna också innebar möten med spännande människor och nya historier att fundera på.

– Det rådde stor berättarglädje och jag insöp spökhistorier av hjärtats lust. Gotland är ju fyllt av myter och sjöfenomen. Bland annat sas det att havsfrun (i folktron ett kvinnligt naturväsen som sas råda över vattnets krafter) hade lockat ut en ung sjöman i havet och in i döden precis här utanför våra bodar.

– I varje saga och myt finns ett uns sanning, sagor är aldrig och alltid sanna. Någon gång måste jag skriva om detta, säger Anna entusiastiskt.

Dagens sista utflykt går till Högklint och prinsessan Eugénies sommarvilla, Fridhems pensionat och kaffestuga. Anna guidar vant runt och berättar om den starka prinsessan och hennes gärningar. Hon visar oss Nordens äldsta gullregnsträd, det vackra lusthuset och hon pekar ut ännu en mordplats, ett fall som hennes Maria Wern klarat upp. Vi avslutar som sig bör med gotländsk saffranspannkaka i den miljö som under tonåren var Annas första arbetsplats. Hon jobbade på kaffestugan och sista sommaren var hon också föreståndare där!

– Min uppväxt och mina föräldrar har betytt så oerhört mycket för mig. Hos oss rådde alltid mottot ”Kan man hjälpa någon som har det svårt så ska man göra det”.

Familjen öppnade sina dörrar för flera fosterbarn genom åren och när Anna var tonåring fick hon också tre adopterade småsyskon från Indien.

Annas mamma Barbro lever och bor nästan granne med sin dotter utanför Örebro i dag. Pappa Bernt gick bort i fjol, nyfiken och social in i det sista, trots tuberkulosensom han drabbades av redan som barn.

– Han var över 90, men jag saknar honom ändå varje dag.

Det här är Anna Maria Angelika Jansson

Född: 13 februari 1958 i Visby.

Bor: Utanför Örebro och i Visby.

Familj: Sambon Erik, barnen Josefin, Johanna och Jonas, tre bonusbarn, barnbarnen Mirjam, Ylva och Uno, mamma Barbro.

Gör: Författare.

Aktuell: Med ny Maria Wern-bok, och i augusti ny bok i serien om hårfrisörskan på Södertorg.

Anna Jansson badade i Botans stora damm som barn.

”Här i Botans stora damm badade jag som barn”, berättar Anna Jansson.

Anna Janssons Gotlandstips

1. Botaniska trädgården i Visby.

–En oas mitt inne i stan, alltid öppen för besökare.

Anna Jansson i Botaniska trädgården i Visby.

”Där uppe i lusthuset i Botan hade jag och bästis Marita en hemlig detektivbyrå”, berättar Anna Jansson.

2. Fridhems pensionat och kaffestuga, Högklint.

–Detta var prinsessan Eugénies sommarvilla där hon gjorde Fridhem till ett humanitärt centrum för olika hjälpinsatser för behövande på Gotland. Bakom pensionatet finns också en vacker park med ett av Nordens äldsta gullregnsträd. Här var jag ofta under min uppväxt och jobbade sen också på kaffestugan.

3. Ljugarn.

–Ett litet samhälle med badortsanor från förra sekelskiftet. Ligger på Gotlands ostkust och har både bad, raukar och fantastiska restauranger.

Foto: Stig Hammarstedt, Maud Holmberg Klyft, privat

Läs också: Edward Blom om sin barndom: ”Vägrade äta burkmaten”